• 2018:02
• Publicerad: 02 mars, 2018

Vem äger idéerna?

Det var i Paris i samband med hundraårsminnet av Simone de Beauvoirs födelse i januari 2008, som Åsa Moberg ställde frågan: ”Varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i sin bok Det andra könet?”

Hundra år efter Simone de Beauvoirs födelse skrev Åsa Moberg boken Hon var ingen Florence Nightingale. Moberg fann att dessa två kvinnor hade en given plats i var sitt århundrade. De hade samma ideal om det goda samhället, jämlikhet mellan könen, de var båda mot kolonialism och för länders nationella frihet. Moberg fann att jämlikhetsidén som är Beauvoirs filosofiska och politiska grund verkar vara identisk med Nightingales teologiska tolkning av Guds vilja: ”Hennes Gud var en feministisk befrielsegud, och enligt Nightingales mycket moderna idéer kunde Guds vilja utrönas med hjälp av statistiken.”

Kan det vara möjligt att Beauvoir inte kände till Nightingale?Kan det vara möjligt att Beauvoir inte kände till Nightingale? Det tvivlar Moberg på. Virginia Woolfs bok Ett eget rum nämns av Beauvoir. Moberg visar att Det andra könet är tydligt inspirerat av några sidor i Woolf bok, där Nightingale är nämnd: ”See Cassandra, by Florence Nightingale, printed in The Cause, by Ray Strachey.” Moberg finner det märkligt om Beauvoir inte skulle ha frågat efter en bok om kvinnorörelsen i grannlandet när hon skrev Det andra könet. Men om hon läste Ett eget rum måste hon ha lagt märke till existensen av Nightingales feministiska pamflett Cassandra, skriver Moberg.

Vid översättningen av Det andra könet, fann Adam Inczèdy-Gombos, Åsa Moberg och Eva Gothlin att Beauvoirs sätt att citera kvinnliga föregångare ofta var lika orättvist eller förminskande som i fallet med Virginia Woolf: ”I sin lilla bok Ett eget rum.” Varför? Moberg vill förstå. Avundsjuka? Woolfs påstående: ”It is fatal for anyone who writes to think of their sex. It is fatal to be man or woman pure and simple; one must be woman – manly or man – womanly.” verkar ha inspirerat Beauvoir i allt hon skrivit, men citatet finns inte att finna i Det andra könet. Hur är det möjligt att Beauvoir lyckas undvika att citera Woolfs funderingar kring bristen på pengar och hur detta påverkar kvinnors skapande? Ville Beauvoir framstå som den första kvinnan som skrev om ekonomi och arbete som de viktigaste faktorerna för kvinnors befrielse? Hade Simone de Beauvoir trots förtigandet av Florence Nightingale läst Cassandra?

Nightingale skrev Cassandra under ”det förlorade året” 1851, hon hade passerat de trettio. Det hade gått fjorton år sedan Gud kallade henne, hon hade valt bort kärlek och äktenskap för sin kallelses skull men inte räknat med den förtvivlan som skulle drabba henne när hon avvisade mannen hon älskade. Flera av hennes nära vänner hade dött. Familjen blev hennes fiender och fångvaktare och Gud själv höll sig undan. När Kristus var lika gammal hade han stigit över tröskeln och gått ut i världen för att rädda människoliv, skriver Nightingale, hans krig med familjen var över, hennes verkade aldrig ta slut. Nu var hon en gammal trettioårig kvinna med enda önskan. Att få dö. Nightingale lät Cassandra sjunga ut sin förtvivlan och fortsatte arbeta på det som skulle bli ett religionsfilosofiskt verk, Suggestions för Thought, med huvudteman: KVINNA FAMILJ RELIGION en glödgad triangel då som nu. Boken är i själva verket självbiografi skriven av en kvinna i total kollision med klass, kön och konventioner som, helt lagligt, höll henne i slaveri. Hennes psykosociala analys är brutal: Familjen och samhället utnyttjar individen för sina egna syften, plundrar henne på tid och kraft, kväver hennes vilja att leva och fullfölja sin kallelse. Vad hjälper det en kvinna att vara intelligent, bildad, begåvad, passionerad, fylld med lust att skapa, hon har vingar men hennes fötter är kedjade vid hemmets nav, fast i konventionens korsett och utmattad av samhällets likgiltighet för hennes lidanden. Vad har hon för val? Hemmadotter eller hustru? Om hon gifter sig hon får dubbelt så mycket av det hon redan har i hemmet – plus en man och hans familj. Om hon stannar hemma blir hon allas slav. Hemmadotter eller hustru, vad har en kvinna för möjligheter att skapa ett mästerverk? I båda fallen är hon ekonomiskt beroende, hon äger inte ett pund. Gift eller ogift, familjen kräver lydnad, rånar kvinnan på tid, mördar hennes själ, kväver hennes kreativitet. Kvinnans talanger och visioner slösas bort i plikter som oftast är dåliga vanor: det skriande sociala livets omätliga krav på umgänge, det evinnerliga skrivandet till så kallade vänner, tvånget att behaga och briljera i salongerna – men, med måtta. Det finns inte någon enhet mellan kvinnan så som hon utvecklas inombords och så som hon manifesterar sig utåt. Hon bryts ner. Hur hon än försöker hävda att plikt inte handlar om att offra sitt liv för andra utan är en drivkraft att göra livet bättre för varandra blir hon anklagad att vara självisk, rebellisk mot Gud, förakta ”naturens ordning” och för att hon aldrig tycks vara nöjd och tacksam. Hur ska hon kunna vara tacksam mot människor som förslavar henne? Hur ska hon kunna älska någon som kväver hennes ande, drivkraften för kreativitet som Gud själv har gett henne? I Nightingales befrielseteologi Gud och kvinnan har ett gemensamt; båda är systematiskt förtryckta, missbrukade och utnyttjade. Båda måste befrias från patriarkatets slaveri.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera…

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

”Män blir genier, kvinnor dilettanter”, skriver Nightingale och utvecklar en psykosocial analys för att få svar på frågan varför det är omöjligt för en kvinna att bli en Michelangelo.

”Män blir genier, kvinnor dilettanter”, skriver Nightingale och utvecklar en psykosocial analys för att få svar på frågan varför det är omöjligt för en kvinna att bli en Michelangelo. Hon börjar med ett på hennes tid allmänt accepterat påstående, att kvinnan av ”naturliga skäl” är underlägsen mannen och därför kan aldrig bli ett geni. Nightingale analyserar både den ogifta och den gifta kvinnans förutsättningar att skapa ett mästerverk; Mrs A har en Michelangelos begåvning. Hon har trots familj, äktenskap och barn passion och en vilja stark nog att visa vad hon förmår. Varför kan Mrs A aldrig bli en Michelangelo? På grund av ”materiella” problem inte ”mentala.” Mrs A saknar Michelangelos gynnsamma materiella förutsättningar. Mrs A lider av brist på egna pengar. Alla hennes tillgångar har tillfallit hennes man. Hon har brist på tid, brist på pengar och brist på eget rum. Hon har aldrig en halvtimme, med undantag av ”odd moments” innan alla har stigit upp eller efter det att alla har gått och lagt sig, som hon kan kalla sin egen utan rädsla att såra och väcka vrede. Under dagen hon har inte tid att tänka färdigt en tanke. Hur ska hon kunna skapa ett mästerverk utan tid att tänka? Utan minsta chans att komma in i ett ”state of mind” där hennes idéer kan flöda fritt? Det händer allt som oftast att hon önskar sig ett brutet ben. Mrs A får ingen uppmuntran, inget stöd eller förståelse från sin omgivning: Kära du! Tror du att du är en Michelangelo? Ja, varför inte? Men, kan någon föreställa sig Michelangelo springa upp och ner för stegen i Sixtinska kapellet för att stänka lite färg här och lite där i all hast på stulna stunder? Det håller inte. För eller senare Mrs A tvingas ge upp sin dröm. Hon resignerar. Hon tar på sig tvångströjan. Hon dör långt innan den fysiska döden kommer och gör slut på hennes utdragna lidande.

Virginia Woolf refererar till Cassandra: ”If a woman wrote, she would have to write in the common sitting-room. And, as Miss Nightingale was vehemently to complain, – ’women never have an half hour that they can call their own’ – she was allways interrupted.”

Men Ett eget rum bygger inte bara på sidor från Suggestions för Thought, utan också i hög grad på Nightingales teser om kvinnors bristande förutsättningar för kreativitet under den victorianska tiden finns återgivna i Woolfs feministiska klassiker. I Ett eget rum, finns en Mrs A, Judith Sheakspeare, en uppdiktad syster till William Sheakspeare. Hon är lika begåvad som sin bror, lika passionerad i teater och dikt, men varför blev hon inte en Sheakspeare? Främst därför att hennes kön stod i vägen för henne. Judiths öde under den Elizabethianska eran, frustrationen att inte få utöva sin konst, vägran att gifta sig, de manliga kollegernas bortstötning, för att inte tala om hånet. Skriva? Vad skall det tjäna till att du skriver? Ja, allt var fientligt inställt mot henne, hon kunde inte ens komma i närheten av den”sinnesstämning” som erfordras för att frigöra det som kan finnas i ens hjärna och hjärta. Det var på grund av materialla svårigheter, inte mentala, skriver Woolf. Brist på eget rum. Brist på ett eget lugnt rum, brist på uppmuntran och brist på omgivningens respekt för hennes skapande, och Woolf utvecklar en lysande analys varför det är så svårt, om ens möjligt för en kvinna att skriva ett mästerverk. Woolf vill veta varför den begåvade Judith Sheakspeare inte kunde bli en Sheakspeare. Till skilland från sin bror, vars levnadsförhållanden var gynsamma, han behövde inte be andra om lov att dikta, han hade inget behov av att bevisa något, inget tvång att predika, hota eller anklaga någon, inga agg eller antipatier; alla dessa frättande krafter som tar ens tid och kraft; hans sinne var ohämat, idéerna flödar fritt och obehindrat ur honom, fick hans syster inte minsta chans att ägna sig åt det hon var ämnad för. Maktlösheten slukade henne. Liksom Nightingales Cassandra som till slut gav upp och dog, orkade Judith Shakespeare inte kämpa. Hon tog sitt liv. Okänt på vilket sätt. Hon fyllde kanske fickorna med stenar och steg sakta ner i River Ouse.

Mrs A finns också i Beauvoirs Les écrits de Simone de Beauvoir, där Beauvoir analysererar varför en kvinna inte kan bli en Giacometti: ”Il n’y a pas besoin d’un gros effort d’imagination pour se représenter ce que serait le sort d’une femme qui essaierait d’imiter Giacometti: on la mettrait à l’asile, ou en tout cas on la tiendrait pour folle.”

Men, varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i Det andra könet? Är det kanske för att Simone de Beauvoir inte hade något till övers för religion och allra minst för religiösa kvinnor från de högre klasserna, skriver Moberg.Men, varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i Det andra könet? Är det kanske för att Simone de Beauvoir inte hade något till övers för religion och allra minst för religiösa kvinnor från de högre klasserna, skriver Moberg. Det kan också vara en medveten eller omedveten bortstötning av det som uppfattas som förnuftsvidrigt.

Vad skulle Nightingale säga om att hennes Mrs A, via Ray Strachey upptäcktes av Woolfs Judith Sheakspeare och fångades av Beauvoirs kvinnliga Giacometti? Denna evolutionistiska återvinning av erfarenhet, begåvning och kreativitet illustrerar en av Nightingales teologiska principer; den enskilde äger inte idéerna, vi utnyttjar och utvecklar dem i den tid och samtid som vi lever i. Florence Nightingale skulle svara: Det var varken The Nightingale, Woolf eller Beauvoir som uppfann Mrs A. Det var den kvinnliga mänsklighetens mödosamma slit och erfarenhet som hade föregått dem.

• BOKTIPS #1 – Böcker om Florence Nightingale hos Bokus

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.