• 2018:02
• Publicerad: 02 mars, 2018

Spjutkastaren med passion för lavskrikor

Går det att leva i en symbiotisk relation med naturen? Rolf Karlman om en anmärkningsvärd relation mellan en stor människa och en liten fågel.

Lavskrikan är en mytomspunnen och omdiskuterad fågel i de nordliga skogarna. Författaren Albert Viksten beskriver den som en rovlysten bandit men att den har en underbar sammanhållning i flocken. I gamla tider ansåg en del att lavskrikan var det i folktron upplevda ”skogrået” i fågelskepnad. Den är totalt orädd för människor och har därför blivit kallad ”skogarbetarens fågel”. Denna speciella fågel, som också kallas Rödtjuksa i Jämtland, är alltså en karaktärsfågel i norra Skandinaviens skägglavsbeklädda gammelskogar.

En som har ett alldeles speciellt förhållande till lavskrikan är den gamle elitidrottsmannen Hannu Siitonen. Han tog bl.a. EM-guld i Rom 1974 och silver i OS i Montreal 1976 i den finska nationalsporten spjutkastning. Redan som barn i Karelens skogar hade Siitonen fascinerats av lavskrikan. Han var på plats i Kristinestad (Österbotten) när hans fotoutställning under rubriken Lavskrikans skog invigdes i samband med en sommarmarknad. I samarbete med Heikki Willamo har han gett ut en färgsprakande bok med namnet Kuukkeli – sielunlintu (lavskrikan själens fågel) Den premierades med titeln ”Årets naturbok 2003” av finländska sektionen av Världsnaturfonden.

”Jag har två stora intressen – idrott och naturfotografering”, berättade Hannu Siitonen. Han brukade följa med sin far när denne utförde skogsarbete. Siitonens uppgift blev att sköta eldstaden där maten tillagades. Då kom lavskrikorna nära och ett intresse väcktes. Sedan dess har han studerat och fotograferat lavskrikornas beteendemönster. Hannu Siitonen konstaterar: ”Man kan inte säga att den är en tämjd fågel, den har bara lärt sig under århundradenas lopp att lita på människan. Förhoppningsvis sviker inte människan förtroendet. Vi måste ge lavskrikan möjligheter att leva i södra Finlands skogar. Ofta kommer en tanke i mitt sinne och mina drömmar: Om skogen huggs ner blir jag kvar, men lavskrikorna försvinner sakta. Skogens låga slocknar”.

Siitonen berättade att skogen var hans förnämsta uppladdningsplats inför stora tävlingar under den aktiva karriären. Han håller kontakten med idrotten så till vida att han vid sidan av sina naturfotografier arbetar som idrottsinstruktör i hemkommunen Parikkala i Karelen. Det var synnerligen vackra bilder av lavskrikan som visades i Kristinestad.Siitonen berättade att skogen var hans förnämsta uppladdningsplats inför stora tävlingar under den aktiva karriären. Han håller kontakten med idrotten så till vida att han vid sidan av sina naturfotografier arbetar som idrottsinstruktör i hemkommunen Parikkala i Karelen. Det var synnerligen vackra bilder av lavskrikan som visades i Kristinestad.

Den både skygga och sociala lavskrikan minskade drastiskt i antal i Finland mellan 1945 och 1976. Lavskrikan behöver gammal grandominerad skog. Där finns skägglav som erbjuder gömställen för dess vinterförråd. De gånger artikelförfattaren själv kommit i kontakt med lavskrikan är under vistelser i fjällnära gammelskog. När skidturen avbrutits med paus för kaffe och bullar har flera orädda lavskrikor dykt upp och fått ett skrovmål. Man förstår att lavskrikan uppskattades av skogsarbetarna i norr i samband med matrasterna.

Framtiden för lavskrikan är dock beroende av ett komplicerat samspel mellan människa och ekologisk skogsvård. I Finland har förekomst av lavskrika ibland förhindrat avverkning av vissa skogsområden. Detta på initiativ av lokala ornitologer och skogsvårdare. Lavskrikorna i Birkaland mellersta Finland blev riksbekanta när naturskyddsorganisationerna gick till direkt aktion för att stoppa avverkningarna i lavskriksskogarna. Rubriken i Helsingin Sanomat blev ”Lavskrikan har blivit en påverkare i skogspolitiken”. Även de stora skogsägarna och skogsindustrierna har publicerat en litteraturöversikt kring ämnet lavskrikan och skogsbruket. Lavskrikan är i Sverige Norrbottens landskapsfågel. I Finland har Kajanaland fågeln som landskapssymbol.

• BOKTIPS #1 – Böcker om lavskrikan på Bokus…

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.