• Kulturens kritik
• Publicerad: 22 december, 2020

Religion och religiositet i dess vackraste form

BOK | Anna Bergqvist lägger fokus på religiositeten och humanismen i Ola Larsmos utvandrarepos ”Översten”.

Ola Larsmo
Översten
Kaunitz-Olsson

Det finns många sätt på vilka en läsare kan njuta av Översten. Romanen är ett utvandrarepos som för tankarna till Moberg, men också en historisk roman om emigranttid, amerikanska inbördeskriget och ett extraordinärt svenskt levnadsöde. Man kan också välja en läsning, vilket jag gör i denna text, där fokus ligger på människors religiositet och välvilja.

Knut Oscar Broady föds som Knut Oscar Brundin i Uppsala. Hans läshuvud tar honom ur fattigdomen, men det är hans fasta gudstro som styr hans val av väg i livet. Ola Larsmo skildrar religion och religiositet i dess vackraste form. Den många gånger djupt intensiva kristna övertygelse, som är ett starkt motiv i denna roman, är smakfullt skildrad och fjärran från de skildringar av troende människor som i mitt tycke ofta överbefolkar romaner och filmer idag.

"Religionen är i sanning inget folkets opium"

Här lurar och bedrar inte pastorn, och religionen är i sanning inget folkets opium; här hjälper, stöttar och armkrokar baptister och katoliker varandra i kampen för människovärdet, och kyrkan som institution skildras som en plats för humanitärt bistånd och utbildning. Det är den abolitionistiska kyrkan vi möter. Den religiösa övertygelsen, som genomsyrar romanens karaktärer från första till sista sida, ger istället trygghet. Den talar frihet, jämlikhet och broderskap. Den predikar allas lika och okränkbara värde, och på samma sätt som Kristina i Mobergs utvandrarepos skriker till Gud att han måste finnas, så tvivlar aldrig Knut Oscar. Han låter istället sina sorger bli till en drivkraft för att göra förändring i världen.

"En vacker skildring av att vara man – både inom och bortom stereotyperna"

Jag läser också Översten som en vacker skildring av att vara man – både inom och bortom stereotyperna. Knut Oscar Broady är till det yttre en normativ man: han är familjens överhuvud, han är lång och reslig, och han gör karriär såväl akademiskt som i det militära. Men, och häri ligger ju romangenrens kraft, när jag stiger in i Knut Oscars inre, möter jag en flerdimensionell man. Han älskar och förlorar och han reser sig, så gott en människa kan, igen. Jag gläds när han orkar älska igen. Det är inga stora skildringar av kärleken. Den Knut Oscar känner är mer som i Första Korinthierbrevet: den som bär allt, hoppas allt och uthärdar allt. När Knut Oscar av misstag vid sitt första bröllop råkar höra att hans brud förvånat alla med att ”våga bära krona” gör det honom bara ledsen för hennes skull. Det rubbar dock aldrig hans känslor för henne. Inte heller finns här några explicita beskrivningar av kärleksnätter som förstör min upplevelse av känslan. Det är varsamt berättat. Störst intryck på mig gör kanske ändå Överstens passager om faderskapet, de om längtan och lycka, om oro, skuldkänslor och det föräldraskapets hjärta som bultar utanpå hudlös kropp.

"En historisk uppvisning och som sådan bjuder den på fler jämförelser med vår tid än vi kanske skulle önska."

Översten är primärt en historisk roman om ett verkligt människoöde i en sjuk och krigisk tid. Den historiska research Larsmo gjort är massiv och beskrivs utförligt i ett långt författarens tack. Romanen är full av detaljer från ett fattigt 1800-tal. Det är plågsamt autentiska skildringar av sjukdom och död. Här är hosta och feber ständigt närvarande. Här berättas om blodiga diarréer, rödsot, scharlakansfeber, löss i madrassen, kolera och om människor lemlästade av krig. Det gör ont att läsa. Larsmo frossar dock aldrig i smärtan eller feberyrorna. Fokus ligger istället på de mänskliga änglar som av ideologiska och trosmässiga skäl väljer att, med risk för den egna hälsan, lever och verkar mitt ibland de sjuka. Det är en självklarhet att hjälpa människor i nöd.

Mitt bestående intryck är att Översten är en detaljerad roman om amerikanska inbördeskriget, slaveriets vidrigheter och dess avskyvärda konsekvenser. De svartas historia står på många sätt i centrum för romanen, även om den utspelar sig i utkanten av händelseförloppet. Broady ser dem hela tiden: slavarna, Freemen, svarta på väg till Kanada vilka förvägras plats på ångbåtarna. Han möter män som fått sin frihet, men som ändå plötsligt och för alltid försvinner. Broady ser och iakttar och han brinner. Han brinner i sina predikningar, han brinner inombords och han brinner i kriget för rättvisans sak. Som en parallell till den tid vi lever i just nu finns också en brutal och detaljerat berättad scen med polisbrutalitet – en direkt parallell till George Floyds öde sommaren 2020.

Översten bjuder på myllrande läsupplevelser. Det är en historisk uppvisning och som sådan bjuder den på fler jämförelser med vår tid än vi kanske skulle önska. Jag tar dock framförallt med mig berättelsen om att vara medmänniska. Hos romanens alla karaktärer, svarta, vita, kvinnor och män, finns alltid ett engagemang för andra – i det stora och i det lilla – som jag så ofta saknar i både litteraturen och i världen utanför. Läs!

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera... Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.