Prawny från Pixabay

Novemberkrönika, 2020



Björn Gustavsson tar ett kulturkritiskt grepp om Ulf Lundells "Vardagar 3", Thåströms "Texter", "Livmedikus Axel Munthe" av Anna Bråtenius och Susanne Martinelle, samt "Turister i tredje riket" av Julia Boyd och Grönköpings veckoblads årsbok 2020, "Grönköping förklarar läget".


KRÖNIKA / DEBATT

Ulf Lundell har ända sedan debutromanen Jack framstått som en seismografiskt känslig samtidsskildrare. Under senare år har han etablerat sig som en strikt personlig observatör av världen runtomkring – och då med tonvikt på ”oberoende”. Ulf Lundell är en av de svenska intellektuella som allra tydligast håller ställningarna som kritisk, självständig radikal.

Från och med prosalyriken i tegelstensvolymen Frukost på en främmande planet har han på tusentals sidor skrivit om sin avsky för en rad samtida företeelser, om sitt vardagsliv, om sina minnen, om sina drömmar.

"Vardagar 3" av Ulf LundellI en lättflytande, halvlyrisk prosastil har han funnit en form för allt detta: en lättrörlig, kvicksilversnabb, associativ och ömsom allvarlig, ömsom gäckande ton – och uppenbarligen har han känt att detta format passat honom som hand i handske. Det märks inte minst i Vardagar 3, en drygt 870-sidig volym (W&W) där läsaren får komma honom tätt in på livet och följa hans bestyr och hans vardagar på Skånegården utanför Kivik.

Prosan i dessa dagboksaktiga ”vardagar” flyter i strida strömmar, brett och otvunget – det är som om denna säregna prosa är nästan självgenererande och sporrar en måttlös kreativitet.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

I Vardagar 3 är saknaden efter en älskad kvinna central. När de emellanåt träffas, helt vänskapligt, blir berättarjaget ”uppspelt, pladdrig, levande” – och drömmen om en ny tvåsamhet växer sig allt starkare. ”Det här ensamlivet inte kan inte fortgå, det måste in en partner i mitt liv.” Samtidigt röjs en viss ambivalens: ”Så mycket i mitt liv / har kretsat kring tankar om kvinnor / Man kan definitivt få nog av det / Men jag kommer förstås aldrig sluta fascineras av kvinnor”. På ett annat ställe skriver han: ”Jag är så svag för kvinnor att jag är rädd för dom.”

Räddningen i ensamheten blir skrivandet och målandet. ”Det enda som kan få mej att må bra på kvällen är att jag / har gjort nånting kreativt.”

Lantlivet beskrivs i detalj, men författaren kan också kosta på sig att parodiera omgivningarna, i klassisk Lundellstil (vem minns väl inte parodin över svensk jul i Vinter i paradiset?): ”Flytta till Österlen och bli per / automatik konstnär / Tennsmycken och ull-ponchos / Promenadskor / Melittamössor / Trädgårdssvärmeri / Äpplen och must av dom / --- / Värdshus och loppmarknader och antikbodar / Vinrankor och ankor och gäss/ Det rosa ljuset / Konstnärerna / Fiskelägena / Ålamörkret”.

Återkommande utfall mot nyliberalism varvas med återblickar på ett folkhem där visionen om skattefinansierade trygghetssystem och solidaritet var bärande delar. ”Vi är egoistiska rovgiriga djur / hur fan ska vi kunna, samman i samhällen, i stater, i / världen kunna släppas fria utan översyn? / Som sagt: marknadsliberalisterna är denna världs största / och värsta romantiker”.

Ulf Lundell lämnar ut sitt privatliv på ungefär samma sätt som Lars Norén i sina dagböcker. Det som gör läsningen av Vardagar 3 så speciell är Lundells starka temperament och mycket speciella stil. ”Svalor vimlar över nerlugnad droppande grönska”, kan det heta – och humorn blänker ibland till med satirisk skärpa: ”Regn i ett dygn / Ordentligt höstregn / Får fyra plus av fem”.


 

Joakim Thåström, centralgestalt i Ebba Grön, den mest kända svenska punkgruppen under sent 1970-tal, har därefter uppmärksammats både för sin medverkan i rockbandet Imperiet och för en rad soloalbum genom åren. Alla hans låttexter från 1978 fram till 2017 har nu samlats i en gedigen volym, med den enkla titeln Texter (Teg publishing).

De kronologiskt ordnade låttexterna – kombinerat med en hel del fotografier – ger bilden av en textförfattare som likt en sentida Cornelis Vreeswijk tecknar livet för vilsna existenser i samhällets marginaler."Texter" av Thåström.

Förortsliv i ett slags hopplöshetens halvdager dominerar länge – som i exempelvis låten ”Höghus, låghus, dårhus” (1983): ”Jag stinker bortslösade timmar / Mina vänner luktar uppgivenhet / Nere i centrum snackar dom om bilar / och fotboll och fyllor och dealar / Tippar och hoppas på att göra ett lyft / och slippa vara nån man egentligen är / Men rulltrappan och hissen är / det enda som går uppåt här.” Känsloläget är likartat i exempelvis ”Café Cosmopolite” (1986): ”Våra drömmar rinner genom flaskornas hals / centilitrarna vackra som toner i en gråtande vals / Den förryckte är fri / på Café Cosmopolite”.

En intressant volym för alla Thåström-fans, men jag saknar ett förord som sammanfattar denna spretiga helhet och som försöker teckna åtminstone konturerna av denne i rockkretsar lite mytiske Thåström.


 

"Livmedikus Axel Munthe – konsten att leva"För den som vill drömma sig bort till Italien (och vem vill väl inte det så här i coronatider?) har det just utkommit en snyggt, för att inte säga förföriskt, designad volym, Livmedikus Axel Munthe – konsten att leva (MasOlle förlag), där Anna Bråtenius och Susanne Martinelle i text och bild skildrar Axel Munthes livsprojekt, villan San Michele på Capri, som han 1948 donerade till svenska staten och som sedan dess fungerar som museum och gästhem för stipendiater.

Axel Munthe, läkare från Stockholm, blev ryktbar med sina memoarer, Boken om San Michele (1929), där han berättar om sitt äventyrliga liv och inte minst om bygget av sin fantastiska villa, med utsikt över Neapelbukten, Vesuvius och Sorrentohalvön. Boken, som sålt i miljontals ex och översatts till ett trettiotal språk, utgör själva grunden för den ”konsten att leva” som aktualiserar hans livsfilosofi och skönhetsdyrkan (det är typiskt att två av de första gästerna i villan, 1899, var hyperesteterna Sören och Marie Krøyer).

I den påkostade Livmedikus Axel Munthe beskrivs San Michele-projektet som ”ett konstverk där arkitektur, natur, konst och hans eget liv är sammanfogade till en unik helhet.” Och genom allt möter den ”dröm om Italien” som många svenskar vittnat om: ett slags lycksalighetsdröm, en utopi som få kunnat förverkliga, men som Axel Munthe hade resurser nog att realisera. Tragiskt dock att när allt var klart kunde han inte bo här som han tänkt, eftersom hans ögon allt sämre tålde det starka ljuset.

Anna Bråtenius och Susanne Martinelle har med denna bok velat lyfta Axel Munthes ”inspirerande levnadskonst”, med fokus på hans grandiosa villa högt upp på ön Capri. Resultatet: ögonfägnad och en allt starkare längtan till Italien.


 

"Turister i tredje riket" av Julia BoydDen engelska historikern Julia Boyd har efter omfattande researcharbete lyft fram skildringar av vardagslivet – brev, dagboksanteckningar – från ett Tyskland där nazisterna tagit makten. I boken Turister i tredje riket (Bonniers, översättning Manne Svensson) har samlats mängder av vittnesmål från turister som reste runt i Nazityskland under tiden från nazisternas maktövertagande fram till andra världskrigets utbrott.

Julia Boyd konstaterar att många besökare närmast ofrivilligt fascinerades av nazisternas nya Tyskland: ”De spektakulära fackeltågen och hedniska festivalerna som var så vanliga i Tredje riket var förstås något som utlänningar ofta kommenterade. Vissa fann dem stötande, medan andra tyckte att de bara var grandiosa uttryck för Tysklands nyfunna självförtroende. Många tyckte att det verkade som om nationalsocialismen hade ersatt kristendomen som landets officiella religion. Tron på den ariska rasens överlägsenhet och läran om Blut und Boden (blod och jord) var folkets evangelium och führern dess frälsare.”

Efter nazisternas maktövertagande spreds en paradoxal, ny framtidstro. Motorvägar byggdes, folkbilen Volkswagen lanserades, arbetslösheten försvann och turisterna strömmade till. Värt att notera är att Tempelhofs flygplats i Berlin redan år 1930 var världens största flygplats.

En besökare skrev hem till de sina: ”Det bästa med dagens Tyskland är uppkomsten av en ny sorts människor. Man ser dem överallt – solbrända, vettigt klädda och välbyggda. Det finns massor av föreningar för kroppskultur och simsällskap etc. och man försöker på alla sätt och vis att få ut folk i det fria.”

Nazisterna inrättade 1933 ”Rikets turistkommitté” som skickade resebroschyrer utomlands, med bilder på pittoreska byar och människor i färgglada dräkter. ”Man bedyrade för potentiella besökare att oavsett vad de läst i sina ’judiska’ tidningar var livet i Tredje riket helt normalt. Tyskland var en ’fredsälskande, pålitlig och progressiv nation, ett muntert land av högtidsfirare, storätare, leende bönder och musikälskare.’ Broschyrerna skröt om stora framsteg: ’Se själva hur Tyskland går framåt. Ingen arbetslöshet, produktionen på toppnivåer, social trygghet, gigantiska investeringar i industriutveckling, ekonomisk planering, organiserad effektivitet, en stark kollektiv vilja att hjälpas åt – ett lyckligt, energiskt folk som mer än gärna berättar om vad de åstadkommit för er.’” (Den här sortens retorik påminner om de turistbroschyrer från Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Ungern som jag brukade bläddra i på 1980-talet.)

Julia Boyd sammanfattar: ”Alla som reste till Riket utsattes för en ständig propaganda: orättvisorna i Versaillesfördraget, den nazistiska revoltens fantastiska bedrifter, Hitlers fredssträvan, Tysklands behov att försvara sig, att återta sina kolonier och expandera i öst, osv. Utlänningar fick ständigt höra att bara Tyskland stod emellan Europa och de röda horder som var redo att svepa fram över kontinenten och tillintetgöra civilisationen.”


 

"Grönköping förklarar läget"Till sist några ord om nyutkomna Grönköpings veckoblads årsbok 2020, Grönköping förklarar läget (Bokförlaget Siljan), som i utsökt stil fortsätter med den lite godmodiga, satiriska form som alltsedan Albert Engströms dagar speglat samtidens Sverige i småstadsaktig skrattspegel.

I Grönköpings Veckoblad rapporteras om samtida händelser både i Sverige och utomlands. Ironin är finstilt – och någonstans anar jag ett släktskap med Birger Sjöbergs mjuka parodier i Frida-diktningen och Kvartetten som sprängdes.

Här några av godbitarna i årets pralinask:

”Veckobladet har givetvis icke några planer på att ersätta signaturen A:lfr-d V:stl-nd i spalterna med industriroboten Gusten, trots att hr fabrikör Östberg, som den affärsman han är, erbjudit ett synnerligt förmånligt styckpris för dikterna.”

”SMHI har utfärdat en klass 2-varning för Skåne med hårda vindbyar under söndag eftermiddag fram till natten mot måndag med risk för att stora delar av Skåne kan komma att hamna i Halland.”

”Ålen i Bergska sjön, med till- & avflöden, är hotad, och aktivistgruppen Ål right (Ålars arträttighetsrörelse) har med anledning av detta bojkottat fiskdiskarna”.

”Personalen vid Brylunda svineri uppvaktade dagen före julafton sin avhållne chef, hr godsägare Justus Brylén, med ett årskort till frk Lola Gustafssons trendiga s.d.h. gym (motionslokal). Enligt vad GV erfar, har hr Brylén nu lämnat in en polisanmälan mot personalen gällande allmän rondörkränkning och kroppsdiskriminering.”

”’Sjukdom talar vi inte längre om på Hälso- & sjukstugan. Numera heter det hälsovariation’, meddelar hr stadsdoktor A. T. Salvén.”

Text Björn Gustavsson

Detta är en krönika, debattartikel eller opinionstext i Tidningen Kulturen. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag.

När livet gått i stå

BOK | Vad händer när livet rinner ifrån oss? Har vi kraften att förändra och förbättra? Lennart Hagerfors tar oss med på en tur i vårt inre för att rannsaka oss själva...

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

I Prousts ateljé och laboratorium

BOK | Arne Melberg läser ”Mot Sainte-Beuve”, en samling av Prousts anteckningar, skisser och skriverier från perioden före den stora romansviten.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Tänk vad covid-19 kan inspirera oss att göra

BOK | ”Covid-19 demonstrerar för oss vår bristande beredskap inför en eventuellt mycket dödligare pandemi”. Elena Dahl läser Debora MacKenzies ”Pandemiernas tid” med sällsynt optimism.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Odenplan. Foto: Okänd.

Som fond till #MeToo-rörelsen

BOK | ”Skrämmande många detaljer i kvinnornas liv i Stockholm är sig lika.” Sofie Niemi läser ”Norrtullsligan”, Elin Wägners roman om en disparat samling kvinnliga kontorister i slutet av 1800-talet.

Av: Sofie Niemi
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Religion och religiositet i dess vackraste form

BOK | Anna Bergqvist lägger fokus på religiositeten och humanismen i Ola Larsmos utvandrarepos ”Översten”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Eduardo Galeano. Foto: Robert Yabeck

Latinamerikanska dagsedlar

BOK | "Att läsa Galeano är att lämna spelrum för väldigt motstridiga reaktioner". Bengt Berg recenserar "Omfamningarnas bok".

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close