• Kulturens kritik
• Publicerad: 22 december, 2020

Latinamerikanska dagsedlar

BOK | "Att läsa Galeano är att lämna spelrum för väldigt motstridiga reaktioner". Bengt Berg recenserar "Omfamningarnas bok".

Eduardo Galeano
Översättare: Kerstin Jonsson
Omfamningarnas bok
Lindelöws

”Jag skriver för att jag vill framkalla den underbara verkligheten, och jag upptäcker att den finns mitt i centrum av Amerikas förfärande verklighet.”

Man kan slå upp i stort sett vilken sida som helst i Omfamningarnas bok och finna en intensiv närvaro i den del av Amerika som inte heter USA. Boken bjuder på ett stort antal krönikor från en av dessa litterära bjässar, som kontinenten under stor smärta fött fram. Eduardo Galeano är hans namn och hans mest kända verk heter Latinamerikas öppna ådror, en anklagelseakt mot både den europeiska och den nordamerikanska imperialismen. Blott 31 år var han när den med tiden legendariska boken kom ut, sedan följde olika landsflykter för att undkomma diktaturernas klor – från hemlandet Uruguay till Argentina och sedan Spanien. (”Jag hade lämnat Montevideo eftersom jag inte tycker om att sitta fängslad; och Buenos Aires eftersom jag inte tycker om att dö.”) Med åren kom Galeano att skildra Latinamerikas historia i trilogin Eldens minne (1982–1986).

"Det är helt enkelt ditt eget fel att du föddes i fel familj"

Att läsa Galeano är att lämna spelrum för väldigt motstridiga reaktioner. Ömsom blir man glad och upprymd, ömsom förbannad och till och med sorgsen över det som skildras i dessa korta men ack så skarpa texter. Det är så mycket som ryms i bara några få raders text. Hans perspektiv är hela tiden underifrån, inifrån. Det han skriver om televisionens makt skulle lika gärna kunna gälla här och nu, med tillägg av nya mediala plattformar: ”De utvalda och deras maktsymboler passerar revy i rutan. System, som bygger den sociala pyramiden från fel håll, belönar ett fåtal. Här är vinnarna: ockrare med långa fingrar och köpmän med stora gap, politiker med näsor som växer och doktorer utan ryggrad.”

I ett samhälle där ägandet betyder makt och där demokratin förvanskats till en liberal formalitet, sipprar hegemoniens skum ut över kanterna i form av påståenden som blir sanningar: Det är helt enkelt ditt eget fel att du föddes i fel familj och därmed till den trista verklighet av fattigdom och slit som hör till detta ditt öde. Resultatet blir ett främlingskap både på det personliga och det sociala eller nationella planet. Den som har makten tror att den är bäst som kopierar bäst. Därför dessa efterapningar i form av amiraler utklädda till Lord Nelson i Bolivia (som saknar kust), snedställda tak och stuprännor i Lima (där det sällan regnar) och öppna spisar i det heta Managua och så vidare.

Att Galeanos krönikor och korta prosatexter i Omfamningarnas bok kallats dagsedlar ligger i sakens natur eftersom han 2010 tilldelades Stig Dagerman-priset vid ett besök i Älvkarleby. Detta hans glödgade engagemang hindrar dock inte författaren från att ”äta tvivel till frukost”.

Vad handlar då denna bok om? Jo, om kärleken till livet och modet för att stå emot förtryck och orättfärdighet, den handlar om passion och drömmar, om byråkratins stupiditet, minnen och glömska, terror och främlingskap, exilen och att komma eller längta hem. Själva berättandet är ett sätt att motverka den glömska som tar för sig alltför mycket och som suddar ut namnen på de människor som en gång fanns där, alldeles nära.

"Det är så mycket som ryms i bara några få raders text."

Det är ett myller av personer, episoder, historiska tillbakablickar, exempel från det vardagliga livet och resonemang som läsaren får ta del av i denna medvetandefrämjande katekes – så mycket att ta till sig, fundera över, smälta, inse och sprida vidare. Många texter är minibiografier över vitt skilda människors ofta drastiska, namngivna livsöden med fokus på själva finalen: döden. Händelserna utspelar sig kors och tvärs i Latinamerika och exilens Barcelona.

De sista korta betraktelserna handlar om vinden: ”När jag inte längre finns kommer vinden att finnas, den kommer alltid att finnas kvar.”  Vinden, som ett poesins transportmedel och dess motsats, den vind som piskar i ansiktet men som man ändå måste stå ut med för att överleva, för att en vacker dag kunna vara den luft som är en del av den andra, mjukare vinden …

Denna bok, i behändigt pocketformat, är den perfekta garderingen i fickan för den som liksom jag själv gärna vill vara garderad med något läsbart inom räckhåll i tandläkarmottagningens väntrum eller på bussen!

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera... Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.