- 2018:02
- Publicerad:
Diktens platser och föremål
BOK | Platser, föremål och situationer avtecknas i dikten genom betraktelser av konkreta händelser som blir till minnen och reflektioner. Sebastian Andersson om Inge-Bert Täljedals senaste diktsamling.
Inge-Bert Täljedal
Pappas trädgård och andra dikter, et cetera.
Inge-Bert Täljedal Text och Bild, Umeå.
Pappas trädgård och andra dikter, et cetera är den fjärde diktsamlingen av poeten Inge-Bert Täljedal. Samlingen ges ut på eget förlag. Tidigare utgivna titlar är Eurydikesvit och andra dikter (1982), Gräshoppssångaren (1983) och Pro Memoria (2002).
Först – några ord om gestaltningen, eller diktsamlingen som föremål. Pappas trädgård och andra dikter, et cetera utges i en limmad vit papperspärm. Det är en behaglig liten volym. Diskret formgiven. Framsidan presenterar titeln i röda versaler, och författarnamnet i svart. Grafiskt sett är det en balanserad komposition. Den här typen av formgivning tyder på att upphovspersonen tänker sig att mått och ratio; närhet och avstånd mellan bokstavskroppar och rader, har en betydande påverkan på både textens läsbarhet samt hur en tänkt läsare tenderar att uppfatta det innehållet. Jag kan till exempel känna ett lugn som på ett tydligt sätt bottnar i de formens harmoniska proportioner. Kontaktytan som uppstår mellan mig som läsare och orden bäddar för en angenäm läshandling.
Världen är galen.
En slapp fras.
Nå, så skärp dig!
Nu växer gräset,
Flugsnapparn
Har återvänt.
Dessa rader öppnar samlingen. Efter dem följer en innehållsförteckning. Jag hade inte väntat mig det – åtminstone inte i början. Kanske beror det på att jag huvudsakligen ägnar mig åt konstkritik. Att jag helt enkelt är ovan. Men, det känns likväl en smula anmärkningsvärt. Däremot verkar det som att det finns en tydlig anledning till att man har valt att förlägga förteckningen i samlingens början och inte i slutet. Gesten gör det nämligen enkelt för en läsare att redan inledningsvis skapa sig en förståelse för diktverkets struktur. Det går till exempel att på ett överskådligt sätt se hur volymen har spaltats.
Språket präglas genomgående av en deskriptiv karaktär. Platser, föremål och situationer avtecknas i dikten genom betraktelser av konkreta händelser, minnen och reflektioner.En uppmärksam läsare kanske redan har noterat (utifrån titeln) att det är en svit som består av tre delar: Pappas trädgård, Andra dikter och Et cetera. Jämfört med innehållet har de olika delarna däremot kastats om för att passa in i titelmeningen. Inleder gör alltså Andra dikter. Språket präglas genomgående av en deskriptiv karaktär. Platser, föremål och situationer avtecknas i dikten genom betraktelser av konkreta händelser, minnen och reflektioner. Diktjaget funderar över sina relationer till andra människor och till naturen. Över tid och rum. Lite slarvigt kunde man säga: sakernas tillstånd, men det finns genomgående en påtaglig lokal förankring. Jag följer poetens inre monolog med glädje, och stundtals är det riktigt intressant.
Mänskligheten vandrar här på corson,
förbi mitt bord. Där har jag en
till hälften konsumerad Wienerschnitzel.
Alla verkar hyggliga på sitt sätt /…/
Stöd Tidningen Kulturen
Stöd oss med en femtiolapp i månaden!
Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.
Så inleds Andra dikter. Jag hinner föreställa mig ett Italien i motljus innan den skrivna och halvätna wienerschnitzeln drar mig trevande mot Schweiz. En reseskildring? Förmodligen. En höghöjdsdikt? Måhända är luften något tunnare här. Det är något oerhört fint med att placera dikthändelsen i relation till ett särskilt rum – i det här fallet en geografisk plats. Troligtvis satt Inge-Bert Täljedal just där och kände precis så. Tiden markeras i följande vers med referenser till midsommar och till det kristna kalenderåret med hänvisning till Johannes Döparens födelsedatum. Det är synnerligen konkret. Att så tydligt placera dikten i relation till erfarenheter som har gjorts i det som brukar kalla verkligheten stärker känslan av betraktelse. Ur Et cetera läser jag:
Halvvägs upp mot toppen
hände det som alla hade fruktat
men ingen vågat uttrycka.
Vi trädde in i ett förklaringsfält
och erfor motsatsen
till Babylon.
En kraft av okänt slag
skingrade det mjuka diset
som dittils hade omgett oss.
Hela landskapet stod fram i en stor
klarhet, renat av sol.
Vi såg och såg.
Allt tal fördunstade.
Satserna och fraserna spanns
ut som vanligt men när orden
lämnat munnen gled de hastigt isär,
blandades med röken
och skingrades. /…/
Varje dikt har genomgående sin titel från första versraden. Det är ett enkelt grepp – vilket jag uppskattar. I citatet ovan från Halvvägs upp mot toppen berättar diktjaget om en händelse halvvägs upp.. Något händer, men vad? Halvvägs upp: ett förklaringsfält – motsatsen till Babylon. Av alla stilfigurer – bortsett från metaforen – är användningen av allusioner det som utmärker diktkonsten i Pappas trädgård och andra dikter, et cetera. Det passar också väldigt väl ihop med betraktandet och den reflexiva hållningen. Även den strävan efter jämnvikt som kännetecknar diktsamlingens yttre återkommer i innehållet, och – skulle jag säga, präglar diktsamlingen överlag.
För mig blir det som allra bäst de gånger då Inge-Bert Täljedal lämnar naturen och metafysiken för att ge sig hän i en mer direkt och reaktionär ton.Pappas trädgård och andra dikter, et cetera är en samling välskrivna och genomarbetade dikter. För mig blir det som allra bäst de gånger då Inge-Bert Täljedal lämnar naturen och metafysiken för att ge sig hän i en mer direkt och reaktionär ton. Jag återvänder här till en favorit i slutet av Andra dikter:
Ta bort scenerierna
gå inte bakom kulisserna.
Riv dem!
Sök mig inte där ödsligheter gör intryck,
inte i fjällen
eller i öknen.
Där lyser scenkonstens sken,
tomhet gestaltad. Nej
lägg dig ner här
på den halvt förbrukade lyckan
där ingen längre ids slå,
än mindre röja i slyt.
Det distinkt omedelbara tilltalet i Ta bort scenerierna punkterar känslan av betraktelse och det annars så reflexivt distanserade förhållningssättet. Plötsligen tecknas en väldigt tydlig bild av diktjaget som en som deltar. En person som erfar starka känslor och förväntar sig något av sina personliga relationer; från varat i världen – poeten i affekt.
Text Sebastian Andersson
 |
|
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera…
Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: |
