• 2018:02
• Publicerad: 02 mars, 2018

Evolutionen och den globala xenofobin

Hur kan vi förhålla oss till moraliska dilemman? Carsten Palmer Schale om etik, evolutionära tendenser, och några till synes paradoxala motsättningar mellan överlevnad och levnad.

I nästan varenda doktorsavhandling numera – medicinsk som sociologisk – hittar man i för- eller efterord några pliktskyldiga ord om vikten av att anta ett multifaktoriellt synsätt. Oftast är detta ett alibi. Ibland dock icke. Låt oss dock här (i förstone) kasta oss direkt in i en biologisk ”förklaring” av vår starka tendens att som människor bete oss främlingsfientligt, och speciellt så ”ju snabbare historien går” och ju mer ”global” världen ter sig. Utgångspunkten är boken ”Vi och dom” (Joshua Greene, översättning Tim Jacobsson, Fri Tanke förlag, 2014). Här möts på ett oroande sätt kognitionsforskning och neurologi å ena sida och moral å den andra.

Ergo.

Mentala program

Vår mentala programmering är något vi föds med. Den handlar om mycket. Dock är det så, att på grund av evolutionens tröghet fortsätter vi ännu idag att leva med program för överlevnad, som är anpassade till en helt annan värld än den vi idag lever i. Vad har detta för inverkan på exempelvis moralen? Ja, inför ett ”moraliskt dilemma” reagerar vi oftast emotionellt eller instinktivt. Detta innebär bland annat, inför så att säga moderna problem, att vi ofta måste söka hjälp i moraliska valsituationer. Att bli eftertänksamma. Men detta kan leda till konflikter mellan tidigare och nuvarande situationer; ja, rentav kan det hela leda till kontraproduktiva reaktioner. Vi ”känner” en sak men ”inser” att vi bör handla annorlunda. ”Samvetet” sitter på framhjärnans insida och är kopplad till vårt känslocentrum i amygdala. Omvänt sitter vårt centrum för övervägande på framsidan.

Det hela leder till en vansklig balansgång mellan kollektivism och individualism, habegär och attraktion ställs mot skam och skuld.Stammen

Titeln på Greenes bok hänvisar att vi hör hemma i en eller annan ”stam”. Parallellt är varje individs biologiska strävan att sprida sina gener. Paradoxen är att en ohämmad ”egoism” skulle leda till en splittring av den nödvändiga gruppen. Det hela leder till en vansklig balansgång mellan kollektivism och individualism, habegär och attraktion ställs mot skam och skuld. Eftertanken kan här få oss att hejda oss.

Emellertid måste vi, hävdar författaren, faktiskt acceptera att olika grupper har olika intressen. Detta kan i sin tur göra det nästan omöjligt att ”rubba våra förutfattade meningar”, och att det som med en modern term kallas ”faktaresistens” uppmuntras. Stamsamhällena är globalt utbredda. Xenofobierna likaså.

Etiken och metaetiken

Vad det då gäller här och nu, är att få fatt på en sorts metaetik eller ”övermoral”, som flertalet åtminstone bör förmås ta i beaktande. Det yttersta syftet med denna metaetik skulle då vara att maximera hela mänsklighetens nytta, det vill säga att maximera den opartiska ”lyckans” värde. En sådan etisk orientering sammanfaller givetvis med dagens dominerande ”kalkyletik”, det vill säga utilitarismen eller effektetiken, snarare än den i gruppen rotade aristoteliska dygdeetiken eller den av (främst) Kant lanserade pliktetiken, som, menar Greene, förleder doktorn att tala om exempelvis det främlingsfientligt laddade begreppet ”borna slavar”. Personligen är jag mycket tveksam till ett sådant ställningstagande. Dels för att Aristoteles förutsätter att alla människor, inte bara ”stammens medlemmar”, kan odla sin dygdighet, dels att Kant på många ställen talar om ”den allmänne människan”, dels att ett otal andra etiker också är närvarande i nuet. Utilitarismen är ytlig, men passar på samma sätt som protestantismen som handen i handsken ihop med kapitalismen.

Styrka och svaghet

Greenes resonemang leder för övrigt till ett avståndstagande från mänskliga rättigheter (majoritetslyckan skall optimeras till vilket pris som helst, också till priset av minoritetslidandet). Jag är inte nyttoetiker – snarare omsorgsetiker eller dygdeetiker, eller någon slags företrädare för en ”blandad version”, exempelvis situationsetiker. Jag hyser förakt för den svaghet Greenes polemik kan mynna ut i.

Värden

Hursomhelst är Greenes bok av största intresse. Inte minst när han kommer i konflikt med psykologiprofessorn Jonathan Haidt. Den senare presenterar å sin sida nämligen ett batteri av teser, som knappast torde tillfredsställa majoriteten inom den svenska ”vänstern” eller bland oss svenska ”kulturkoftor” i gemen. Haidt undersöker nämligen en i Sverige (och i USA) relativt spridd uppfattning, som går ut på, att värdekonservativa (moderater, kristdemokrater, Sverigedemokrater) skulle vara okänsliga för andras lidande, för att inte säga ”onda” – medan ”liberaler” (alla till ”vänster”) visserligen erkänns vara känsliga för andras lidande, men samtidigt ”populistiska” och rentav ”korkade”.

Haidt hävdar att liberaler är ensidiga och moraliskt döva, medan konservativa är beredda att anamma ett vidare spektrum av värden.Haidt hävdar att liberaler är ensidiga och moraliskt döva, medan konservativa är beredda att anamma ett vidare spektrum av värden. Med avsikten att undersöka sin hypotes urskiljer Haidt ett halvt dussin ”etiska grunder” uttryckta i motsatspar, undersöker moraluppfattningarna hos ett urval liberaler och konservativa – och får sin hypotes bekräftad! Liberalerna lider av ett ”moraliskt underskott” och uppfattar inte vitsen med sådant som auktoritet, lojalitet och helighet (utan framhåller värden som omsorg, rättvisa och frihet) – de konservativa, däremot, förefaller ha ungefär samma uppskattning av alla moraliska värden.

Anmärkningsvärt, tycker åtminstone jag, visar det sig dessutom att konservativa har lätt att förutsäga hur liberaler kommer att hantera moraliska frågor, medan det omvända gäller för liberaler.

Liberalen Greene menar, å sin sida, att de liberalas etiska prioriteringar väger tyngre än de konservativas känsla för etisk bredd. De primära liberala värderingarna stöder, enligt Greene, på ett bättre sätt en universal moral av utilitaristisk typ. Samtidigt menar Greene att världen successivt blir allt bättre.

Kvardröjande problem

Likafullt rundar Greene av med att hävda, att evolutionen ännu inte kunnat förmå oss att hantera vi-dom-motsättningar mellan grupper. Främst framhåller han tre problem som särskilt prekära: massförstörelsevapnen, terrorismen och miljöförstöringen. För att lösa dessa måste vi på något vis lura våra urgamla moraliska impulser, ja, föra vår intuition bakom ljuset.

Evolution och socialisation 

Men hur blir det då vi ställer evolutionen mot socialisationen – och de olika gruppernas förutsättningar att hantera sina liv på det hela taget? Ja, som sociolog måste jag ju reagera i denna riktning. Jag hävdar exempelvis då, att klass-, köns- och kulturskillnader är av mycket stor betydelse. Specifikt tar inte Greene upp detta. Boken är inte multifaktoriell. Visst är jag i princip för auktoriteter, lojalitet och helighet. Men än mer för omsorg, rättvisa och frihet (tolkad som en förening mellan gemenskap och självförverkligande). Och vad är det de konservativa värdena står för? Vad är det man är lojal emot, vilken auktoritet är det man upphöjer, vad är heligt? Kort sagt är man lojal mot kapitalismen, kort sagt hyllar man en viss typ av traditionell auktoritet, kort sagt håller man det heligt som i stor utsträckning – om än ej restlöst – befrämjar arv, äganderätt, borgerlig kyrklighet. I synnerhet de liberala värdena rättvisa och omsorg pekar snarare i riktning mot det solidaritet och altruism. Begreppet frihet kan dock tolkas på mångahanda sätt.

Rekommendation

Boken är, återigen, emellertid värd all uppmärksamhet. Människan är, i särskild grad i längre tidsutsnitt, en produkt av evolutionen, bara i relativt modern mening en produkt av upplyst socialisation. Överlevnad står så att säga mot levnad. Intressant! Människan är genetiskt betingad OCH socialiserad i takt med tidens ideal.

• BOKTIPS #1 – Boken "Vi och dom" hos Bokus

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.