• 2018:08
• Publicerad: 31 augusti, 2018

Mysteriet Umedalen

Rolf Karlman om släggkastaren Eric ”Umedalen” Johansson, och ett av vår tids kanske mest besynnerliga ”fusk”.



Både P O Enquist och Torgny Lindgren har berättat om att de som idrottsintresserade västerbottniska ynglingar blev mycket besvikna när det avslöjades en av ungdomens idoler ”Umedalen” avslöjades som en fuskare. P O Enquist kom senare att skriva om traumat i boken ”Sekonden”. Torgny Lindgren skriver: ”Under en sommar i mitten av 1940-talet var Sveriges bästa släggkastare Eric Umedalen drygt förti år och bosatt i Umedalen utanför Umeå. Han nådde ofta mer än 56 meter. Hans prestationer fyllde oss västerbottningar med stolthet. Och högmod. Vid en tävling i Göteborg upptäckte man att han kastat med en manipulerad slägga, att han förmodligen gjort så i ett par års tid. Hans slägga var drygt fyra hekto för lätt. Vår stolthet förbyttes i skam och sorg. P O Enquist sörjde, jag sörjde, ja hela Västerbotten sörjde.”

Eric ”Umedalen” Johansson föddes 1904 i Stora Skedvi i Dalarna. Han var en duktig fotbollsspelare i Säters IF och arbetade på det stora mentalsjukhuset i den lilla dalastaden. 1934 inträffade något som kom att förändra hans liv. Han tränade löpning en sommarkväll i Sala. På plats var släggentusiasten Hugo Sjöblom. Hemmalaget saknade en släggkastare. Sjöblom såg att den då 30-årige Erik Johansson hade potential. Han konstaterade att ”han har snabbhet, är kompakt byggd och verkar ha god motorik”. En ny karriär var inledd för Erik Johansson som i sin första släggtävling kastade 27,42. Tekniken var svårlärd men innan säsongen var slut hade han ökat sitt personbästa till m36,75.

I Västerbotten verkade en släggentusiast vid namn Hugo Sjöblom. Samtidigt sökte det nya mentalsjukhuset i Umeå, Umedalen, personal. Eric Johansson som hade erfarenhet från Säters sjukhus sökte och fick plats på en arbetsplats som var den största i regionen. Naturligtvis var hans idrottsmeriter ingen nackdel. Idrotten hade en framträdande roll som fritidssysselsättning för de anställda.

Eric Johansson entusiasm var viktig för att friidrotten skulle få en framträdande roll. Han gick från ordinär fotbollsspelare och sprinter till en framträdande släggkastare. Släggan såg han som en livs utmaning på sin idrottsålders höst.

Hösten 1934 inledde han en målmedveten satsning mot släggeliten. Styrkan var lättast att öva upp, snabbt nådde han DM (distriktsmästerskap) framgångar i den något udda grenen viktkastning. 1939 blev han SM-trea på 14,66. Hans 17,40 står ännu idag som distriktsrekord för Västerbotten.

Med idog vilja utvecklade han efterhand sin släggteknik. 1936 kastade han 41,12, 1937 45,01 och 1938 vann han sitt första DM. Det skulle bli ytterligare fem i svit. Umedalens IF hade flera framstående släggkastare. Vintertid tränade man på sjukhusets vind och nästan året om arrangerade man träningstävlingar.

Under krigsåren etablerade sig Eric Johansson som obestridlig tvåa i Sverige efter suveränen Bo Ericson. Men 1944 inträffade ett märkligt rekordkast som fick dåtida idrottsvänner att häpna. TT:s kvällsnyheter rapporterade: ”Nytt svenskt rekord i släggkastning har satts av Erik Johansson, Umedalens IF. Den nya noteringen lyder på 56,98. Rekordet sätts på Umedalens IP. Släggan vägde 7 kilo och 257 gram och blev godkänd.

Den 6 november 1944 godkänns rekordet av Svenska Idrottsförbundet vilket gör ”Umedalen” till europaetta 1944 – åtta i världen genom alla tider. Att sätta rekord under sådana förhållanden var något helt nytt och en atmosfär av mystik bildas kring 40-åringen som så okonventionellt slagit sig in i världseliten.

Friidrottsgalorna under krigsåren fokuserade på medeldistanslöpningen och duellerna mellan Gunder Hägg och Arne Andersson. Övriga idrotter fanns med som utfyllnad. Med ”Umedalens” rekordkast uppstod ny nerv i drabbningarna mellan honom och den 15 år yngre Bo Ericson.

Som 41-åring gör ”Umedalen”, 1945, landslagsdebut mot Danmark. 1946 lämnar han Umeå och flyttar med familjen till Skåne och klassiska friidrottsklubben MAI. Han börjar arbeta på mentalsjukhuset Vipeholm i Lund. I ”södern” säger han sig kunna förlänga säsongen med tre månader.

Inför säsongen 1947 byter han efternamn till Umedalen. Duellerna med Bo Ericson fortsätter. Nu börjar emellertid en del ledare undersöka och väga Umedalens slägga. I juli 1947 möts Umedalen och Bo Ericson i en tävling på idylliska Örnsro i Örebro. Umedalen vinner på storfina 57,41. Umedalen springer ärevarv och skriver autografer åt en jublande publik. Släggan hade han vägt i en närbelägen Konsumbutik. Butikschefen garanterade att släggan ”betingade en vikt av 7,260 kilogram”. Allt var i sin ordning.

Julispelen på Slottsskogsvallen i Göteborg 1948 kom att bjuda på stor dramatik. Släggatmosfären var nervöst laddad inför årets fjärde duell mellan Bo Ericson och Umedalen. Från förbundshåll hade vice ordföranden i Svensk Friidrottsförbundet Tage Ericson skickats till Göteborg för att kontrollera tävlingen då det fanns dubier kring Umedalens tävlande. Båda var starka kandidater till Olympiska Spelen i London.

Bo Ericson gör ett rekordkast och hans slägga skall vägas. Den göteborgske legendariske sportjournalisten Lennart ”Duke” Crusner tar sig friheten att undersöka Umedalens kläder och där, instucken i ett byxben, hittar han en andra vitlackad slägga.

Tage Ericson riktar en fråga till Umedalen om det är hans slägga? ”Ja, ja, ja – nu är det slut, hans enstaviga svar var knappt hörbart, han var i chocktillstånd. Han laborerade alltså med två släggor.

Umedalen är en märklig fuskare så till vida utan han lånade ut sin slägga även till andra kastare. Han fuskade egentligen inte för egen vinning utan han ville att kastarna skulle göras bra resultat, för även de övriga släggkastarna, hans konkurrenter vid tävlingarna använde Erics redskap.

Umedalens fusk skakade hela den svenska idrottsvärlden. Inom Umedalens IF och MAI rådde chock och förstämning men många hade svårt att se den godmodige Eric Umedalen som fuskare. Svenska Idrottsförbundet agerade dock med kraft och domen blev livstids avstängning från tävling, uppvisnings- och instruktörsverksamhet, svenska rekordet från 1944 blev annullerat.

Vågen som blev Eric Umedalens öde finns på Idrottsmuseet i Göteborg.

Eric Umedalen hade en son som jobbade som smörgåsnisse på Grand Hotel i Lund. När lätt beskänkta herrar på kvällarna ville ha påbackning i glasen ropade man på smörgåsnissen ” Får vi en UMEDALARE” som var namnet på en ”lättgrogg”.

Efter skandalen med släggan böt han namn igen till Myrskog och flyttade med familjen till Järvsö i Hälsingland och senare till Sem utanför Östersund. Han ägnade sig nu åt travhästar med stor framgång. Intresset för slägga släppte han inte, ännu i 50-års åldern kastade han 50 meter. Han avled 1972.

Per Olov Enquist besökte ”Umedalen” ett par år innan hans död och skrev i ett efterord i ”Sekonden” när boken gavs ut på nytt 1971. ”Han var precis den fine och försynte idrottskamrat jag hade anat som barn, tjugofem år tidigare.” Någon egentlig förklaring till varför denna märkliga idrottsman borrade hål i sin slägga och tömde den på blyinnehåll och lödde igen hålet igen gavs dock aldrig.