Foto: TanteTati

Madge Gill – Särlingskonstnär, spiritualist och medium



Lena Månsson skriver om särlingskonsten i allmänhet och Madge Gill – särlingskonstnär, spiritualist och medium – i synnerhet. Här finner vi tankarna om konsten som en brygga mot en guldålder.



Under romantiken kom däremot idén om det balanserade intellektet att ge vika för tanken på det fantasifulla, obegränsade, irrationella skapandet.

I vår sekulariserade, rationella tid finns ofta inte förståelse för den udda, avvikande eller säregna personligheten. Även den som tror på en högre makt eller något som inte kan bevisas med vetenskapen blir inte sällan betraktad som mindre begåvad eller psykiskt sjuk. I primitiva kulturer ansågs de som såg vad majoriteten inte såg som priviligierade och utvalda av gudarna. Samhällets attityd var annorlunda, psykos ansågs vara en magisk kraft som kopplade människan till det gudomliga. Senare sågs psykisk sjukdom som en följd av moraliska fel eller överträdelser inom den religiösa eller sociala sfären. Under antiken skilde man på galenskap och galenskap. Dels fanns den önskvärda gudomliga kreativa inspirationen, dels de vanliga destruktiva själssjukdomarna. Även under upplysningstiden lyftes genialitetens koppling och nyskapande kreativitet fram, men man hävdade samtidigt att detta måste balanseras av omdöme och förnuft. Under romantiken kom däremot idén om det balanserade intellektet att ge vika för tanken på det fantasifulla, obegränsade, irrationella skapandet. Den nya konsten med Picasso, Klee, Kandinsky med flera, det som man har kallat modernismen inom konsten, vägrade känna igen sig i annat än mycket avlägsna mönster; de primitiva kulturerna, barnkonsten, särlingskonsten, folkkonsten och sjukdomskonsten. ”Tillbaka till källorna!” var det rop som ljöd överallt under denna epok. 

Såväl idén om konstnären som en länk till en högre verklighet som viljan att måla det som ligger bortom den synliga världen var etablerade delar i den tidens kulturella klimat. En av den abstrakta konstens manliga pionjär, Vassilij Kandinsky (1886-1944), var övertygad om andlighetens kraft i konsten och banade väg för att, som han uttryckte det, ”blotta den materialistiska världen på sitt egentliga andliga värde”. Han ansåg att andlighet inom konsten var något som både kunde och skulle skapas med syfte att föra människan till ett högre tillstånd.

Särlingskonst är en etikett, ibland synonym med folkkonst eller självlärda konstnärer, för att beskriva konst som görs av personer utan formell utbildning och som inte har någon kontakt med det etablerade konstlivet eller som aktivt valt att stå utanför. Chicagoförfattaren William Swislow, som är en av samtidens mest välformulerade anhängare av outsider art (särlingskonst), ställer upp en tydlig definition: Han ser det som en förutsättning att människan bakom verket måste ha skapat detta utan hänsyn till etablerade uppfattningar om vad som är konst. Inte heller kan det finnas en strävan efter kommersiella framgångar eller en vilja att bli erkänd av etablissemanget. Han menar att outsidern är visionären som straffas med tystnad, men trots detta ligger verken där och väntar på att bli upptäckta.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

I en intervju i tidskriften Prediction år 1937 säger den medialt inspirerade konstnärinnan Madge Gill:

”Det började 1919 då jag fick en ingivelse att fatta pennan och arbeta konstnärligt. Jag kände att jag hade en artistisk ådra som sökte utlopp men fick samtidigt en känsla av en osynlig kraft som styrde mig fast jag inte kunde säga vari den bestod”.

Madge Gill föddes 1882 i London, som oäkta barn, av en mor som länge höll henne dold och efter kort tid lämnade henne på barnhem där hon fick lära sig hushållsarbete och bibelkunskap. Så småningom blev hon skickad till Kanada tillsammans med andra brittiska föräldralösa barn. Nitton år gammal kom hon tillbaka och fick anställning som sköterska på ett sjukhus i London. Hon bodde då hos sin moster Kate som introducerade henne för spiritualismen, övertygelsen om att människan kan få kontakt med avlidnas andar. År 1907 gifte hon sig med Tom Gill och fick med honom tre söner. Äktenskapet blev olyckligt och mellanpojken dog vid åtta års ålder i en influensaepidemi. Denna tragedi kom inte ensam, Madge Gill fick strax därefter en dödfödd flicka. Själv fick hon nästan sätta livet till. Hon var sjuk i flera månader och till slut förlorade hon synen på ena ögat som fick ersättas med ett porslinsöga.

Ofta arbetade hon nattetid i skenet av ficklampa, ibland till och med i fullständigt mörker.

Efter att ha återhämtat sig från sin sjukdom 1920 fick Madge Gill, nu trettioåtta år, ett plötsligt och passionerat intresse för att rita, skriva och måla. Ofta arbetade hon nattetid i skenet av ficklampa, ibland till och med i fullständigt mörker. Enligt hennes son Laurie hade hon utvecklats till ett äkta medium med ett andeväsen vid namn Myrninerest som guide. Kontakten med denna ande skulle fortsätta utan avbrott under resten av hennes liv. Efter att ha fått en vision av Kristus inspirerades hon till konstnärligt skapande i olika former; broderi, teckning, stickning och även musik och prosatexter. Hon gav också seanser i hemmet, kanske i hopp om att få kontakt med sina döda barn. Därutöver agerade hon som spåkvinna och ställde upp horoskop för sina vänner. Hon tillskrev sig själv inga egna förmågor utan ansåg sig, i likhet med andra spiritualister, endast som ett fysiskt kärl genom vilket andevärlden kunde tala.

Madge Gills huvudsakliga insats ligger i hennes bildkonst. Hon använde ofta bläck i olika färger och experimenterade också med krita och olja. Hennes verk är enastående i fråga om skicklighet och komplexitet. Bakgrunden fylls ofta med abstrakta, geometriska mönster, spiraler, labyrinter och arkitektoniska former. Ett återkommande motiv är den kvinnliga gestalten med stora ögon i ett fin- mejslat litet ansikte under en yvig hatt. Kanske var det en bild av den döda modern, dottern eller av henne själv som ung, hennes alter ego? Hon undvek i regel all publicitet och förklarade sin ovilja att sälja med att säga att konstverken inte var hennes utan tillhörde det andeväsen som hon inspirerades av, Myrninerest, (min inre vila) vars signatur vanligtvis förekom på målningarna. Hennes verk återspeglar de utomvärldsliga realiteter hon såg i sina visioner återskapade under hennes transtillstånd.

Även om dessa verk utrycker hennes privata visioner produceras de inom den aktuella spiritualismen, en global rörelse, som attraherade miljoner vid denna tid. Grundtanken i spiritualismen är att den fysiska döden endast är en övergång till ett annat existensplan. Enligt spiritualismen upprättas kontakt med den andliga världen med hjälp av speciella personer, så kallade medier, som har gåvan att förmedla kontakt mellan den fysiska och den andliga världen. I Sverige fanns den numera världsberömda konstnärinnan Hilma af Klint (1862-1944) som anhängare av denna rörelse, men även vetenskapsmannen, mystikern och filosofen Emanuel Swedenborg (1826-1910). Ett av hans viktigaste verk, Regnum Animale, behandlar bland annat människosjälen och dess öde efter döden. Han menade att människan efter döden har kvar alla sina sinnen och varje minne, tanke och känsla som hon ägt i världen och att hon inte lämnar någonting kvar utom sin jordiska kropp. Tro var, enligt honom, en union mellan förnuft som representeras av mannen och intention som representeras av kvinnan.

Hilma af Klint, som numera anses vara först med att måla abstrakt konst, skapade mellan 1906 och 1915 sitt centrala verk Målningarna till templet. Sviten omfattar 193 målningar i olika serier och grupper. Den bärande tanken är att förmedla kunskapen om alltings enhet bortom den synliga dualistiska världen. Af Klint hade ett djupt andligt engagemang och utvecklade ett sätt att måla som hon kallade mediumistiskt. Hon utgick i sin konst från den inspiration och de budskap hon fick från en andlig dimension. Utställningen av hennes abstrakta arbeten visas idag på konsthallar över hela världen. Hilma af Klints verk handlar inte om en abstraktion av färg och form för dess egen skull utan om att gestalta det icke synliga. Även Kandinsky, Malevitj och Mondrian intresserade sig för en andlig dimension, men de hävdade inte likt af Klint att de agerade som medier i själva skapelseprocessen. I förhållande till Hilma af Klint fanns ännu en avgörande skillnad. Hon hade en vision om att hennes konst skulle bidra till att påverka människors undermedvetna och även hela samhället, men ansåg att hennes samtid ännu inte var mogen att ta emot och förstå budskapet. Därför ville hon varken ställa ut sina esoteriska och abstrakta verk eller sälja. De tillhörde framtiden och fick därför aldrig splittras eller säljas.

Swislows definition av särlingskonst passar väl in på Hilma af Klint. Det handlar, enligt honom, inte om en föreställning om galenskap, vilket ofta hävdas. Han ger begreppet en annan innebörd och menar att den som är ointresserad av kommersiell framgång och erkännande inte nödvändigtvis är galen. Forskaren Åke Fant, Hilma af Klints levnadstecknare, skriver att hon var ödmjuk, objektiv och nykter, klar och osentimental och att hon definitivt inte var psykiskt sjuk utan hade begåvats med en intuitiv och säregen kreativitet och känslokraft.

Madge Gill lät förstå att driften som fick henne att utföra komplicerade mönster som täckte hundratals kvadratmeter tyg var en form av underkastelse under yttre krav, i hennes fall krav ställda av en inbillad andlig vägvisare som övervakade henne och dikterade vad hon skulle göra. Madge Gill var aldrig så tillfreds som när hon plockade fram penna och pensel och återvände till fantasins intima värld. Hon upplevde en förhöjd livskänsla, en mystisk kraft som ingen kan förklara. Medan omvärlden kan te sig främmande och svårhanterlig är denna inre värld pålitlig och tillmötesgående. Konstnären kopplar upp sig mot en universell källa och återskapar något från den. Hon utforskar själens okända djup men kan ändå återgå till den relativa normalitetens yta. I stället för att associera Gills liv med psykopatologi kan hennes konstnärliga produktion alternativt tolkas som ett uttryck för hennes inre styrka och kreativa förmåga, en strävan att mildra hennes upplevelser av barndomens övergivenhet, förlust av barn och andra livskriser.

Den konstnärliga processen och Gills engagemang i spiritualismen gjorde det möjligt för henne att konfrontera de oerhörda mängder trauman i hennes liv och skapa möjlighet till helande och välmående. Madge Gills konst har hyllats som typiskt exempel på Art Brut (rå konst) av ett flertal entusiaster, inklusive Jean Dubuffet (1901-1985), som myntade detta begrepp. Han satte denna oskolade konst i opposition till den akademiska konsten. Skönhetsbegreppet inom Art Brut var inte det vackra, utan det udda, egendomliga och ursprungliga. Konstskapande som läkande process är något som ofta nämns i samband med denna rörelse.

Konstnären William Blake menar att fantasin går utöver varseblivningen, allt det faktiska och mätbara. Han upplevde förnuft och minnet som destruktiva krafter och såg fantasin, imaginationen (inbillningsförmågan) som skapelsens urkraft och att denna liksom människans poetiska förmåga är den egenskap hos människan som verkligen gör henne till människa. Konstnärskapet, är, hävdade Blake, ofrivilligt. Konstnären skapar inte själv, utan är endast ett språkrör. Den sanne konstnären skall, enligt Blake, vara en inspirerad profet. Konstnären måste betraktas som visionär, någon som har förmåga att tyda tecken i tiden och göra dem synliga.

Madge Gills största verk är utförda på tygrullar. Den omfångsrika bild som hon kallat Själens korsfästelse är 5x35 fot och inte mindre detaljrik än hennes minsta i vykortsstorlek. Dessa små som återfanns i flera hundratal efter hennes död var även daterade och signerade Myrminerest. Många bär text på baksidan, ofta meddelande från hennes guide i andevärlden med uppmaningen att hålla ut och vara vid gott mod.  

Särlingen är missnöjd med den otillräckliga yttre världen och söker en annan. Särlingskonsten har en tendens att vända upp och ner på den etablerade ordningen. Det finns en kraft i denna konst som vi måste värna och bevara. Vad som utmärker verk av Aloïse Corbaz, Madge Gill och andra outsiders är en kraft i uppfinningsrikedom och mod som för de flesta av oss förkvävts genom uppfostran och kulturell likformighet. Särlingskonsten drar med betraktaren och gör denna delaktig i skapelseakten. Den är en påminnelse om konstens och kreativitetens väsen – om dess allmänmänskliga förmåga att utrycka sig genom att skapa. Den mest framstående särlingskonsten skapas i hemlighet utan tanke på publik. Såväl idén om konstnären som en länk till en högre verklighet som viljan att förmedla det som ligger bortom den synliga världen var etablerade delar i den tidens kulturella klimat. Spiritualismen förmedlade en väg som hjälpte Madge Gill att konfronteras med barndomens övergivenhet, förlusten av nära och kära, sjukdomar och andra kriser och ge möjlighet till att må bra.

Även Madge Gills sista år blev mycket traumatiska. Hennes andra son dog i cancer och själv slutade hon sina dagar 1961, vid sjuttiosju års ålder, som gravt alkoholiserad. Men hon har liksom många särlingskonstnärer fått berömmelse efter sin död. Idag är Madge Gill en av världens mest ansedda outsiderkonstnärer, representerad i alla större internationella samlingar inklusive Jean Dubuffets permanenta samling på Collection de l´ Art Brut i Lausanne i Schweiz. På outsiderutställningarna i slutet av 1970-talet – Louisana, Liljevalchs, Hayward Gallery – presentades ett stort antal Madge Gill-bilder. En representativ kollektion ingår även i Outsider Archive i London.

Outsiderkonst, särlingskonst eller Art Brut kan inte kritiseras, lika lite som barnkonst kan kritiseras – äktheten talar. Särlingarna skapar sin konst i avskildhet, likgiltiga gentemot det offentliga konstlivet. I varje tid och kultur finns särlingar och konstnärer som är helt ensamma i sina uttryck. Vissa är sjuka och behöver hjälp och stöd, men alla som är lite udda måste inte nödvändigt korrigeras. Livet vore säkert mycket tråkigare utan dessa färgstarka original.

Text Lena Månsson
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

UTGÅVA 2020:1 | GULDÅLDRAR

Foto: Olle August (beskuren)

Sven Delblanc och sanningen

Bo Gustavsson skriver om Sven Delblancs litterära testamente. Delblanc jagar sin egen förklaring genom att titta tillbaka på antikens guldålder i jakt på sin egen.

Av: Bo Gustavsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Foto: ExporerBob

Efter individuell terapi hos Kirke blevo alla helt återställ…

Läs Carl Robert Boströms återaktualisering av de antika klassikerna i ett försök att rena sin egen själ och finner samtidigt en tro på framtiden.

Av: Carl Robert Boström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Foto: TanteTati

Madge Gill – Särlingskonstnär, spiritualist och medium

Lena Månsson skriver om särlingskonsten i allmänhet och Madge Gill – särlingskonstnär, spiritualist och medium – i synnerhet. Här finner vi tankarna om konsten som en brygga mot en guldålder.

Av: Lena Månsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Pieter Bruegel den äldre,

Guldet i våra innersta kretsar

Mathias Jansson går från tanke till objekt och skriver om alkemins guldålder, men lyfter här också fram guldet och guldåldern som en symbol för människans andliga och kulturella mognad. ...

Av: Mathias Jansson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Johann Sebastian Bach. Porträtt av Elias Gottlob Haussmann (beskuren)

Ovetenskapliga spekulationer om Johann Sebastian Bachs geni

Olof Lindberg tar oss med på en initierad resa från den världsfrånvände Bach, via den odiplomatiske, till den kompromisslöse, där han visar på värdet i att ”skära emot träets fibrer”...

Av: Olof Lindberg
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Lucky Luke Show på High Chaparral. Foto: High Chaparral Sweden (CC3)

High Chaparral som kulturell metafor

Autenticitet, spatialitet, motstånd. Peter Carlsson skriver om autenticitetbegreppet med avstamp i den småläändska temaparken High Chaparall och analyserar vår tids kulturella metafor.

Av: Peter Carlsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Utsikt från konstskolan på Hydra. Okänd fotograf

Hydra – en gång internationell, kreativ scen

Som en kulturell metafor kan man se den karga, grekiska ön Hydra, som Peter Ejewall skriver om i denna essä. Han berättar om denna lilla ös guldålder, när den var...

Av: Peter Ejewall
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Zhao Ziyang, 1985. Foto: Rob Bogaerts (CC3)

En tystad premiärministers försvarstal som väcker frågor

Anneliese Fältström skriver om Zhao Ziyangs memoarer, ett postmaoistiskt vittnesmål och ett motstånd mot synen om att litteratur ska förstärka och bekräfta det politiska systemets suveränitet.

Av: Anneliese Fältström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Friedrich Nietzsche, kring 1875

Tragedins födelse

Om konstens natur, och ytterst om kulturens och civilisationens natur.

Av: Tobias Harding
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Carl Kylberg i sitt hem. Fotograf okänd.

Carl Kylberg - Den helige målaren

Carl Kylberg (1878-1952) är liksom Aguéli och Hilma af Klint en särling i svenskt 1900-tal.

Av: Lena Månsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Illustration: DarkWorkX

Vygotskijs teorier i praktiken

Denna essä tar upp frågorna hur vi kan och i så fall om vi idag kan omsätta Vygotskijs teorier i praktiken. Dagens svenska läroplaner uppmanar oss att praktisera en pedagogik...

Av: Karl-Gustaf Svanström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Kulturens KRITIK

Ferdinand von Schirach. Foto: Michael Mann

Det finns varken brott eller skuld, men det finns ett straff

BOK | "Samhällskritiskt om en ibland rent gräslig verklighet." Anna Bergqvist läser Ferdinand von Schirachs tredje novellsamling ”Straff”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Gui Minhai. Foto: Nina Hemmingsson. (Beskuren)

Medvetandets gränslösa förmåga att skapa inre världar

BOK | Ett starkt vittnesmål om ett totalitärt systems förtryck av personliga fri- och rättigheter. Anneliese Fältström läser "Jag ritar en dörr på väggen med fingret" av Gui Minhai.

Av: Anneliese Fältström
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Marguerite Duras, Trouville, 1980. Foto: Hélène Bamberger

Meditation över ”Sommaren -80”

BOK | Sommaren 1980 skrev Duras krönikor för tidningen Libération. De utgavs i bokform samma höst och handlar om semesterfirare och regnet, om OS i Moskva, svälten i Uganda, samt om barnet...

Av: Stoika Hristova
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Detalj ur omslag

Nära nog begripliga häxprocesser

BOK | Anders Tidström läser Åsa Bergenheims "Den liderliga häxan", en magnifik skrift om rötterna till och lösningen på de svenska häxprocesserna.

Av: Anders Tidström
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Emily Dickinson

En kombination av koncentration och expressivitet

BOK | ”Hon liknar ingenting i 1800-talets lyrik”. Arne Melberg skriver om Emily Dickinsons liv, verk och metod, och presenterar den svenska utgivningen av Diktens företrädare.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Nina Hemmingsson. Foto: Kaunitz-Olsson

Minimonologer som gör ett statement

BOK | Nina Hemmingsson skapar och utvecklar sin egen estetik med uttryck av ömhet och utsatthet, trots den skarpa tonen. Bengt Berg recenserar.

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 15 juli, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.