Zhao Ziyang, 1985. Foto: Rob Bogaerts (CC3)

En tystad premiärministers försvarstal som väcker frågor



Anneliese Fältström skriver om Zhao Ziyangs memoarer, ett postmaoistiskt vittnesmål och ett motstånd mot synen om att litteratur ska förstärka och bekräfta det politiska systemets suveränitet.



Ziyangs röst och de transkriberade memoarerna

För Ziyang innebar det att Kina alltjämt skulle styras utifrån kommunismens dogmer, men att marknadsekonomi och öppenhet skulle råda mot omvärlden.

Zhao Ziyang var Kinas premiärminister under åren 1980–1987. Därefter utnämndes han till generalsekreterare för KKP: en titel som han behöll till dess att han förvisades i husarrest efter massakern vid Himmelska Fridens torg 1989. Ziyang var tillsammans med Deng Xiaoping politisk arvtagare till Mao Zedongs totalitära regim och hans vision, ett öppet demokratiskt Kina nationellt såväl som i relationen med omvärlden. För Ziyang innebar det att Kina alltjämt skulle styras utifrån kommunismens dogmer, men att marknadsekonomi och öppenhet skulle råda mot omvärlden. Här finns en inbyggd paradox genom den hybriditet som uppstår mellan ett kapitalistiskt och kommunistiskt värdesystem som gör att Ziyangs vision om demokrati, i avsaknad av parlamentarisk grund, framstår som utopisk. Det är en vision som han inte lyckades realisera, trots sin centrala position i det kommunistiska partiskiktet. Det är dock viktigt att poängtera att begrepp som demokrati, parlamentarism och liberalism är filtrerade genom en västerländsk betydelse av begreppen och att de för Ziyang kan antas ha paternalistiska konnotationer. Den demokrati som Ziyang förespråkade utgick trots allt från att den politiska makten var centrerad till ett fåtal invigda i partieliten med en illusorisk parlamentarisk institution under sig. Det var således inte fråga om en fördelning av den reella makten mellan flera instanser, att samråd skulle ske, eller att det fanns utrymme för att kritisera partiet.

Ziyangs memoarer är transkriptioner från bandinspelningar som smugglades ut av vänner efter hans död 2005. De beskrivs av Perry Johansson, som har översatt memoarerna från kinesiska, som en ”inifrånskildring” och en ”seger för sanningen” (Johansson, 2010:8 & 10). Men de måste, bland annat med tanke på att de har passerat flera mellanhänder och överskrider olika språklighet och kontext, betraktas med viss försiktighet. Vid läsningen är det omöjligt att frigöra sig från frågor som exempelvis Ziyangs syfte med memoarerna; om transkriberingen från tal till manus är fullständigt återgivet; om någonting har utelämnats eller tillrättalagts; vad som är Ziyangs röst och vad som färgar läsningen genom förord och kommentarer. Massakern på Himmelska Fridens torg den 4 juni 1989 blev slutet på Ziyangs politiska karriär, men de intriger och det maktspel som ledde fram till att han rensades ut och placerades i husarrest, inleddes några månader tidigare. Själv trodde Ziyang i det längsta på en dialog med de studenter som demonstrerade på torget, i motsats till Xiaoping som ansåg att man är med eller mot partiet och demonstrationerna på Himmelska Fridens torg, ett uttryck för regimfientlighet. Avskiljandet av Ziyang från makten skedde i det tysta för att inte väcka nationell uppmärksamhet, eller omvärldens fördömanden av massakern och beslutet fattades, enligt Ziyang, utan vare sig rättsprocess, eller att hans brott dokumenterades. I efterhand reflekterar han över att avskiljandet av honom, på grund av att han blev obekväm för partiet, erinrar om Kulturrevolutionens metoder att tysta oliktänkande (Ziyang, 2010:85). I memoarerna skildrar han den förtalskampanj som riktades mot honom från partiet och som förmedlades genom partikontrollerad media.

Jag menar att det framförallt är intressant att läsa memoarerna genom att betrakta Ziyangs transkriberade röst som ett ideologiskt bruk, eller icke-bruk av historien. Det vill säga som ett uttryck för ”att motivera en förd politik”, och/eller ”förtränga väsentliga delar av det kollektiva historiska minnet” (Hägerdal, 2012:18) i syfte att minimera konsekvenserna av politiska skeenden.

Zhaos skönlitterära genmäle: vad han reflekterar över och vad han utelämnar

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Den kinesiska litteraturen har varit och är en del av en propagandaapparat, men ger likväl uttryck för ett motstånd mot den totalitära regimens kontroll.

Litteraturens funktion i Kina och vad den förväntas förmedla har fluktuerat över tid. Man kan sammanfatta det som att litteratur historiskt sett genom teman och motiv, förväntas spegla och bekräfta regimens/dynastins moraliska, filosofiska och/eller ideologiska ideal. Kollektiva värden var fokus snarare än tanken att litteratur skulle lyfta individuella drivkrafter. Det är en idé om litteratur knuten till samhälle som gör sig påmind idag genom hur Kinas ledare, Xi Jinping, betraktar media som en förlängning av den kommunistiska centralkommittén. Den kinesiska litteraturen har varit och är en del av en propagandaapparat, men ger likväl uttryck för ett motstånd mot den totalitära regimens kontroll. Efter dynastins fall blev litteratur under en period ett instrument i händerna på författaren för att belysa sociala orättvisor och mana befolkningen till kollektivt motstånd. Under Mao Zedong blev litteratur återigen ett renodlat propagandaverktyg för regimen, och dess funktion att förmedla och bekräfta kommunismens värden - och sprida dessa till befolkningen.

Att tala och skriva i Kina var och är förenat med inskränkningar i yttrandefriheten och de personliga fri- och rättigheterna. Rädslan för det fria ordet är någonting som, liksom i alla totalitära stater, återkommer genom Kinas historia. Litteratur har således en dubbel funktion i det kinesiska samhället: den är en del av ett kulturellt minne, enligt Stephen Owen, avgörande för hur befolkningen förstår sig själva och sitt förflutna (1990:294), såväl som ett verktyg för regimen att inordna befolkningen i ett politiskt system. Ziyangs självreflektiva memoarer bryter mot den maoistiska litteratursynen, men också mot synen om att litteratur ska spegla kollektiva värden snarare än vittna om individuella drivkrafter genom hans fokus på jaget. Memoarerna kan ses som ett postmaoistiskt vittnesmål och ett motstånd mot synen om att litteratur ska förstärka och bekräfta det politiska systemets suveränitet, snarare än vara självkritisk och inåtblickande. Memoarerna är ett politiskt och subjektivt försvarstal och en uppgörelse med det politiska system som Ziyang ansåg tystade honom, och som inte gav honom erkännande för de ekonomiska reformer han menar har lagt grunden för Kinas ekonomiska tillväxt.

Själv presenterar Ziyang sig som en handlingskraftig och intellektuell demokrat som genom effektiv konflikthantering, lyckades genomdriva flera för Kina ekonomiskt gynnsamma reformer. Bland annat lyfter han fram reformen om öppen handel mellan Kina och omvärlden i början av 1980-talet. Reformen gjorde det möjligt för utländska aktörer att investera i kinesiska produkter, vilket ledde till ökad ekonomisk tillväxt. Han lyfter också fram hur han genom en slags semantisk balansgång mellan partiets ideologi och hans vision om ett öppet demokratiskt Kina, lyckades förankra två ideologiskt sett motstridiga ekonomiska system (planekonomi och marknadsekonomi) på ett fundament. Hans dröm om ett politiskt system som balanserade mellan kapitalism och kommunism, demokrati, parlamentarism och enpartistat med bibehållen makt hos kommunistpartiet, kan betraktas som utopisk. Han erkänner också i efterhand att han är kritisk till sin metod, om än inte till idén som sådan. Ziyangs mål med en hybrid ekonomisk modell var, som man får förstå honom, att skapa tillväxt och stabilitet i den kinesiska ekonomin, någonting som han ansåg nödvändigt för att kunna möta en global marknad. Samtidigt var han tvungen att tillfredsställa Deng Xiaopings anspråk på snabba marknadsekonomiska reformer och att jämka mellan Xiaoping och Chen Yun[1] som, i motsats till Xiaoping, hemföll åt en maoistisk ekonomisk politik. Xiaoping ansåg att utländska investeringar var avgörande för Kinas tillväxt, i motsats till Yun som ansåg att utländska investeringar riskerade att utarma Kina (Ziyang, 2010:121). Den hybrida ekonomiska modellen mellan marknadsintressen och kommunismens ideologier visar brist på konsensus och orsakade godtyckliga prissättningar på varor för att tillfredsställa olika marknader. I realiteten innebar det att en och samma vara hade ett marknadspris och ett statligt pris. Konsekvensen av att den ekonomiska politiken präglades av dubbla lojaliteter mellan marknadsekonomiska intressen och planekonomisk värdegrund, blev en instabil och nyckfull ekonomi som resulterade i kraftig inflation 1988 (Ziyang, 2010:167).

Kinas politik har under det senaste decenniet präglats av återkommande konstitutionella förändringar, men utan att samhället har förändrats i grunden för att Kina ska bli en demokrati enligt definitionen medborgerliga fri- och rättigheter. De många riktningar politiken har tagit har skapat en nyckfull politik som gör sig påmind än idag och som grundar sig i kommunistpartiets rädsla för att förlora makten över medborgarna. En reform som Ziyang redogör för i sina memoarer, och som är ett led i reformen om en öppen handel med omvärlden, är en fri landsbygdreform som innebar en stegvis omvandling av Maos folkkommuner till ett ”produktionsansvarssystem” år 1979 (Hägerdal, 2015:345). Reformen har betraktad i ljuset av den barnbegränsningspolitik som infördes samma år, fått långtgående demografiska konsekvenser för Kinas möjlighet till en jämlik och stabil ekonomisk tillväxt i framtiden. Att reformerna genomfördes till synes parallellt, har skapat ett skuggsamhälle och en befolkning som lever i samhällets periferi, framförallt i städerna. Oaktat de positiva effekterna av att fri landsbygdsreformen gav landsbygdsbefolkningen viss frihet att odla sin egen mark och att sälja sina grödor i städerna, undviker Ziyang det faktum att reformen framförallt gynnade de bönder som ”bodde nära städerna” dit de kunde åka för att sälja grödor, men missgynnade ”traditionellt fattiga områden” på landsbygden (Hägerdal, 2015:347). Även om det bönderna odlade i första hand syftade till självförsörjning, beskriver Ziyang att han över tid influerades av resor i Europa. Framförallt imponerades han av Frankrikes metod att anpassa odling efter klimat och topografi, snarare än till buddhistiska och konfucialistiska traditioner som ”förhållandena som bestämts av himmel och jord” (Ziyang, 2010:175). Det gav honom idén att, med stöd av Xiaoping, besluta att bönderna i Shandongprovinsen skulle odla bomull i utbyte mot att staten kompenserade böndernas behov av spannmål (Ziyang, 2010:176). Produktionen av bomull för statens räkning ökade visserligen produktiviteten genom den dynamik som uppstod mellan tillverkning och försäljning. Men att staten kontrollerade marknaden och på så sätt efterfrågan av vissa varor som bönderna skulle anpassa sig efter, förde med sig problem som Ziyang möjligen inte kunde förutse.

Det är omöjligt att bortse från de negativa konsekvenser som är en aspekt av en snabb strukturell och ekonomipolitisk förändring av ett samhälle och de fördjupade klyftor mellan individer och regioner som uppstår genom dessa förändringar. Ziyang nämner endast kort att marknaden under en kort period ”översvämmades av bomull”, men konstaterar samtidigt att överproduktionen ökade böndernas ekonomiska standard (Ziyang, 2010:176). Han bortser från de ökade ekonomiska klyftorna mellan partielit och befolkning och mellan stad och landsbygd (Hägerdal, 2015:263) och det våld som blev en konsekvens av ökade klyftor i samhället, eller som en effekt av överproduktionen, att enskilda varor blev osäljbara. Även om fri landsbygdsreformen på kort sikt innebar en jämlik fördelning, åtminstone av fattigdom (Hägerdal, 2015:347), innebar reformen en otrygghet för de som inte hade möjlighet att söka sig till städerna för sin försörjning och för de som sökte sig till städerna, en papperslös tillvaro där. På grund av det hushållsregistreringssystem (hukou) som infördes 1958 och alltjämt är en realitet i Kina, kan denna del av populationen betraktas som flyktingar i sitt eget land och de hade/har inte samma medborgerliga rättigheter som de som var mantalsskrivna i städerna.

Det är intressant att betrakta fri landsbygdsreformen parallellt med den barnbegränsningspolitik som infördes av Xiaoping 1979 och som av Börje Ljunggren beskrivs som en ”biopolitisk återvändsgränd” (2015:379). I motsats till Mao som ansåg att ett kraftfullt Kina på lång och kort sikt var beroende av en ”folkrik[t]” nation (Ljunggren, 2015:379), ansåg Xiaoping och hans partivänner att befolkningstillväxten måste kontrolleras som ett led i att skapa och bibehålla en välfärd (Hägerdal, 2015:349). Barnbegränsningspolitiken är ett socialt experiment med psykologiska konsekvenser för den kinesiska befolkningen och den genomfördes med drakoniska metoder. Bland annat genom tvångsaborter mot kvinnor som redan hade barn, ibland så sent som i slutet av graviditeten, eller tvångssteriliseringar på grund av könsbestämning. Budskapet som riktades till befolkningen var plakatpolitisk genom propaganda-affischer med texten: ”Få det ur dig låt det inte födas.”

Betraktade i samexistens har reformerna fått vittgående konsekvenser för Kina. Bland annat genom en ”flytande befolkning” (Hägerdal, 2015) som en konsekvens av att migranter söker sig från landsbygd till städer, vilket skapar en överrepresentation av befolkningen där. Men även genom en i större utsträckning äldre befolkning och ett underskott av kvinnor på grund av barnbegränsningspolitiken. Det finns även ett mörkertal genom den osynliga andel flickor som inte är en del av statistiken, då de inte rapporterats till myndigheterna (Ds 1998:34), eller de barn som har fötts och som oavsett kön, nekats registrering i avskräckande syfte för föräldrar som fött mer än ett barn. För regimen var den offentliga statistiken en bekräftelse på ett lyckat barnbegränsningsprojekt, men för befolkningen ett trauma som gör sig påmint idag. Till förmån för en kritisk reflektion av barnbegränsningsprojektet är Ziyangs fokus hur han, framförallt genom folkkommunernas avskaffande till förmån för produktansvarssystemet, har effektiviserat den kinesiska ekonomin. Det kan i bästa fall ses som en tillrättalagd sanning, men är samtidigt en metod att lägga locket på ett historiskt skeende.

När det gäller konsekvenserna av Kinas barnbegränsningspolitik och hur politiken påverkar Kina på lång sikt, är det ett icke-bruk av historien som i hög grad reflekterar västländernas, däribland USA:s, ansvar för den befolkningspolitiska tankefiguren och det brott politiken utgör mot mänskliga rättigheter. Idén om att begränsa befolkningen i utvecklingsländer utgår från imperialistiska tankemönster som framförallt grundar sig i västländernas rädsla för en maktförskjutning mot i det här fallet Asien och Kinas demografiska storlek. Befolkningsprojektet som idé kom till efter andra världskrigets slut och var en del av FN:s biståndspolitik till utvecklingsländer (och är en realitet i Afrika idag). Istället för bistånd på plats genom exempelvis utbildning och resurser för att bekämpa fattigdom, införde västländerna genom bland annat Ford Foundation i USA och FN-organet UNFPA, ett villkorat ekonomiskt bistånd till länder som underkastade sig barnbegränsningssystemet. För det som FN betraktade som ett lyckat projekt, tilldelades Kinas hälsominister, Qian Xinzhong, UN:s popularitetspris 1983 tillsammans med Indira Gandhi för samma projekt i Indien.

Man kan diskutera om befolkningstillväxten har minskat till följd av politiken. Laborerar man med siffror så är det tydligt att även om det föddes och föds färre barn, har inte befolkningsmängden minskat. Bland annat på grund av en ökad livslängd genom högre levnadsstandard. Det innebär en på sikt äldre befolkning med de administrativa och ekonomiska problem som följer med det. Det är också, enligt Ljunggren (2015:397): ”En av de största utmaningarna som Kina står inför.” Till det kommer att Kina idag har ett underskott av kvinnor och att högre levnadsstandard i kombination med att fler skaffar högre utbildning och en centrering till städerna, gör att det inte föds lika många barn. Ironiskt nog har statens kontroll skiftat fokus genom att numera inskränka kvinnors rättigheter till sin egen kropp genom att förbjuda möjligheten att välja abort. Det är tvära kast i Kinas politik som illustrerar hur regimens återkommande konstitutionella växlingar mellan ideologiskt sett motstridiga politiska åskådningar, ger kortsiktiga resultat, men på bekostnad av långsiktiga reformer som kan förändra det kinesiska samhället i grunden.

Zhaos dröm och Kina i samtiden

Ziyangs dröm var ett socialistiskt Kina med makten koncentrerad till kommunistpartiet, men med en ekonomisk politik anpassad till ett kapitalistiskt marknadssystem. Lika övertygad om att marknadsekonomi var biljetten till ekonomisk välfärd på lång sikt och ett Kina att räkna med ur ett globalt perspektiv, var hans motstånd mot ett parlamentariskt system med västerländska förtecken. Samtidigt var han sannolikt bakbunden på grund av Xiaopings uttalade antipati mot det ”västerländska tredelade maktsystemet där varje del begränsade de båda andras makt” (Ziyang, 2010:313). Denna ambivalens mellan demokrati och partistat bör ha varit ett oöverstigligt dilemma för Ziyang och det skapade en konflikt mellan honom och Xiaoping.

Jag tänker att det framförallt hade varit intressant att veta hur Ziyang hade resonerat i backspegeln. Hans memoarer som är bannlysta i Kina släpptes i Hongkong 2009 och de sålde slut på en dag. De publicerades i samband med firandet av att Folkrepubliken Kina utropades 1949 och till minne av de studentdemonstrationer som var ett led i att Kina blev en folkrepublik 1919 (Johansson, 2010:11). Många av dagens generation kineser vet inte vem Ziyang är; han har raderats ur historiebeskrivningen i förhoppningen att han ska glömmas bort, och sökningar inom Kina på datum för massakern på Himmelska Fridens torg, beskriver den som en incident. De ungdomar som demonstrerade vid Himmelska Fridens torg kunde inte förutse massakern, eftersom de inte kände till vidden av den brutalitet regimen var beredd till för att kväva demonstrationerna. Johansson betonar i sitt förord att det är ett uttryck för hur Kina minimerar händelser som inte ”passar in i framgångssagan” (Johansson, 2010:10). Denna censurering av rädsla för insyn, information och kritisk granskning, innebär att när den generation som upplevt Kulturrevolutionen inte finns kvar, tystnar också de röster som kan vittna. Samtidigt har praxis för metoder att tysta oliktänkande förändrats över tid. Ljunggren påpekar exempelvis att färre dödsstraff döms ut och att dödsstraff som påföljd numera ”prövas av Kinas högsta domstol” (Ljunggren, 2010:199). Det innebär inte att Kina idag är mångstämmigt, snarare att regimen använder i högre grad subtila metoder för att tysta kritiska röster. Exempelvis genom att fängsla och avskärma regimkritiker från samhället.

På sätt och vis har Kina tagit ett steg tillbaka när det gäller demokratiska fri- och rättigheter. Det illustreras genom hur Xi Jinping ofta refererar till Mao i sina tal, vilket ger Maos idéer nytt liv och legitimitet. Informationsflödet har begränsats snarare än att Kina har blivit ett mer transparent samhälle, nationellt såväl som i dialog med omvärlden. Jinping har stärkt greppet om informationsflödet och det finns inte utrymme för rapportering om katastrofer eller kritik. Censuren har stärkts och åtkomsten till sociala medier är begränsad. Internetsidor som anses regimkritiska blockeras till förmån för kinesiska kontrollerade alternativ till sociala medier som exempelvis Facebook-varianten Weibo eller Messenger-versionen QQ. Statens grepp om medborgarna har ytterligare stärkts på senare år genom utbyggnaden av kameraövervakning med ansiktsigenkänning, knutet till det kreditpoängsystem som infördes i Kina 2015. Höga kreditpoäng bekräftar god moral, utbildning och ekonomisk stabilitet. Låga kreditpoäng försämrar möjligheten för enskilda att få lån, driva företag eller hitta en partner. De som tillhör eliten kan spekulera med kreditpoäng och de som hamnar utanför systemet på oförmåga att utföra samhällstjänst, hamnar längre ner på samhällsstegen. Det skapar ett pyramidsamhälle som förmodligen skulle få Ziyang att vända sig i sin grav och det står i djup kontrast till hans vision om ett socialistiskt välfärdssystem: även i definitionen socialism med ”kinesiska förtecken.”

Källförteckning
Hägerdal, Hans. Kinas Historia. Historiska Media. Lund. 2015.
Hägerdal, Hans. ”Historiebruk i öst och väst – reflektioner kring historieskapande i kinesisk och europeisk tradition”. Ingår i Kinarapport, ISSN 0345-5807, nr 4. 2010.
Ljunggren, Börje. Den kinesiska drömmen: Utmaningar för Kina och världen. Hjalmarson & Högbergs förlag. Stockholm. 2015.
Owen, Stephen. “The Distinctive Art of Chinese Fiction.” I Heritage of China. Ropp, Paul S. (red). University of California Press. L A. 1990.
Ziyang, Zhao. Statens Fånge: En kinesisk premiärministers hemliga tankar. Norstedts förlag. Översättning av Perry Johansson. Stockholm. 2010.
 
Övrigt
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/departementsserien/ds-1998-34-_GMB434 (access 2019-12-16)
Citatet ”Få det ur dig låt det inte födas” är hämtat ur dokumentärfilmen De försvunna kvinnorna (SvT Dokument utifrån, 2019).
 
[1] Chen Yun var en politiker med stort inflytande under Mao Zedong och Xiaoping
Text Anneliese Fältström
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

UTGÅVA 2020:1 | GULDÅLDRAR

Foto: Olle August (beskuren)

Sven Delblanc och sanningen

Bo Gustavsson skriver om Sven Delblancs litterära testamente. Delblanc jagar sin egen förklaring genom att titta tillbaka på antikens guldålder i jakt på sin egen.

Av: Bo Gustavsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Foto: ExporerBob

Efter individuell terapi hos Kirke blevo alla helt återställ…

Läs Carl Robert Boströms återaktualisering av de antika klassikerna i ett försök att rena sin egen själ och finner samtidigt en tro på framtiden.

Av: Carl Robert Boström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Foto: TanteTati

Madge Gill – Särlingskonstnär, spiritualist och medium

Lena Månsson skriver om särlingskonsten i allmänhet och Madge Gill – särlingskonstnär, spiritualist och medium – i synnerhet. Här finner vi tankarna om konsten som en brygga mot en guldålder.

Av: Lena Månsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Pieter Bruegel den äldre,

Guldet i våra innersta kretsar

Mathias Jansson går från tanke till objekt och skriver om alkemins guldålder, men lyfter här också fram guldet och guldåldern som en symbol för människans andliga och kulturella mognad. ...

Av: Mathias Jansson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Johann Sebastian Bach. Porträtt av Elias Gottlob Haussmann (beskuren)

Ovetenskapliga spekulationer om Johann Sebastian Bachs geni

Olof Lindberg tar oss med på en initierad resa från den världsfrånvände Bach, via den odiplomatiske, till den kompromisslöse, där han visar på värdet i att ”skära emot träets fibrer”...

Av: Olof Lindberg
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Lucky Luke Show på High Chaparral. Foto: High Chaparral Sweden (CC3)

High Chaparral som kulturell metafor

Autenticitet, spatialitet, motstånd. Peter Carlsson skriver om autenticitetbegreppet med avstamp i den småläändska temaparken High Chaparall och analyserar vår tids kulturella metafor.

Av: Peter Carlsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Utsikt från konstskolan på Hydra. Okänd fotograf

Hydra – en gång internationell, kreativ scen

Som en kulturell metafor kan man se den karga, grekiska ön Hydra, som Peter Ejewall skriver om i denna essä. Han berättar om denna lilla ös guldålder, när den var...

Av: Peter Ejewall
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Zhao Ziyang, 1985. Foto: Rob Bogaerts (CC3)

En tystad premiärministers försvarstal som väcker frågor

Anneliese Fältström skriver om Zhao Ziyangs memoarer, ett postmaoistiskt vittnesmål och ett motstånd mot synen om att litteratur ska förstärka och bekräfta det politiska systemets suveränitet.

Av: Anneliese Fältström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Friedrich Nietzsche, kring 1875

Tragedins födelse

Om konstens natur, och ytterst om kulturens och civilisationens natur.

Av: Tobias Harding
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Carl Kylberg i sitt hem. Fotograf okänd.

Carl Kylberg - Den helige målaren

Carl Kylberg (1878-1952) är liksom Aguéli och Hilma af Klint en särling i svenskt 1900-tal.

Av: Lena Månsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Illustration: DarkWorkX

Vygotskijs teorier i praktiken

Denna essä tar upp frågorna hur vi kan och i så fall om vi idag kan omsätta Vygotskijs teorier i praktiken. Dagens svenska läroplaner uppmanar oss att praktisera en pedagogik...

Av: Karl-Gustaf Svanström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Kulturens KRITIK

Ferdinand von Schirach. Foto: Michael Mann

Det finns varken brott eller skuld, men det finns ett straff

BOK | "Samhällskritiskt om en ibland rent gräslig verklighet." Anna Bergqvist läser Ferdinand von Schirachs tredje novellsamling ”Straff”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Gui Minhai. Foto: Nina Hemmingsson. (Beskuren)

Medvetandets gränslösa förmåga att skapa inre världar

BOK | Ett starkt vittnesmål om ett totalitärt systems förtryck av personliga fri- och rättigheter. Anneliese Fältström läser "Jag ritar en dörr på väggen med fingret" av Gui Minhai.

Av: Anneliese Fältström
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Marguerite Duras, Trouville, 1980. Foto: Hélène Bamberger

Meditation över ”Sommaren -80”

BOK | Sommaren 1980 skrev Duras krönikor för tidningen Libération. De utgavs i bokform samma höst och handlar om semesterfirare och regnet, om OS i Moskva, svälten i Uganda, samt om barnet...

Av: Stoika Hristova
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Detalj ur omslag

Nära nog begripliga häxprocesser

BOK | Anders Tidström läser Åsa Bergenheims "Den liderliga häxan", en magnifik skrift om rötterna till och lösningen på de svenska häxprocesserna.

Av: Anders Tidström
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Emily Dickinson

En kombination av koncentration och expressivitet

BOK | ”Hon liknar ingenting i 1800-talets lyrik”. Arne Melberg skriver om Emily Dickinsons liv, verk och metod, och presenterar den svenska utgivningen av Diktens företrädare.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Nina Hemmingsson. Foto: Kaunitz-Olsson

Minimonologer som gör ett statement

BOK | Nina Hemmingsson skapar och utvecklar sin egen estetik med uttryck av ömhet och utsatthet, trots den skarpa tonen. Bengt Berg recenserar.

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 15 juli, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.