• 2020 | 1 | GULDÅLDRAR
• Publicerad: 26 april, 2020

Sven Delblanc och sanningen

Bo Gustavsson skriver om Sven Delblancs litterära testamente. Delblanc jagar sin egen förklaring genom att titta tillbaka på antikens guldålder i jakt på sin egen.

Sven Delblancs författarskap utspelar sig till stor del på 1700-talet och 1900-talet. Men i slutet av sitt liv vänder han sig till antiken i romanen Ifigenia och essäboken Homerisk hemkomst. Här för han en diskussion om den estetik som format hans författarskap. Ifigenia skrevs på sommaren 1989 efter kritikerdebatten om romanen Änkan samma vår. Delblanc kände sig missförstådd och ville förklara sin romankonst. Det gör han i Ifigenia och Homerisk hemkomst, men även i pjäsen Senecas död från 1982.  

Varför går Delblanc tillbaka till antiken då han vill formulera sin egen estetik?

Varför går Delblanc tillbaka till antiken då han vill formulera sin egen estetik? Dels har hans mörka livssyn många likheter med stoicismen, vars mest kända namn är Seneca. Dels ser han Homeros som berättarkonstens mästare och Iliaden och Odysséen som den västerländska litteraturens mästerverk. Egentligen återgår han till den mytiska antiken snarare än den historiska antiken. Den estetiska reflexionen kretsar just kring myt och sanning. Hur kan konsten fånga sanningen om våra liv?

Senecas död handlar om den stoiske filosofens sista dagar. Han ville störta Nero och ta över makten. En upplyst filosof skulle styra Rom. Seneca misslyckades och på Neros order begick han självmord år 65. Detta självmord har sedan antiken setts som ett stoiskt ideal av upphöjt lugn inför döden.

Men Delblanc punkterar myten om Senecas stoiska död. Han dör i ångest. Inte heller lever han som han lär utan söker makt och rikedom. Beteendet går helt emot stoicismens budskap om osjälviskhet som vägen till lycka i denna värld.  

Stoikerna kan beskrivas som de första existentialisterna. De möter den mänskliga tillvaron utan metafysiskt system, Den rätta viljan blir allt. Målet är att göra sig fri från ödet genom formandet av karaktären. Den stoiska karaktären övervinner lidande och död och når sinnesfrid.

Det är också Delblancs projekt som modern romanförfattare, att genom konsten finna något slags frihet i en mörk tillvaro. Konsten motsvarar därför hos honom stoikernas sinnesfrid i kampen med ödet. Den blir ett sätt att på en och samma gång leva i en mörk tillvaro och utarbeta visionen eller myten om ett annat liv.  

I Senecas död dramatiserar Delblanc de båda sanningar som måste samverka för att ett konstverk ska bli trovärdigt. Den första sanningen är realismen. Konsten måste vara trogen den hårda verkligheten. Men detta råmaterial måste bearbetas för att insikter och värden ska kunna fås. Verkligheten innehåller inga värden i sig utan vad som krävs är en andra sanning – konstens omvandling av råmaterialet verkligheten till myt, det vill säga konstnärlig sanning.  

Vad menar då Delblanc med myt? Det är ett vagt begrepp och han ger ingen definition av det. Ibland ägnar han sig åt mytkritik, till exempel i Senecas död och Ifigenia. Ibland talar han positivt om myt och menar att det utgör ett viktig inslag i varje konstverk. Myten kan därför både dölja och uppenbara sanningen. I ena fallet rör det sig om dess vardagliga betydelse av lögn eller illusion. I andra fallet handlar det om nyskapande och kreativ fantasi. En synonym till myt som Delblanc använder är dikt. Han talar om upphöjandet av verkligheten till dikt.  

Om myt är ett vagt begrepp, så är realism lika svävande. Hur ska man förstå Delblancs syn på realism? I pjäsen säger Seneca att han som dramatiker håller fram en spegel för sin samtid. Det är den klassiska definitionen av realism – att spegla världen. En vän kritiserar honom för att hans dramer är för grymma. Seneca svarar att konstnären måste ha modet att visa sanningen om sin tid. Det gör Delblanc. Hans realism väjer inte för samhällets och livets mörkaste sidor. Det är en realism som präglas av en pessimistisk livssyn. Då behövs myten som motbild för att en annan sanning ska kunna komma till tals.

Enligt Delblanc kräver god litteratur goda läsare.

Den estetiska diskussionen om relationen mellan konst och verklighet radikaliseras i Ifigenia. Det sker genom att konsten kopplas till makten och publiken. Enligt Delblanc kräver god litteratur goda läsare. I ett inlägg under kritikerdebatten på våren 1989 menar han att bristen på goda läsare utgör ett hot mot kulturlivet.

Det är ett problem som tas upp både i Ifigenia och Homerisk hemkomst. Författarens uppgift är att kommunicera genom att behandla komplexa frågeställningar. Men kommunikationen avbryts om det inte existerar kompetenta mottagare. Att kunna kommunicera med en oförstående publik blir därför såväl ett estetiskt som ett moraliskt och politiskt dilemma. I Ifigenia blir det bokstavligt talar en fråga på liv och död.

Romanen inleds med kravet på ett offer för att historien ska ha sin gång och trojanska kriget bli av. Den grekiska flottan ligger ankrad vid Aulis men man kan inte segla till Troja eftersom Artemis kräver ett offer för god vind. Enligt siaren Kalkas har gudinnan blivit kränkt av grekernas ledare Agamemnon och därför kräver hon att hans dotter Ifigenia ska offras. Agamemnon kallar på sin dotter som offras.

Det sägs i romanen att all historia kräver offer i ideologiers eller gudars namn. Den franske filosofen René Girard talar om syndabocksmekanismen. I en krissituation söks en syndabock som genom sin rituella död enar ett splittrat kollektiv. Ifigenias död gör slut på osämjan inom grekiska armén samtidigt som Artemis blidkas. Historien kan ha sin gång. All historia befinner sig i Aulis. Där befinner vi oss idag.

Huvudperson är diktaren Demodokos. Han är en försupen och föraktad person som får delta i krigståget mot Troja för att roa furstarna och soldaterna. Hans ende vän är den intellektuelle Tersites, en ful puckelrygg... Han är avskydd av furstarna eftersom han säger vad han tycker. Karaktären förekommer i Iliaden där han beskrivs som ful och uppkäftig.

Demodokos och Tersites är två outsiders som håller ihop samtidigt som de bråkar hela tiden. De representerar den ständiga motsättningen inom människan mellan förnuft och känsla. Det är en konflikt som upplevs särskilt starkt av konstnären med tanke på att konst kräver både kritiskt förnuft och kreativ fantasi.

Karaktären Tersites ger utryck åt Delblancs syn på de intellektuellas status i svenska samhället. I Sverige värderas den intellektuelle inte särskilt högt. Det förklarar varför det inte existerar någon intelligentia i vårt land. Kanske var Delblanc vår siste intellektuelle. Hans författarskap sätter idéer under debatt.

Ifigenia och Homerisk hemkomst utgår båda från Homeros epos Men de är helt olika. I Ifigenia ägnar sig Delblanc åt mytkritik, medan han i Homerisk hemkomst hyllar den antike diktarens bruk av myt. Hur går det ihop? Det beror på att i Ifigenia talar författaren Delblanc på sitt allra mest parodiska humör. Homerisk hemkomst däremot fokuserar på estetiken i Homeros båda epos. Här talar litteraturvetaren Delblanc. Han utför en briljant analys av verken samtidigt som han diskuterar sin egen konstsyn.

Litteraturens uppgift är enligt Delblanc att upphöja verkligheten till myt och dikt genom episkt berättande. Han tar exemplet med västernfilmer. I verkliga livet var sådana västernhjältar som Jesse James och Billy the Kid sjaskiga och kriminella typer. Men i västernfilmer får de mytiska dimensioner. Bra filmer i genren förenar konvention med förnyelse, till exempel Sheriffen. Homeros är mästaren på episkt berättande. Han är en idédiktare som skildrar människans ödesval mellan olika livsvägar.

Akilles bronssköld blir en symbol för det mänskliga ödesvalet. Den är smidd av Hefaistos. Två städer är avbildade på skölden. I den ena avgörs tvister med list och våld. I den andra avgörs de på tinget. Den ena staden belägras av två arméer, medan den andra omges av bönder som plöjer och skördar. Bilderna på Akilles sköld återger de två världar som karakteriserar människans villkor. Homeros skildrar konflikten mellan dessa både världar. Det är en yttre konflikt i historien och samhället och en inre konflikt i det mänskliga psyket. Delblanc menar att det är konstens uppgift att dramatisera människans konfliktfyllda tillvaro.  

Hefaistos är smideskonstens gud. Han smider vapen för livskampen som samtidigt är konstverk för insikt och medvetandegörelse. Det är grundtesen i Delblancs estetik. Han är en modern Hefaistos. Varje betydande konstnär är en Hefaistos.

Iliaden och Odysséen utgör de två urberättelserna i den västerländska kulturen: kriget och hemresan. I alla tider har författare och konstnärer behandlat dessa berättelser. Så också Sven Delblanc, även om han oftast gör det på ett existentiellt sätt.

Odysseus söker komma hem i en osäker och hotfull värld. Han representerar människans eviga sökande efter ett existentiellt hem på denna jord. Modern filosofi från Heidegger och framåt har inriktat sig på denna problematik. Det är också det centrala temat i Delblancs författarskap.

Han ser eposet som ”en moraltraktat om konsten att vara en god gäst respektive värd”. Zeus är en stor vän av gästvänlighet. Paris kränker gästfriheten när han rövar bort Helena. Friarna och Odysseus män missbrukar gästfriheten och dör därför. Själv är han en god gäst och samtidigt en främling vart han än kommer på sina irrfärder.  

Genom läsningen av Odysséen kan Delblanc sägas lösa den problematik som styrt hans författarskap. Hur ska man leva i en värld präglad av lidande och död utan att förtvivla? Odysseus ger svaret: genom att vara främling och god gäst i tillvaron. Visionen av avlägset land som återkommer i roman efter roman hos Delblanc visar sig vara det existentiella hemmet mitt i världen.

Här anas en kritik av Delblancs egna romankaraktärer. Deras Itaka förblir en ouppfylld dröm.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera... Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Homeros