Utsikt från konstskolan på Hydra. Okänd fotograf

Hydra – en gång internationell, kreativ scen



Som en kulturell metafor kan man se den karga, grekiska ön Hydra, som Peter Ejewall skriver om i denna essä. Han berättar om denna lilla ös guldålder, när den var en internationell, kreativ scen för allehanda kultur- och konstpersonligheter.



Sticker upp tvär och karg; 20 km lång, 5 km bred, den enda i arkipelagen utan vägnät; på åsnerygg eller till fots är transportsätten som alltid gällt, eller sjövägen.

Fredrika Bremer skrev i reseskildringen Livet i gamla världen (1862) en route Pireus–Nafplion ombord ”den lilla ångbåten Othon” den 31 augusti 1859:

”Hydra, på vars pyramidabla, hiskligt nakna klippor skaror och flockar av vita marmorhus ligger skinande, men så torrt och så kalt, att man är frestad hjärtligt beklaga dess innbyggare, till dess man får veta att Hydrioterna är genom kustfart och handel de rikaste av Greklands öbor.”

Om vår klippö vittnar Tyra Lundgren 1958 genom konstnärsögon:

”Den är skarpkantat stenig av två sorters flinta, en röd och en grå, som bygger upp murar och branta trappor och stenlägger stigarna” – och om den annars vita staden: ”Dörrar och fönsterluckor får alltid ett koloristiskt djärvt och fint färgspel i profileringar och dörrspeglarna. Nästan alltid fortsätter färgglädjen vidare över stenläggningens fogar, över den inre gården mot den obligatoriska brunnen och en bra bit utanför porten, men inte målat vitt som på Mykonos och andra öar utan ett nätverk i lysande blått, grönt eller rött.”

Lasse Johnson hade målat i Grekland förr och 1941 varit med och bildat Svensk-Grekiska Sällskapet. Inbördeskriget pågick när han anlände 1948: ”En del platser var osäkra att vistas på, men inte ön Hydra och dit for jag.” På sensommaren hemför Lasse Johnson åtta hydramotiv (inget av dessa har gått att lokalisera): Kust, Kapellet, Vägen mot staden, Landskap, De röda trappstegen, Ljus afton, Trappan vid caféet samt Mitt fönster – dukar som toppade och avrundade hans retrospektiv på Konstakademien samma år. Yngve Berg skrev i Dagens Nyheter att de senaste alstren ägde ”en anmärkningsvärd färg- och lyskraft och över huvud en större intensitet än konstnären tidigare nått upp till”.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Intervjuad utställningsåret berättade Lasse Johnson att han som förste svensk tagits emot på hydrafilialen till landets konstakademi, Athens School of Fine Arts; annexet inrymt sedan 1936 i amiral Tombazis’ forna palats – en verksamhet som bidragit till att namnge ön ”artisternas ö”. Undervisningen leddes av Periklis Vyzantios. Deras vägar hade korsats redan våren 1947 i Stockholm och stödarrangemanget Grekisk konst på Konstakademien där Lasse Johnson organiserat och utformat affischen. Nationalmuseum köpte då in Vyzantios’ målning Ön Hydra 1940. Utställningens behållning tillföll Greklandshjälpen.

För radions Gabriella Garland berättade Tyra Lundgren 1976 om hur hon, inbjuden av vännerna Antigone, kallad Tiggie, och maken konstnären Nikos Ghika, hamnade på Hydra våren 1951. Hon erbjöds boende i parets då fortfarande efter kriget igenbommade residens som tillhört hans släkt i generationer och där man genom åren välkomnat målare och författare. (Henry Miller tackade t ex för sig med en passus i The Colossus of Maroussi 1941, boken som för många gav inspiration till att besöka landet.)

Ghikas hus, idag sedan länge ruin, inrymde ett oöverblickbart antal rum och våningsplan, flera förseglade med järndörrar, minns Tyra Lundgren. Där, ensam och allen, tecknar hon på husets terrass utsikten – havet med ett avlägset Peloponnesos och agaveväxtens blad i förgrunden, ”rätlinjiga saker”; du kan inte teckna arkaiskt eller klassiskt från Grekland, får redaktör Garland veta. (Nikos Ghika hade förstått samma sak och tidigt tagit till vara Hydras kubistiska kvaliteter.)

Från 1950-talets mitt och framåt bildades på Hydra en internationell, engelsktalande krets av sökare (hand i hand med ökad turism); landsflyktiga skönandar på jakt efter det enkla livet (el och tele dröjde); människor som skapade, samtalade, älskade, kom och gick under längre/kortare perioder, mest känd är såklart Leonard Cohen; ön utvecklades dessa år till en magisk mötesplats.

Två arbeten 2018 belyser fenomenet, båda boktitlarna citat ur Cohens sånger: Half the perfect world: writers, dreamers and drifters on Hydra, 1955–1964 av litteraturvetarna Paul Genoni & Tanya Dalziell och antologin When we were almost young: remembering Hydra through war and bohemians, red. Helle V. Goldman, socialantropolog. Leonard Cohens vänskap med Göran Tunström inleddes också här; Lars Andersson skildrar Tunström och tiden i boken Uppenbarelser (2014), kapitlet ”Ung man på Hydra”.

Det australiensiska författarparet Charmian Clift och George Johnston var pionjärer och blev snabbt alltings medelpunkt, styrde och ställde, drack och väsnades; i februari 1956 slår man till på ett hus och blir kvar med barn och allt i nio år.

Charmian Clift berättar i Peel me a lotus (1959) om husköpet och tiden närmast efter. Bokens persongalleri upptar tre svenskar på öns annars för säsongen avfolkade konstskola – sällsamma varelser i författarens ögon. ”Their names go something like Rulf and Gulf and Tulf”, i verkligheten Nisse Stenqvist, Calle Drakenmark och Gösta Gierow; inledningsvis beskrivna som: ”three huge, earnest Swedes, all very young and pink under the pale fuzz of growing golden beards and deadly keen on culture.” Trion intresserar sig, enligt Clift, särskilt för arkitektur och sägs ha fått möjlighet att studera det australiensiska parets nyförvärvade bostad, byggnaden uppförd 1788 åt en sjökapten Pavlos Zarafonitis.

Charmian Clift,
Charmian Clift, "Peel me a lotus"

Stor renovering pågår när de unga svenskarna i berättelsen drar in med pennor och block (några alster därifrån har dock inte gått att spåra): ”crouch in corners sketching architectural details and asking Serious Questions in their strange, childish, sing-song growly voices, as though George and I are some peculiar abstract theory they must explore before they can get on to the next problem. Their eyes are quite blank and blue and innocent, but beautiful, like the eyes of certain insects, or bits of glass one finds among pebbles on the shore. Their teeth are very white, their tongues virginally pink. Vaguely I am horrified by them, as by Men from Mars.”

Deras grekiska konstresa hade fört Nisse, Calle och Gösta till Hydra julen 1955. Omedelbart introducerade i öns artistkoloni firar de tre nyårsafton med nyvunna bekanta i Nikos Ghikas än en gång utlånade hus. (New Year’s Eve, Thanksgiving; hade någon fest bland främlingarna på Hydra var alla välkomna, en tradition som levde kvar in på 70-talet då jag själv var där.) Gösta Gierow sammanfattar i dagboken intryck från möten med öns karaktärer.

George Johnston: ”en smal man med långt tillbakastruket brunt hår och ett virilt ansikte som kom mig för ett ögonblick att tänka på en Leonardo-karikatyr (...) stor förmåga att bli mittpunkten i ett sällskap och med överlägsen berättartalang lägga fram lögner och sanningar i den muntliga novellens form”. Charmian Clift: ”verkade vampyr med sjöblå ögon, magert ansikte och en härlig växt. Hon hade alltid påsar under ögonen och såg ut som hon alldeles nyss kom från en hejdlös erotisk orgie. Eller varför inte narkotika. Men förklaringen var kanske snarare att hon var havande och kände sig en smula krasslig.”

Sidney och Cynthia Nolan, också de från Down Under, Ghikahusets nytillträdda värdpar (efter avreste brittiske författaren Patrick Leigh Fermor som bott där tidigare); Sidney: ”en lite blyg och försynt man i 30-årsåldern. Små hastiga leenden när han berättar, anspråkslös men medveten om sitt värde (...) ett litet under som människa betraktad, som konstnär verkligt betydande” och Cynthia: författare, dock främst makens impressario.

Vidare om Patrick Greer, irländare och aspirerande författare: ”smal och melankolisk, verkade förkrossad av George Johnstons auktoritet”, hustrun Nancy Dignan, konstnär och landsman med Charmian Clift, vars Peel me a lotus hon illustrerade: ”stor tjock svart glad och upptänd i Sidney Nolans geni. Och också litet i Nisses! (...) målade små landskap i tusch och var av någon anledning mycket angelägen att understryka att hon endast använt sig av tusch”.

Och sedan var det Lydia: ”en överklassflicka som med ett gäng av likasinnade i Athen har råd och möjligheter och säkert också representerar en modernare mer europeisk livsstil än man är van vid i Grekland”. Lydia är Göstas ögonsten, går i jeans men saknar baddräkt vilket inte hindrar henne från att föreslå ett dopp i havet. ”Hon är vacker med stora bruna ögon tjockt brunt vågigt hår sandgul hy en smal liten kropp med välutvecklade bröst och ett kolsvart sköte.”

”Hydratiden var en härlig tid full av arbete, vackert väder och intressanta bekantskaper”, sammanfattar Gösta Gierow i dagboken.

Efter en sejour på Rhodos hade de tre återvänt i april 1956. Nisse och Gösta är dagligen sysselsatta vid konstskolan, ”skoli kolotecknon” med avbrott för lunch och en halvtimmes bollspel, medan Calle samlar material till en kandidatuppsats om Hydra i ämnet geografi, jämte konstutövandet besluten att bli lärare. Vistelsen på Hydra sträckte sig denna gång över en månad. ”Hydratiden var en härlig tid full av arbete, vackert väder och intressanta bekantskaper”, sammanfattar Gösta Gierow i dagboken. Besöken på ön berör han också i reseminnena Mellan Vesuvius och Monte Albano (2013).

Bland övriga svenskar som drog till Hydra märks Carl Delden; Moderna museet äger teckningar av honom daterade därifrån 1954. Modernas samlingar innehåller likaså Gunnar Allvars hydrastudie, en olja tillkommen året därpå. I spåren efter avslutade nätauktioner syns ännu Bertil Öhlunds abstrakta akvareller från Hydra 1955 och Harry Fahlstedts kubformiga hus i olja 1957. Av Roland Dufström som var där 1958 har en kyrka i träsnitt gått under klubban liksom en målning av ön i kvällsljus signerad reskamraten den gången, Tor Ivar Andersson. Sålts har även ett par Märtha Bolin-Clason, naivistiska 60-talsverk där ön och hamnen ses från sjösidan.

Svenskar fortsatte att också bevista konstskolan på Hydra (om än under helt korta stopp) visar namn och noteringar i skolans gästböcker: Sture Wikström, Ingvar Engdahl och Elin Melander 1958, Lizzie Olsson Arle 1959 liksom Per-Olof Grönstrand. Madeleine Pyk kom tillsammans med Gunilla Lundahl 1960 och med Ulf Landberg, Olle Strandberg och Guje Wallgren 1962; Märtha Bolin-Clason, Walfrid Nordström 1960, Jan Forsberg 1961, Lage Hellman i årsskiftet 1961–62 följd av Gösta Backlund, Kerstin Wilhelmson och Olle Lisper 1965.

Gamle grekvännen Fredrik Sander frågade sig, efter vad han fått se och veta om Hydra vid sitt besök på 1860-talet, varför namnformen Hydrae ”vattenön” förr kunde begagnas om en ö som nästan helt saknar källor: ”åkerbruk kan icke ifrågakomma, endast sparsamt finner den klättrande geten några gröna strån i bergskrevorna”. Av de kärleksfullt karikerade i boken Peel me a lotus, från deras senare konstnärsliv, sammansvurna sedan ungdomsårens Bromma: Nils G Stenqvist, Carl-David Drakenmark och Gösta Gierow finns hur som helst verk på temat vatten, motiv vännerna senare fann och fångade – under och över ytan; av Stenqvist och Gierow, t ex grafiska bladen Mörkt vatten med ögon respektive I havsöknen, båda Moderna museet, och av Drakenmark Spegel med fiskare, en trärelief på väggen i Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

Det är ett trolskt förhållande till Hydra som fått mig att forska fram dessa namn kopplade till ön; inombords spökar de så angenämt nu och för alltid. Kulturlivet de här åren kan kanske inte jämföras med Paris på 1920-talet eller New York på 50-talet men att ändå så mycket ambition kunde stråla samman på en så liten yta, befolkad av mellan två och tre tusen bofasta, är dock värt att minnas. Och myten lever vidare.

Text Peter Ejewall
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

UTGÅVA 2020:1 | GULDÅLDRAR

Foto: Olle August (beskuren)

Sven Delblanc och sanningen

Bo Gustavsson skriver om Sven Delblancs litterära testamente. Delblanc jagar sin egen förklaring genom att titta tillbaka på antikens guldålder i jakt på sin egen.

Av: Bo Gustavsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Foto: ExporerBob

Efter individuell terapi hos Kirke blevo alla helt återställ…

Läs Carl Robert Boströms återaktualisering av de antika klassikerna i ett försök att rena sin egen själ och finner samtidigt en tro på framtiden.

Av: Robert Boström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Foto: TanteTati

Madge Gill – Särlingskonstnär, spiritualist och medium

Lena Månsson skriver om särlingskonsten i allmänhet och Madge Gill – särlingskonstnär, spiritualist och medium – i synnerhet. Här finner vi tankarna om konsten som en brygga mot en guldålder.

Av: Lena Månsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Pieter Bruegel den äldre,

Guldet i våra innersta kretsar

Mathias Jansson går från tanke till objekt och skriver om alkemins guldålder, men lyfter här också fram guldet och guldåldern som en symbol för människans andliga och kulturella mognad. ...

Av: Mathias Jansson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Johann Sebastian Bach. Porträtt av Elias Gottlob Haussmann (beskuren)

Ovetenskapliga spekulationer om Johann Sebastian Bachs geni

Olof Lindberg tar oss med på en initierad resa från den världsfrånvände Bach, via den odiplomatiske, till den kompromisslöse, där han visar på värdet i att ”skära emot träets fibrer”...

Av: Olof Lindberg
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Lucky Luke Show på High Chaparral. Foto: High Chaparral Sweden (CC3)

High Chaparral som kulturell metafor

Autenticitet, spatialitet, motstånd. Peter Carlsson skriver om autenticitetbegreppet med avstamp i den småläändska temaparken High Chaparall och analyserar vår tids kulturella metafor.

Av: Peter Carlsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Utsikt från konstskolan på Hydra. Okänd fotograf

Hydra – en gång internationell, kreativ scen

Som en kulturell metafor kan man se den karga, grekiska ön Hydra, som Peter Ejewall skriver om i denna essä. Han berättar om denna lilla ös guldålder, när den var...

Av: Peter Ejewall
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Zhao Ziyang, 1985. Foto: Rob Bogaerts (CC3)

En tystad premiärministers försvarstal som väcker frågor

Anneliese Fältström skriver om Zhao Ziyangs memoarer, ett postmaoistiskt vittnesmål och ett motstånd mot synen om att litteratur ska förstärka och bekräfta det politiska systemets suveränitet.

Av: Anneliese Fältström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Friedrich Nietzsche, kring 1875

Tragedins födelse

Om konstens natur, och ytterst om kulturens och civilisationens natur.

Av: Tobias Harding
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 25 april, 2020

Carl Kylberg i sitt hem. Fotograf okänd.

Carl Kylberg - Den helige målaren

Carl Kylberg (1878-1952) är liksom Aguéli och Hilma af Klint en särling i svenskt 1900-tal.

Av: Lena Månsson
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Illustration: DarkWorkX

Vygotskijs teorier i praktiken

Denna essä tar upp frågorna hur vi kan och i så fall om vi idag kan omsätta Vygotskijs teorier i praktiken. Dagens svenska läroplaner uppmanar oss att praktisera en pedagogik...

Av: Karl-Gustaf Svanström
2020 | 1 | GULDÅLDRAR | 26 april, 2020

Kulturens KRITIK

Puk Qvortrup. Foto: Roar Paaske. (Beskuren)

En stjärnas ljusa tröst

BOK | Puk Qvortrups första roman, ”In i en stjärna”, handlar om en djup, påtaglig och personlig sorg. Hans-Evert Renérius recenserar.

Av: Hans-Evert Renérius
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Detalj ur omslag

En skärskådan av ensamheten

BOK | Robert Myhreld läser ”Elín, diverse” och hamnar i sin egen barndom.

Av: Robert Myhreld
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Peter Gembäck och Annika Sohlander. Foto: Ekerlids

Ett inifrånperspektiv – där förövaren också är ett offer

BOK | ”Hur är det rimligt att se Åsa Waldau som Kristi brud, trots att ingen egentligen tycker om henne eller ens anser henne frisk?” Anna Bergqvist läser ”Knutby inifrån” av Peter...

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Detalj ur omslag

Turbulent Gotland i "Herrens år 1398"

BOK | Kan bra populärhistoriker bli bra romanförfattare? Lisbeth Ekelöf frågar sig detta när hon läser ”Herrens år 1398” av Dick Harrison.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Thomas Tidholm. Foto: Po Tidholm

En dos anarkism, en dos mysticism och en dos romantik

BOK | ”Tänkvärt men ingen vägledande filosofi”, skriver Anders Tidström om ”Jordlöparens bok”.

Av: Anders Tidström
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Johan Croneman. Foto: Mondial

Lika kongenial som lekfull

BOK | ”Han roterar sitt självmedicinerande liv som en vykortssnurra.” William Csergö om ”Jag är olyckligt här” av Johan Croneman.

Av: William Csergö
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close
Cron Job Starts