• 2018:09-10
• Publicerad: 11 oktober, 2018

En vördad oas mitt i Yangons (Rangoon) myller

Följ med Tarja Sami-Jacobson till Rangoon, Myanmar, på en fotografisk bildessä. Läs historien om den judiska församlingen och synagogan i staden, deras historia, nutid och framtid.

Musmeah Yeshua-synagogan

I Myanmar (Burma) finns bara en synagoga, den är till och med angiven på citykartan och omnämns som sevärdhet i resehandboken Lonely Planet. Det är inte svårt att hitta dit men jag måste fråga mig fram ändå, gatunamnsskyltar med latinska bokstäver finns bara på få gatuhörn.

   Jag sätter mig i middagshettan på en liten trappa invid en affär och får veta av ägaren att jag sitter framför synagogan, egentligen på dess baksida, jag måste bara lyfta blicken högre upp ovanför de täta affärerna som även tar plats från de smala trottoarerna. Han var muslim som de flesta i den här stadsdelen och kunde berätta att judar och muslimer, och andra samfund har vänskapliga och goda relationer till varandra. Det fick jag också strax bekräftat när jag välkomnades av synagogans portvakt som var muslim.

Inne i den vackra, klassiskt sefardiska synagogan hälsades jag vänligt välkommen av Moses Samuels. Han är synagogans föreståndare. Han håller öppet för besökare varje dag. Just nu finns där en turistgrupp från Israel och deras ledare berättar om det judiska samfundets märkliga öde i Burma och i Sydostasien.

Av Moses Samuels får jag veta att de första judiska immigranterna kom från Irak, Iran, England, Syrien och Indien under den brittiska kolonialtiden i slutet av 1880-talet.[1] Fram till andra världskriget hade judarna i Burma väletablerade samfund med över 2500 medlemmar, men att de flesta flydde till Indien när japanerna bombade Rangoon och invaderade landet 1941. Efter krigets slut återkom flera hundra judar till Rangoon men de lyckades aldrig riktigt återhämta sig från krigets sår.

   Nästa åderlåtning skedde 1962 när militärjuntan gick brutalt fram mot hela befolkningen, förstatligade all affärsverksamhet och isolerade landet från omvärlden. De burmesiska judarna måste fly till Israel, Australien, England och USA. Idag finns bara en handfull familjer kvar.

   Men familjen Samuels beslöt att stanna, de kunde inte tänka sig att lämna sitt hemland och lämna synagogan åt sitt öde.

Det är nu frågorna börjar poppa upp. Hur ska ett så litet samfund kunna överleva? Vem leder samfundslivet när det inte finns någon rabbi (sedan 1969), hur ofta används synagogan, hur hittar man sig en partner, hur lär man sig hebreiska, finns judar utanför landet som vill immigrera.

   Israels ambassadör Yaron Mayer och hans personal bistår så ofta de kan vid ceremonier, fick jag veta. Sabbat firas varje vecka i synagogan. Vill man gifta sig söker man en partner i Israel med den påföljd att ungdomen stannar där. Ingen lär ut hebreiska i Burma, som inte tillåter någon immigration, bara om man gör affärer kan man stanna i tre månader. Moses Samuels ser ut att tyngas av att tänka på framtiden.

Moses själv kan sin och sina anförvanters tidiga historia från förföljelserna och flykten från 1300-talets Spanien till det Ottomanska riket i Mellanöstern. Han är en ättling till judarna som måste lämna Bagdad på 1800-talet för att undkomma pogromer och finna sig nya boplatser i Sydostasien.

Men det finns också hopp får jag veta: landets diktatoriska styre har lättats på sistone, Myanmar öppnar för mer turism och investeringar. Hela befolkningens stora hopp Aung San Suu Kyi, ”The Lady”, mottagare av Nobels fredspris (1991) och symbolen för demokrati, släpptes från sammanlagt 10 års husarrest. 2012 ställde hon upp för fyllnadsval till parlamentsvalet och hennes parti kom in med 43 platser av tilldelade 45 (vilket är 7 % av hela parlamentet, men seger ändå). Fackföreningar får nu bildas och hundratals politiska fångar har släppts ur fängelserna. Alla är glada men också avvaktande, ingen vågade ju ta ut glädjen i förväg; de mest optimistiska ville tro att hon väljs till landets nästa ledare. Om folket fick välja! 1916 blev hon också Myanmars statskansler.

Kanske det mest hoppingivande framtidstecknet ändå är att den 27 december 2011 hölls en officiell Chanukka ceremoni med åtta judiska familjer tillsammans med statliga tjänstemän, diplomater och tidigare ambassadörer med cirka 100 deltagare på Yangons Park Royal Hotel. Även Aung San Suu Kyi var bjuden men var upptagen, däremot tog hon tidigare emot Moses Samuels familj på sitt residens. Chanukkaljusen tändes av oppositionspartiets (NLD) vice ordförande.

En grupp amerikanska initiativtagare har ansökt hos amerikanska finansdepartementet att få inrätta en fond, ”The Myanmar Synagogue Project”, för att bevara och underhålla synagogan för eftervärlden. Från början byggdes synagogan 1854 av trä, men ersattes med den nya 1893–96. Den har listats som en av Yangons 188 arvsbyggnadsverk.

Moses Samuels och hans då 31-årige son Sammy, som större delen av året bott i New York, har startat ett resebolag, ”Myanmar Shalom Travels &Tours”, som bland annat anordnar Jewish Heritage-resor, ibland också i samarbete med Lotus Travel och Asienkännaren rabbi Marvin Tokayer. Samuels företagsvinster går till synagogan. När en judisk grupp kommer till Yangon ordnas det alltid fester och synagogan får liv med sånger och böner då de lokala judarna äntligen får ihop en efterlängtad minjan (erforderliga tio personer). Gästerna brukar då också göra ett besök på den judiska begravningsplatsen. Där finns idag cirka 700 gravstenar med en äldsta datering från 18.3.1876. Ibland finns det någon bland resenärerna som vill besöka sina anhörigas gravar innan kyrkogården inom en snar framtid ska flyttas.

   Idén till att starta en resebyrå fick Sammy när hans far en gång ringde från Yangon och berättade ivrigt hur 40 Amerikajudar en kväll kommit in i synagogan för en fredagsgudstjänst. Besökare från utlandet kan nu lättare bidra till att hålla den judiska andan levande i Burma.

   Sammy har dessutom nyligen startat en konsultfirma för att försöka få företagare att hitta till Burma för att investera för en framtida marknad i ett nybildat demokratiskt Burma.

Samuels och sonen Sammy vågar inte ha för stora förväntningar på judiska samfundets framtid. Familjen har tagit hand om synagogan i över 40 år och hållit löftet om att hålla den öppen – först Moses löfte till sin far Isak Samuels, och Sammys löfte att ta över efter sin far Moses. Det vilar väldigt mycket på en mans axlar just nu. Familjen har också två döttrar som återvände till Yangon efter sina studier i USA.

Minnet av judarnas bästa dagar lever kvar. Många minns hur framgångsrika judarna en gång varit, att staden även haft en judisk borgmästare. Judarna idkade handel och hantverk och ännu idag kan man skåda deras donationer av vackra järnportar till stadens djurpark och gjutjärnsestraden i stadens mitt i Bandoola Square. De var väl ansedda av stadsborna för sina bidrag till skolor och sjukvård. En av Yangons gator har ärats för en dåtida välkänd judisk personlighet Judah Ezekiel.

Burma var det första landet i Asien att erkänna Israel som stat 1949. Premiärministern U Nu var den förste utländske statsmannen att besöka Israel 1955. Också israeliska ledare har besökt Burma, så som Ben Gurion, Yitzhak Ben-Zvi, Golda Meir, Moshe Dyan och Shimon Peres.

Moses Samuels berättar att han ofta tänker på hur det en gång var när synagogan fylldes av tre hundra församlingsmedlemmar, när bröllop hölls, när helgdagar firades och det festades vid bar- och bat-mitzva och andra högtider.

Var än alla burmesiska judarna lever idag kommer Musmeah Yeshua synagogan att stå som ett landmärke av judisk historia i Sydostasien, och som en erinran om en mycket livlig och levande gemenskap.

”Vi är bara få kvar idag, men vår anda lever än och våra böner fortsätter. Jag hoppas att turismen kan återuppliva vårt judiska samfund och att vår synagoga ännu en gång fylls av glädje och sång och att vi fortsätter vår historiska roll att bidra till landets välmående”, är Samuels hälsning när jag lämnar Myanmar.

   Senare nåddes jag av den sorgliga nyheten att Samuel gott bort för bara vid 65 års ålder på grund av cancer. Och som sonen lovat, har han gift sig, flyttat till Yangon och övertagit ansvaret för synagogan och judarnas begravningsplats. Sammy är idag Burmas yngsta jude. Jag hoppas att han en dag kan överlåta synagogans vård till kommande generationer som i sin tur kan hålla den öppen för alla besökare.

[1] Början av 1800-talet präglades av koloniala intressekonflikter i hela Sydostasien. Storbritannien hade erövrat delar av Burma redan 1826 och 1886 gjorde britterna hela Burma till en provins i Indien med Rangoon som huvudstad. Kolonialtiden tog slut 1948.

• BOKTIPS #1 – Böcker om Burma

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Burma