- 2018:09-10
- Publicerad:
Otar Imerlishvili, glädjens konstnär från soliga Georgien (vad händer när man följer regler?)
KONST | ”Otar Imerishvilis bildvärld är fylld av små detaljer som man kan fördjupa sig länge i, som hos Sven Nordqvist, men här ofta i ett stadslandskap. Dock viktigast av allt innehåll är den lyckliga människan, en, två eller fler, alla inneslutna i kärlek. Man kan inte vara lycklig utan kärleken.”
Flygande människor, cyklande människor, vilande i sängen eller på taket, springande med ett hus på ryggen, dansare och musiker, vanliga invånare - en virvel av folk svävande med passion. Allt detta hittar man i Otar Imerlishvilis fantasifulla tavlor.
Georgien var det näst första landet i världen där kristendomen blev statsreligion år 327. I Otar Imerlishvilis målningar ser vi ofta en fisk som tecken på den andliga stämningen hos de målade människorna. ”Nattvarden” påminner om da Vincis målning men på bordet ligger en jättestor fisk.
Stämningen i Imerlishvilis konst är verkligen kristen - den inger glädje och skapar en livsbejakande inställning till världen. Glädje forsar i hans tavlor – genom färger, människor och byggnader, dans och musik. Dansar gör även träden med sina svajande siluetter som liknar slingrande georgiska bokstäver. Arkitekturen, som ofta är så framträdande i hans stadsmotiv, har också en dansande karaktär med hus som klättrar ett efter ett på bergiga gator i konstnärens födelsestad Tbilisi. Musik är närvarande genom bilder på instrument och skivspelare. Man hör inom sig bilarnas tut och hundarnas skäll.
Man ler när man tittar på Otar Imerlishvilis tavlor, för det finns mycket humor i hans skapande. Naivistisk stil är populär i Georgien - vi minns Niko Pirosmani. Imerlishvilis naivistiska stil illustrerar en vuxens syn på sin egen barndom. Visst kan barnaminnen vara sorgliga, men i Imerlishvilis gestaltning får allt en glimt av georgisk solsken och fröjd. Han är ingen politiker, och politik skrattar han åt, t ex genom sin parafras på Breugels blinda. Färghållningen påminner lappteknik, och några av hans tavlor rymmer till och med tygbitar och andra föremål.
Stöd Tidningen Kulturen
Otar Imerishvilis bildvärld är fylld av små detaljer som man kan fördjupa sig länge i, som hos Sven Nordqvist, men här ofta i ett stadslandskap. Dock viktigast av allt innehåll är den lyckliga människan, en, två eller fler, alla inneslutna i kärlek. Man kan inte vara lycklig utan kärleken, enligt Otar Imerlishvili. Till Stockholm kom konstnären tillsammans med sin fru. Familjens kärlek och vännernas stöd ger kraft och glädje.
Många känner till georgiskt vin, men vem vet att man kultiverade vildvindruva i Georgien långt tidigare än i Grekland. Det finns forskare som hävdar att de gamla grekerna hämtade sina första vinrankor från Georgien under sina resor genom Svarta havet. Är det inte vindruvans glädje som har lämnat sin soliga prägel på livet där uppe i Kaukasus, på traditioner, på folket, ja, på hela livet?
Imerlishvilis tavlor skapar säkert olika känslor hos åskådare beroende på deras egna personliga erfarenheter. Inte alla uppfattar hans humoristiska inslag och skrattar tillsammans med konstnären. Breugels figurer eller traditionella kristna motiv är lätta för västerlänningar att förstå, men hur ska man tolka olika detaljer i de georgiska bilderna?
Konstnärens ambassadör i Sverige är författaren Rimma Markova som bor i Stockholm och skriver på ryska. Hon har varit på flera författarseminarier i Georgien och har förälskat sig i landet. Markova har skrivit diktsamlingen ”Det Georgien jag sjunger om” där hennes poesi presenteras på tre språk: ryska, svenska och georgiska. Varje dikt skulle följas av en illustration, och Rimma Markova letade efter tavlor som föreställde liv i Georgien. Men för att publicera andras bilder måste man ha tillåtelse, även om konstnären är död för länge sedan och det är arvingar eller museer som har äganderätten. Under sitt letande fick Rimma Markova kontakt med Otar Imerlishvili som erbjöd henne att välja illustrationer bland sina arbeten. Så skapades vänskap mellan de två konstnärerna, vilket ledde till två utställningar i Sverige, en i Stockholm i maj 2018 och en i Karlstad i september samma år.
I år uppmärksammas 100 år av officiell vänskap mellan Sverige och Georgien. Georgien knöts till Ryssland år 1801 och kom senare att ingå i Sovjetunionen men blev självständigt i samband med unionens upplösning. Sverige erkände Georgien som en självständig stat i 1918. Svenskarnas intresse för Georgien utvecklades mer intensivt under senare tid.
Relationerna mellan två länder stärks ofta av kulturella kopplingar. Christina Andersson från Stockholm sjunger sånger av den kände georgiske barden Bulat Okudzhava som är även känd i hela Ryssland. Georgisk mat finns att smaka i restaurangen Tiflisi i Stockholm. Ulrica Söderlund forskar om mat- och dryckestraditioner i Georgien.
Livet i Georgien har annorlunda parametrar. Det hörs, det syns, det smakar, det dinglar, det dansas, det sjungs - precis som på Otar Imerlishvilis tavlor. Och dem glömmer man aldrig, även om man bara har sett dem på väggen. Resan dit har man framför sig.
Att läsa mer:
Beckman, Marja. Dikter som förlängning av målning. Recension: Litteratur: Rimma Markova - Det Georgien jag sjunger om. Tidningen Kulturen, 24 januari 2017.
Markova, Rimma. Ta Gruzija, kotoruju poju: Det Georgien jag sjunger om. [Huddinge], 2017
Söderlind, Ulrica. Georgia’s food and drinking culture in the eyes of Nikoloz Pirosmani. Review of Applied Socio-Economic Research, 3:1, 170-183, 2012.
Söderlind, Ulrica. Religion and diet in a multi-religious city: a comprehensive study regarding interreligious relations in Tbilisi in everyday life and on feast days. [Malmö], 2017
Text Irina Persson
