- 2018:09-10
- Publicerad:
Draw the line
BOK | Marja Beckman har läst serieantologin Draw the line.
Författare: Amalia Alvarez, Jenny Berggrund, Malin Biller, Daria Bogdanska, Karin Didring, Alice Engström, Anneli Furmark, Joanna Hellgren, Stef Gaines, Malin Granroth, Elisabeth Johansson Hallin, Elin Lucassi, Adrian Malmgren, Lisa Medin, Lina Neidestam, Malin Skogberg, Hanna Strömberg, Berit Viklund, Lisa Wool-Rim Sjöblom.
Redaktion: Malin Billier, Karin Didring.
Draw the line – En serieantologi i spåren av #metoo
Doob förlag
Jag glömde att kliva av tunnelbanan. Det är ett bra betyg. Den lilla fadäsen inträffade när jag läste Malin Skogbergs rörande berättelse om två flickor i 12-årsåldern som antastas av en vuxen man i simhallen. I sina huvuden är flickorna fortfarande barn och pratar om glass, söta hundar och böcker de ska låna på biblioteket. Mannens närmanden spräcker brutalt deras barnbubbla, men de har tur och möter en städerska som tror dem.
”Draw the line” är, precis som undertiteln antyder, en serieantologi i spåren av #metoo och den ges ut av Doob förlag som är inriktat på dokumentära serier.
Projektet har finansierats med hjälp av Kickstarter och med stöd från flera olika organisationer och diverse fonder. Serierna har också visats på utställningar i landet. Såhär förklarar redaktörerna Karin Didring och Malin Biller varför de ville berätta med just serier: ”Seriemediet är väldigt effektivt för att framföra ett budskap. Kombinationen text och bild når ut på ett starkt och direkt sätt. Det visar känslor och händelser, så att de blir tydligare och mer konkreta än enbart text. För de med läs- och skrivsvårigheter, eller de som inte helt behärskar svenskan, är serierna också ett bra redskap för att ta till sig en berättelse.”
Nitton serieskapare med olika stil och ganska olika berättelser medverkar. Sammantaget ger boken en bra bild av vad #metoo handlar om. I intersektionell anda finns personliga och starka berättelser ur flera olika perspektiv. Några av tecknarna skildrar övergrepp och maktmissbruk som ligger precis på gränsen, så att det kan vara svårt att bevisa att någon har betett sig olämpligt. En styvpappa som kommer in naken i bastun när tonåringen är där med sin kompis. En kvinnlig chef ger en anställd diskreta pikar. En annan chef (manlig) är mer öppet sexistisk och rasistisk och samtidigt medveten om att hans anställda, en latinamerikansk kvinna, är maktlös mot honom.
Stöd Tidningen Kulturen
Stöd oss med en femtiolapp i månaden!
Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.
I Lisa Medins ”Boss lady” möter vi duktiga och ambitiösa Jessica som blir trakasserad på jobbet, men alla låtsas som ingenting. Till slut ger hon igen.
Alice Engströms berättelse om 14-åringen som träffar en kille på nätet är också stark och väcker obehaglig igenkänning. Trots att ”Volvomicke” egentligen inte är så cool som han verkade på Lunarstorm, och trots att han bara pratar om sin olyckliga förälskelse i en tjejkompis med bruna rådjursögon, och trots att sexet gör ont, träffar hon honom.
Ja, det är något sorgligt med vad hoppet om att någon gång bli sedd kan göra med en. Jag önskar att dagens fjortonåriga tjejer läser serien och nobbar den sortens förnedrande relationer.
I slutet av Draw the line finns kontaktuppgifter till polisen och olika stödorganisationer för den som har varit med om något traumatiskt.
Text Marja Beckman
 |
|
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera…
Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: |