2018:06
Publicerad: 06 juli, 2018

Europa mot judarna 1880–1945

BOK | ”Vanlig mänsklig småaktighet kombinerad med rovdrift och ett sökande efter syndabockar var alltså, enligt Aly, tre av de mest avgörande mekanismerna som låg bakom den framtida förödelsen och mordet på sex miljoner människor över hela Europa.” Elisabeth Brännström har läst Götz Alys senaste och finner en inte helt okontroversiell bok om det Europeiska judehatets upprinnelse och konsekvenser.

Författare: Götz Aly
Översättning: Jim Jakobsson
Europa mot judarna 1880–1945
Daidalos

Den tyske forskaren, journalisten och författaren Götz Aly föddes 1947, två år efter andra världskrigets slut. Han var alltså en del av den första generationen tyskar som inte direkt hade personlig erfarenhet av de mord och skövlingar som drabbat Europa under krigsåren 1939-1945. Götz Alys generation växte upp i en tysthetskultur där det var så gott som förbjudet att diskutera Hitler och det hat mot judar som låg till grund för Förintelsen. Tystnaden resulterade i att Götz Aly och många andra unga tyskar istället började intressera sig för de faktorer som lett fram till nazisternas maktövertagande samt för den antisemitism som sedan länge legat och grott i de bredare folklagren, både i Tyskland och på resten av kontinenten. Detta resulterade i att en aldrig sinande ström av böcker om Nazi-Tyskland samt en flod av Vittneslitteratur skriven av Förintelsens överlevare publicerades och i att många olika teorier om de bakomliggande orsaken till antisemitism successivt började spridas och diskuteras.

Götz Aly tillhör de forskare som uppfattats som kontroversiella och flera av hans verk har orsakat omfattande debatter i Tyskland.Götz Aly tillhör de forskare som uppfattats som kontroversiella och flera av hans verk har orsakat omfattande debatter i Tyskland. I sin bok Unser kampf (2008) jämförde han 68-vänsterns ideologiska samhörighet med sin nazistiska föräldra-generation och i Rån, plundring, rashat och nationell socialism (Daidalos 2009) inriktade han sin forskning på det han anser vara National-Socialismens inledande förmåga att skapa en välfärdsstat, ämnad enbart för etniska tyskar men finanansierad av pengar och stulna ägodelar från de judiska familjer som mördades under Förintelsen. Han fördjupar sina teorier angående finansieringen av välfärden i Europa mot judarna 1880-1945 som i år getts ut på Daidalos förlag. Antisemitismen, hävdar han, kom alltmer att förankras i en avundsjuka gentemot det judiska folket som ofta hävdade sig bättre på många plan än sina inhemska konkurrenter. Välfärden under Hitler-regimen behövde också finansieras, statsskulden efter krigsförlusten 1918 var lika stor som det tyska folkets längtan efter en bättre levnadsstandard och det var inte svårt för Hitler att övertyga det tyska folket om att judarna var roten till allt ont och det stora hotet mot det nya, ideologiskt och etniskt renskrubbade välfärdssamhället. Vanlig mänsklig småaktighet kombinerad med rovdrift och ett sökande efter syndabockar var alltså, enligt Aly, tre av de mest avgörande mekanismerna som låg bakom den framtida förödelsen och mordet på sex miljoner människor över hela Europa.

Man behöver inte hålla med Götz Aly till hundra procent för att ha utbyte av hans bok. Teorierna är intressanta och svåra att helt avfärda och Aly borrar sig nogrannt ner i beskrivningar av situationen i de Europeiska länder där jude-förföljelserna var som mest intensiva och han redogör också för de faktorer som lade grunden för sionismens uppkomst, bland annat skapandet av nationalstater under 1800-talets senare hälft; Judarna var ett folk och ett folk behövde en stat.

I Europa mot judarna lyckas Götz Aly med att ge en heltäckande bild av tiden runt andra världskriget. Speciell uppmärksamhet ägnar han också åt tiden just efter krigsslutet då många återvände hem från arbetsläger och koncentrations-läger, bara för att bli mördade av grannar som stulit deras hus och tillhörigheter. Här ägnar sig Aly åt berättelser från överlevande som skapar mycket tydliga, starka bilder av hur hatet och girigheten levde kvar i många år efter kriget, under den tid då Förintelsen blivit tabu som allmänt samtalsämne. I övrigt är boken saklig, väl underbyggd och mycket tänkvärd.