2018:06

LEDARE | 2018:06 | I dessa förändringens dagar vandrar åter ett främlingsfientlighetens och rasismens spöke genom Europa. Det är på många sätt en mörk tid. De politiska partierna i Sveriges Riksdag målar alla en mörk bild av läget i landet, en bild som i mångt och mycket behandlar vad som kallas flykting-, integrations- och invandringspolitik. Karaktärisering av vad som är svenska värderingar duggar tätt. Sverigedemokraterna har lyckats att med sitt populistiska budskap styra Riksdagen i för dem önskad riktning. Flera av de mer etablerade partierna har hakat på trenden. Sverigedemokraterna har lyckats sälja in sitt budskap så framgångsrikt att de till och med kan bli Riksdagens största parti efter valet. Det läget inbjuder till reflektion över hur det kan komma sig att Sverige slagit in på den vägen, hur det kommer sig att främlingsfientligheten fått sånt genomslag. Orsakerna är många och frestelsen att komma med förenklade förklaringar är stor. Jag gör med mitt bidrag inte anspråk på en uttömmande förklaring, utan vill blott ta upp en skärva av alla de orsaker som finns.

Men när nu Sverige slagit in på den främlingsfientliga vägen, är det upplysande att återvända till det radioanförande Olof Palme gav den 25 december 1965. "Demokratin”, sa han, ”är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta”. Han fortsatte dock: ”Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt”.

LÄS HELA LEDAREN HÄR