• 2018:09-10
• Publicerad: 05 oktober, 2018

Är orange orons färg?

Aldrig så bra som nu. Ekonomin går som tåget, arbetslösheten sjunker, herrlandslaget har spelat (bättre än väntat) VM och sommaren är här. Men läget är orange – som krig, kris eller usel pension. Ett snabbt anfall eller ett långt förfall, kort eller lång smärta. Summan av eländet skiftar.

Länge gällde IKEA-katalogen för att vara Sveriges mest spridda och lästa publikation. Åtminstone var det så det globalsmåländska möbelföretaget ville ha det, företaget som sades ha möblerat folkhemmet och ommöblerat vårt sätt att tänka heminredning och business.

Nu blåser förändringens vindar. En annan publikation har klättrat upp på tronen som Sveriges mest lästa. Det är en orange broschyr med riksvapnet Tre Kronor och som under våren skickades ”till alla hushåll i Sverige på uppdrag av Regeringen.” Längst ner i ena hörnet finns en uppmaning i versaler: ”SPARA BROSCHYREN”. Titeln är lika tydlig som omöjlig att värja sig mot ”Om kriget eller krisen kommer.”

Att den orange broschyren damp ner i brevlådan under den ljusaste av årstider kan säga vara en paradox. Aldrig har en majmånad varit varmare än i år, sällan har ekonomin gått så starkt och arbetslösheten sjunkit så snabbt. Dessutom har herrlandslaget i fotboll tagit sig till VM efter 12 långa år (utan kung Zlatan).

Så varför kommer dessa dystra tankar, prepping och krisberedskap just nu? Hur hänger allt ihop? Tittar man lite närmare på broschyren finner man en ofrånkomlig likhet med en annan rikstäckande publikation som brukar fylla många av oss med oro – pensionskuvertet. Båda med samma färg: orange. Eller brandgult som man också säger. Färgen som signalerar att det är dags att rycka ut. Att det brinner eller kommer att brinna. Nu eller snart. Att faran lurar bakom hörnet och att sirenerna snart ska ljuda.

Så – vad har oron för färg? Melankolin är blå, passionen är röd och svartsjukan följer sitt mörka väsen. Så kan oron rent av sägas vara orange?

Men – vänta nu. Vi lever ju i den bästa av världar som Pangloss en gång uttalade det i Candide. Vi har aldrig haft det så bra som nu, såväl här hemma som globalt, som Hans Rosling brukade utmåla under en av sina många finurliga och faktadigra föredrag och böcker, nu senast i Factfulness.

Aldrig så bra som nu. Ekonomin går som tåget, arbetslösheten sjunker, herrlandslaget har spelat (bättre än väntat) VM och sommaren är här.

Men läget är orange – som krig, kris eller usel pension. Ett snabbt anfall eller ett långt förfall, kort eller lång smärta. Summan av eländet skiftar.

Genom löpsedlar har man på senare tid översköljts med varningar för den usla pensionen, en oro som kan mildras om man bara köper sin kvällstidning, hörsammar pensionsexperternas tips och tricks för att undvika avgrunden. Alltså: det lönar sig att arbeta länge, ha hög inkomst och inte vara sjukskriven eller deltidsarbeta. För sjuk och fattig är ingen höjdare, varken nu eller i framtiden. Ett tydligt budskap.

I den orange broschyren finns också tydliga budskap och rubriker. ”Var vaksam mot falsk information”, ”Vid terrorattentat”, ”Sveriges försvar”, ”Tips för din hemberedskap”, ”Om Sverige angrips krävs motståndskraft”, ”Höjd beredskap”, ”Varningssystem” och ”Beredskapslarm och flyglarm”.

När blev det så här? När förvandlades det hoppfulla solljuset till orange oro? När blev hoppet till rädsla? När började horisonten målas i dystra och dystopiska färger?

Kanske började det under tidigt 90-tal, tiden då den svenska modellen föll samman och utländska ekonomer pekade finger åt oss? Göran Persson åkte till USA och berättade om hur förnedrad han kände sig inför hånflinande finansvalpar på Wall Street. Tiden då Henning Mankell skrev ”Mördare utan ansikte”. Romanen blev inledningen på en makalös internationell succé, inte bara för honom utan för hela den svenska krimgenre, berättelser som lade grunden till den hopplöst hårda och glåmiga genren Scandinavian Noir?

Det talades om den svenska oron, om att Mankell hade fått korn på den, en känsla som sedan fortplantade sig hos Larsson, Läckberg och Lapidus, för att nämna några. Oron som sedermera blev Bron som förenade Saga Norén med namnen Lars Norén.

Världen vidgades och krympte, på en och samma gång. EU-integration, globalisering och digitalisering. Oron letade sig in i vardagsrummet, via boksidor, dataskärmar och widescreen-tv. Hackers, bloggers och influencers fick oss att inse att någon annan alltid lurade på oss eller

bara hade övertaget. Någon som var farlig och skadlig. Eller bara starkare, snyggare och smartare. Någon som kunde skada, sänka och stjäla det vi hade.

Mitt i allt detta framträder ett politiskt landskap som krackelerar, där vision blir till vanmakt, framtidstro till framtidsoro. Två block som tävlar i att visa att de tar oron på allvar och att de kan manövrera rätt i förhållande till den nya kraften i svensk politik. Den orange oron – framtidens färg?

• BOKTIPS #1 – Böcker om kris och krig

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.