• 2018:04
• Publicerad: 07 Maj, 2018

Kärleksord förfallna i förgiftad jord

BOK | Med fullständigt hänsynslösa attacker mot ett kärleksförhållandes till en början uppburna härligheter av känslosamma storheter vilka efterhand blir nedbrutna till korrupta småaktigheter, viljelösa handfallenheter och galna uppbrott, skapar Persson en anklagelseakt som i sin träffsäkerhet når lysande höjdpunkter.

Cecilia Persson
När det händer har det redan skett
Venaröd förlag

Diktsamlingen inleds med en uppräkning av den havererade kärleksrelationens kvarstad uttryckt i vardagens och tingens logistik och historik. En sinnrik gestaltning i osentimental ordning av den sorglustiga efterbörden till en stormande kärleksrelation nedbruten och sönderdelad i resterna av det tingliga i det vardagligt förgängliga.

”Jag skriver till dig om vem jag var:
3788 telefontimmar
575 e-postbrev
93 artiklar
4 böcker
476 matkassar
132 matlådor
34 snusstockar…”
(Uppgörelsen I)

Så fortsätter det…

Cecilia Perssons relationsskrift ”När det händer har det redan skett” är en diktsamling fylld av kärlek skriven av kärleksord förfallna i förgiftad jord. Den krassa kärleksverklighetens avigsidor gestaltas i grymma passager. Genom en uppställd ansamling av kritiska delmängder bestående av numrerade ’Uppgörelser’ vars slutsatser – som trots sin djupt personliga myllas ursprung – blir allt mer allmängiltiga ju mer diktarjaget går ned och rotar och kletar i poser och preciseringarna, når Cecilia Persson ned till den brännande nerven i den havererade kärlekens yttersta förnedringen och svärta.

Dessa uppgörelsers konkretiseringar fungerar som självständiga delar av helmängden av den klassiska Kärleksuppgörelsen, vilken formar sig till en svidande och tydliggörande vidräkning med de allmängiltigaste villkoren för kärleken:

”Jag gråter för att jag förstår
varför jag vill döda min älskades
känslomässiga korruptioner
de skummande vågtopparna
som skulle fylla tomrummen
och längst därinne i mig bodde
en ofödd människa som var långt borta
/…/
Jag hoppas att jag får uppleva en gång till
hur skönt de kändes att
komma ut i
solen
utan att längta tillbaka
in i någon annans mörker”
(Uppgörelsen XIII)

Med fullständigt hänsynslösa attacker mot ett kärleksförhållandes till en början uppburna härligheter av känslosamma storheter vilka efterhand blir nedbrutna till korrupta småaktigheter, viljelösa handfallenheter och galna uppbrott, skapar Persson en anklagelseakt som i sin träffsäkerhet når lysande höjdpunkter. I de bästa passagerna blir det bländande och visar genom sitt gestaltande alla kärleksrelationers bräckliga uppbyggnad på förgängliga småaktigheter och synnerhet den speciella relation som slår an ursprungsackordet för den här samlingen.

Kärleksrelationen i allmänhet får sitt som korrumperad tvångströja av nedbrytande känslokapitalism i sina ytterst konkreta verkningar:

”Utnyttja sitt övertag:
profitera, exploatera, missbruka
orättmätig fördel och naivt tro
att känslokapitalismen
ska genomgå en intensivbehandling
tillfriskna och bete sig mänskligt
jag slipper leva med en kronisk nedstämdhet
mina fråntagna aborträttigheter
i ett förgiftat fostervatten”
(Uppgörelsen XVII)

Diktarjagets numrerade Uppgörelser (I-XXII) fångar det klassiska i ett kärleksmöte med dess bräckliga grund som bryter samman i kaos och slutar i att man stjäl allt från varandra oavsett tidiga deklarerat värde och dignitet. Att man kastar alla storheter i smutsen, tar all heder och ära av varandra och dränker varje ömt ord, som tidigare smekt relationen, i verbal eter och kladdiga exkrementer.

”Jag körde sängen till grovsopen
och kastade ned minnen av dig i containern
bland alla andra förbrukade möbler
som folk tröttnat på
och bytt ut mot nya”
(Uppgörelsen V)

Och också att den samhälleliga liknelsen och andragandet av den sociala placeringen för kärleksrelationen håller pricksäkert hov med att:

”Medelklassen är arbetarklassens mentala skrot
och kvinnorna asfalten som
lastbilarna
kör på till och från fabrikerna”
(Uppgörelsen XI)

Man kan skratta så tårarna rinner eller gråta sig torr av sorg vilket som (eller båda), men först, och mest, gripas av infernalisk glädje över Perssons stringenta briljans när hon skär kärlekens trånga relationskulturer i utstuderade verbala bitar och vändsteker dem i betydelsestringent soya av den svartaste sorten.

Halleluja vilken skön ilska Persson blottlägger! Stundtals och bitvis en katekes en kränkt, bedragen, sorgsen, förvillad, svartsjukt akterseglad älskande, som vaknar den där morgonen när hela den sorgliga skiten är över och gårdagens mentala ångestdisk når taknocken. Men, ack så sorgligt också, så sorgligt att det behöver vara så oändligt sorgligt när den en gång så glansfullt grandiosa kärleksrelationen dör i den klassiska slutuppgörelsen av hån, förnedring och ljuv hämnd.

Och mitt i allt, och bortom sarkasmer och svidande vidräkningar finner vi diktarjagets oavbrutet svidande kärlekssorg:

”Man kan säga
till en människa ena dagen
att jag älskar dig
och nästa dag
förvägra samma människa
hela livet!”
(Uppgörelsen II)

Cecilia Persson har skapat en kärlekssorgens bibel. Hon är svidande grannlaga i sina uppgörelser som ibland blir till en räcka geniala aforismer – formulerade med utsökt stringens av hög dignitet, i sina förlängningar till en sorgset begråtande efterbörd av absolut sann kärleksorg, men mest och härligast och absolut häpnadsväckande grandiost som en oerhört skarp vidräkning med alla kärleksrelationers potentiala essenser av förgänglighet och svek. Att den totala kärleken alltid bär det totala nederlaget som en möjlighet är ett klassiskt faktum.

I allt detta av högt och lågt byggs ett stort känslomässigt och intellektuellt allvar över en förtvivlans kärlekssorg där vidgandet av insikter, öppnar upp det stora påträngande fältet av inkännande sorg och upplevd sveda i alla våra kärlekars tillkortkommanden.

Cecilia Persson f 1967 i Karlstad är författare och historiker, numera bosatt i Lund. Hon debuterade 2003 och När det händer har det redan skett är hennes åttonde bok. Hon är också verksam som skribent och litteraturkritiker.

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Kritik