• 2018:09-10
• Publicerad: 05 oktober, 2018

Intressant läsning om bokälskare och boktjuvar

BOK | I en nyutkommen vacker bok botaniserar den lärde Norrköpingsbibliotekarien Ola Gustafsson bland östgötska boksamlingar som han håller i gott förvar på en nerlagd flygflottilj.

Ola Gustafsson
I Bråvalla bokskog – bibliofila exkursioner

När en boktjuv som härjade på Kungliga Biblioteket i Stockholm begick självmord efter att ha ertappats höll halva stockholmskvarteret där han bodde att stryka med, av gasexplosionen. Om honom och hans härjningar bland gamla böcker gjordes ett intressant radioprogram och en lika bra tv-serie. Han tog sig ett latiniserat efternamn, inte olikt det som fornforskaren Johannes Bureus bar, och det hjälpte honom säkert när han klättrade uppåt i bibliotekshierarkin. Om honom och om en lika samvetslös kollega som stal ett exemplar av Newtons ”Principia Mathematica” från 1687 ur ett gymnasiebibliotek i Visby och sålde det till en samlande miljonär – han blev förstås fast – handlar ett av de arton kapitlen i Ola Gustafssons ”I Bråvalla bokskog – bibliofila exkursioner” (Opulens) som är en mycket vacker bok.

Han delar in boktjuvarna – eller med hans term biblioklepterna –  i tre fack: de burdusa, de timida och de som värnar om böckerna. Och så en fjärde förkastlig grupp, dit de båda ovan nämnda kan räknas, de som ”säljer rara verk till tyska antikvariat, detta avgrundens avträde…” Bibliotekarien Ola Gustafsson i Norrköping är bland annat ansvarig för äldresamlingarna av böcker i den staden, och i denna välillustrerade och intressanta bok redogör han för nio av dem, med sammanlagt sjuttiofemtusen volymer. Finspong-samlingen, hopbragt av flera generationer brukspatroner i den invandrade familjen De Geer, är ”störst, bäst och vackrast”. Flera objekt får sina egna kapitel i boken: inkunabler, kartor, tryck från den Kankelska officinen på Visingsö, Gustav Vasas bibel från 1541, anatomiska läroböcker, Adam Smiths ”Wealth of Nations” från 1776, Lasse Lucidors ”Helicons blomster” med eller utan det berömda b-arket, och mycket mer.

En av de minsta samlingarna beskriver han så här: ”Sundinska samlingen. Cirka 1.500 volymer främst svensk skönlitteratur från tidigt 1900-tal ordnad alfabetiskt efter författare. Kom till Stadsbiblioteket i början av 1960-talet efter en donation. Erik Sundin var redaktör på Norrköpings Tidningar och exemplaren är till stor del verk för benägen anmälan.” Och han avslutar notisen med ett lakoniskt konstaterande: ”Idag hade vi inte tagit emot den.” Nej, så är det nog, fast man kan förstås intet veta om även sådant skulle kunna komma att ha sitt intresse för forskare i framtiden. Under hans uppsikt fortsätter både den samlingen och de andra sin i stort sett ostörda tillvaro i bomb- och inbrottssäkra kasuner och förråd på östgötaslätten, i det som var flygflottiljen F 13.

En boktjuv skulle ha mycket svårt att smuggla ut något därifrån. Ola Gustafsson skriver med stor sakkunskap, detaljerat, rappt och roligt (några av kapitlen återgår på kåserier som kunnat läsaspå kultursidan i Norrköpings tidningar), och man lär sig mycket av hans sidor. Apropå tvånget att dra på sig vita bomullsvantar när man ska handha gamla rariteter rekommenderar han att man i stället tvättar händerna med tvål och vatten, ”finnes handsprit nyttjas denna”. I det stycket håller nog inte alla forskningsbibliotekarier på handskriftsavdelningarna runtom i världen med honom, särskilt inte i fråga om planscher, grafik och fotografier. Om jag vägrat dra på mig vantarna skulle jag genast ha blivit portförbjuden på det amerikanska The Lilly Library i Bloomington, Indiana, där jag haft min gång i olika perioder.

När Ola Gustafsson skriver att boktjuvar ”norpar” sina objekt stegrar jag mig: man norpar en kola, inte en femtonhundratalsfoliant. Och jag har lite svårt på rent språkliga grunder för hans verb ”konnotera” och för hans formulering när han påstår, apropå Thibaults handbok i fäktningskonsten, att man lär sig hur man ska ” bevega sig genom fighten”. Johannes Magnus var ”brorsa” till Olaus Magnus, jovisst, men det ser inte så snyggt ut i tryck, och jag tycker nog att det är lätt vanvördigt att kalla Gustav Vasa för ”Gösta” och den lärde Bror Olssons uppsats om hans bibel för en ”kria”. Att den tolv meter långa bokrulle som återger ett begravningsfölje genom Bryssel 1558 ”är helt unik i sitt slag” är säkert sant, men antingen är något unikt, eller också inte alls. Olika grader av det som är enastående finns inte. Och en tisdagseftermiddag i oktober kan vara ”sketen”, men jag skulle inte formulera det så. Det låter kanske inte riktigt lika illa på östgötska som på skånska?

Snusfabrikören och statsministern Carl Swartz skänkte 1912 sin villa till Norrköpings stad för att man skulle inrätta ett stadsbibliotek i den, det finns där fortfarande. Ola Gustafsson skriver att han gjorde det ”i en gest av närmast panegyrisk storvulenhet”. Det är väl en onödigt negativ formulering. Men när han myntar ett nytt begrepp som motsats till de lärdas snilleprov blir det ganska lyckat: ”stolleprov” finns kanske inte med i SAOB men får gärna tas in där. Han anser att Google Earth är själlös – jag tycker tvärtom – men skriver samtidigt uppskattande om den digitalisering som nu sker av gamla ovärderliga böcker, också under hans egid. Det där är en petimeters petitesser, några försynta bokar i kanten till en alltigenom läsvärd exposé över rara böcker, tryck, åkermanska himmels- och jordglober, osv.

Tilläggas kan att Norrköpings stadsbibliotek för fyra år sedan gav ut Ola Gustafssons ”Spridda skurar”, en diger samling kåserier om böcker som nu dessutom digitaliserats – man kan ladda ner alla tvåhundra sidorna på nationalbibliografin Libris hemsida. Det är underhållande men så faktarikt att ett begränsat dagligt intag nog är att föredra framför en störtläsning.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.