- 2018:07
- Publicerad:
Välkomna och please come in
BOK | Elisabeth Brännström har läst Birgit Häggkvist senaste bok och ser ”ett relevant inlägg i debatten om engelskans inflytande över det svenska språket.”
Författare: Birgit Häggkvist
Välkomna och please come in
Natur & Kultur
Sedan en tid tillbaka har jag undrat över vissa av de engelska ord och uttryck som nuförtiden allt oftare dyker upp i en i övrigt svenskspråkig text. Jag är ingen fundamentalistisk språkpolis på något sätt. Tvärtom så har jag under årens lopp ansett att det svenska språket ibland känts lite uttrycksfattigt och intalat mig att det inte blivit lidande av att ett och annat engelskt lånord smugits in. Lånord är ju knappast ett nytt fenomen. Vi har ju alltid lånat ord från andra språk, eller hur? Tänk bara på alla lånord från tyskan och franskan; krig, anhörig, befäl, garderob, trottoar, fåtölj etc som utan problem integrerats i svenskan, för att inte tala om alla ord från romani som kommit in genom det gamla ekensnacket. Tjej, bland annat, är ju ett av de ord som de flesta av oss använder dagligen i både tal och skrift.
Nu har jag däremot börjat ändra åsikt i den här frågan, många ord och uttryck översätts nämligen mellan svenska och engelska utan att användaren känner till den ursprungliga betydelsen, något som ofta förvirrar mottagaren. Ibland har jag till och med ryst till av obehag när ett illa anpassat engelskt ord helt plötsligt stör texten och jag har börjat undra lite över hur alltihop kommer att sluta när fullt gångbara svenska ord och uttryck helt plötsligt byts ut mot en sämre variant på engelska, kanske för att användaren inte orkar tänka till ordentligt, kanske inte är så bevandrad i engelska som hen tror, eller bara vill visa att hen är modern nog att ha koll på nya trender. Är det inte snart dags att opponera sig lite grann, trots risken att bli utpekad som en främlingsfientlig, omodern, gammal språkfascist?
Författaren Birgitta Häggkvist har sedan länge uppenbarligen intresserat sig för samma frågeställning och i Välkomna och please come in har hon samlat ett antal exempel på hur engelskan alltmer krupit in i det svenska språkbruket, på gott och ont, men nuförtiden kanske ändå mest på ont, mycket på grund av att vi inte alltid förstår exakt vad det engelska uttrycket vi föredrar framför det svenska egentligen betyder, och ibland genom en förvrängning av grammatiken som gör svenskan svårare att förstå istället för att göra den mer uttrycksfull. Exemplen i boken är många och till att börja med känns mängden citat lätt överväldigande men det märks snart att samtliga behövs för att Birgitta Häggkvists högst relevanta resonemang helt ska nå fram till läsaren. Exemplen på dålig tvåspråkig språkkänsla tornar efter ett tag upp sig och när det blir som mest plågsamt och förvirrande för läsaren känns Birgitta Hällkvists förklaringar till fadäserna tillsammans med hennes kunniga, väl genomtänkta argumentation som balsam på såren. Hon tar en noggrann titt på hur svenskan förändrats genom århundrandena, men bestått som språk trots alla utländska lånord, samtidigt som hon förklarar sin syn på den nya invasion av illa översatta ord och uttryck från engelskan som nu faktiskt hotar att på lång sikt äta upp det svenska språket. Mycket intressant för oss som gärna ser vissa nya lånord införlivas i svenskan, men som ändå vill känna att vi faktiskt har ett eget, kanske lite föränderligt, men ändå genuint uttrycksfullt och fungerande språk.
Text Elisabeth Brännström
Stöd Tidningen Kulturen
Stöd oss med en femtiolapp i månaden!
Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.
 |
|
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera…
Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: |
