- 2018:07
- Publicerad:
Alma Löv firar 20 år med konstkalas för alla
KONST | En jubileumsutställning ska förstås vara speciell och den som egensinniga Alma Löv Museum of Unexp Art – som det engelska namnet till trots ligger öster om Fryken – gjort överträffar det mesta. I år firar museet sin 20-åriga existens. 20 konstnärer deltar med nya verk. Lägg därtill en mängd permanenta installationer inomhus och utomhus och ett tema som kan tolkas på oväntat många vis och succén är given.
A Nowhere Girl From A Nowhere Land, Alma Löv Museum Of Unexp Art.
Utställningen pågår 2018.06.20 – 2018.09.02
Vi befinner oss i Östra Ämtervik i Värmland, ett landskap som numera likaväl kan förknippas med bildkonst som det sedan länge varit med skönlitteratur och scenkonst. På väg mot Alma Löv Museum, med det mystiska tillägget ”of Unexp Art” som kan tolkas som unexpected eller kanske unexplored, passerar vi många små gallerier och konstnärsateljéer som ofta också är värda besök. Men bara Alma Löv erbjuder den helt unika miljö som är så brokig och vacker och galen och full av överraskningar som det bara går och med natur och kultur i skön förening.
Årets tema sägs vara A nowhere girl from nowhere land – och mina associationer går genast till The Beatles och deras låt från 1965: Nowhere Man. Deras Man från ingenstans saknar både plan och riktning. Alma Löv-temats Flicka från Ingenstans har å andra sidan hur många planer och riktningar som helst vilket i slutänden kanske ger samma resultat?
Museet är numera en familjeangelägenhet som sträcker sig över tre generationer. Det var Marc och Karin Broos som startade verksamheten 1998. Karin Broos sätt att arbeta med fotorealistiskt måleri nådde människors innersta. Det var inte bara tekniskt skickligt utan blev för många också en väg in i själens mörka vrår. Människor och djur syntes ofta tillsammans i verken och inne i den stora ladan, som till stora delar byggts om till ett allkonstverk i sig av Marc Broos, möts vi av ett antal hundar som tassar runt Karin – både livs levande och i form av en skulptur, signerad Marc Broos. Stella Broos är verksamhetsledare och ser till att ladan som komplement till den utställda konsten fylls av allehanda evenemang och kurser. Ett särskilt gott öga har hon till barnen där hon ser samtidskonsten som en tänkbar ingång till vetenskap och filosofi. Hon berättar att också verk som kan förefalla alltför svåra för barn att ta till sig ändå ger upphov till många frågor och vidare diskussioner.
Kaniner i full färd att fortplanta sig (rörlig skulptur av Lars Brunström) är inte mer förbjudna än två nakna uppblåsbara jättar som försiktigt vänder sig mot och från varandra (av Max Streicher). Eller för den delen Peter Johanssons skrämmande version av Hans och Greta, placerad i en av paviljongerna ute i skogen. Dessa tre verk hör till den permanenta samlingen. Årets bidrag från Johansson är ett svängbart hus ute på ängen som fått namnet Familjeterapi: allt kan verkligen ställas på ända. För barnen är det väl mer som en kul grej att man med hjälp av en vev och någon vuxen kan få ett hus att vändas runt på detta vis.
Stöd Tidningen Kulturen
Stöd oss med en femtiolapp i månaden!
Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.
Många små hus eller paviljonger ute i skogsbrynet och på ängen är lockande för alla med barnasinnet i behåll – ibland hyser de också lekfulla ting, som de fantasifulla keramikkannorna skapade av elever som deltagit i kannprojektet på Vårdinge by folkhögskola. Deras lilla hus har lustiga ytterväggar med många olika strukturer och former och tak med gräs på. Det är samma folkhögskolas trästudenter som står bakom huset.
Mitt bland träden vid ängens kant rinner ett vattenfall som visar sig vara gjort av speglar i olika geometriska former. De får världen att se annorlunda ut – vilket är meningen, förklarar konstnären bakom verket som han kallar I de upprepade mönstren av självbedrägeri ligger alla lögner. Goran Hassanpours erfarenheter från en tid då hans kurdiska modersmål var förbjudet har han haft med sig till sitt nya land Sverige. Mer om honom och om de flesta av de andra konstnärer som bidragit med nya verk finns att läsa i den fina lilla katalogen där de flesta texterna skrivits av konstskribenten Jessica Kempe. Generöst nog ligger de för läsning på Alma Lövs hemsida! (http://www.almalov.com/untitled-c7ho).
Vuxenkonst kanske ingenting bör kallas men Ann Edholms och Tom Sandqvists gemensamma verk Jerusalem är smärtsamt så det förslår: i Alma Lövs Blå paviljong redogör Sandqvist i skriftlig och talad text för det systematiska mord på judar som ägde rum i Auschwitz/Oświęcim. Och här visas en för mig ny sida av Ann Edholm som målat i tunna gråtoner på aluminium. För Jessica Kempe berättar Edholm om fotografier från gaskamrarna där det såg ut som om allt därinne var insvept i rök. Grå rök. Det grå i hennes målningar bryts av en svart kil mitt i; med hjälp av den glipan kunde Ann Edholm, och möjligen vi, tillfälligt tränga igenom rökridån, se det ofattbara – och gå ut igen.
Ute på gården syns tre hästar långsamt beta i det torra gräset. Är det värmen eller konstintresse som får en av dem att söka upp Maja Droettos container? Eller fåfänga? Den innehåller ju också speglar, med förmåga att förändra och förvrida perspektiv för både människor och djur.
För den som är lagd åt det dystopiska hållet – och oroas av att världen som vi känner den är hotad av monstervärme och skogsbränder – är det gott att kunna gå in i ladan igen, till den relativa svalkan och till exempelvis den livsbejakande syateljén. Där sys fina små klänningar och annat som väcker habegär. Vid symaskinen sitter en kvinna som funnit en fristad undan kriget i Syrien i denna del av världen. Tanken svindlar: att kunna skapa glädje istället för att lida krigets alla fasor! På Alma Löv kan visst vad som helst hända.
(Utställningen pågår till den 2 september)
Text Nancy Westman
![]() |
|
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera…
Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: |

































