• 2018:07
• Publicerad: 02 augusti, 2018

Vem är Emmanuel Macron? – Några nedslag i en biografi om Frankrikes president

BOK | Elisabeth Tegelberg har läst en av de mest lästa böcker som har skrivits om Emmanuel Macron på franska: Emmanuel Macron, un jeune homme si parfait. Le vrai visage du nouveau président (2017) av Anne Fulda.

Anne Fulda
Emmanuel Macron, un jeune homme si parfait. Le vrai visage du nouveau président

Bakgrund

Emmanuel Macron, som till mångas förvåning valdes till Frankrikes president 2017, har under sitt första år vid makten profilerat sig såväl nationellt som internationellt och blivit mycket uppmärksammad både som politiker och som person. En av de mest omtalade franska böcker som skrivits om honom är Emmanuel Macron, un jeune homme si parfait. Le vrai visage du nouveau président (2017) av Anne Fulda. Detta verk översattes snabbt till svenska, Emmanuel Macron. En biografi (2017), och bara det faktum att biografin föreligger i svensk översättning är ett tecken på att det finns ett tydligt intresse även i Sverige för denne unge, karismatiske och i många avseenden ovanlige franske president.

Författaren Anne Fulda är en fransk journalist, politisk skribent på Le Figaro och specialiserad på fransk politik. Hon har bl.a. skrivit en bok om den f.d. presidenten Jacques Chirac, Un président très entouré (1997), och har haft en nära relation med en annan f.d. president, Nicolas Sarkozy. Hennes bok om Macron har blivit en bestseller i Frankrike, inte minst på grund av att hon där ger ett initierat och ingående porträtt av personen Macron, hans drivkrafter och väg till framgång. Det är i hög grad Macron som person som har väckt människors intresse och nyfikenhet och många har av naturliga skäl velat söka en förklaring till hans exceptionella politiska framgångssaga i hans personlighet och bakgrund.

I denna artikel kommer jag att göra några nedslag i Anne Fuldas biografi om Macron. Det tål att påpekas att det rör sig om en mycket lättläst bok. Den är välskriven och författarens personliga sätt att närma sig Macron fångar lätt läsarens intresse. Mycket av materialet bygger på intervjuer som författaren har gjort med politiker, medarbetare och bekanta till Macron, på intervjuer som Macron har givit vid olika tillfällen till olika personer och på uttalanden som Macrons närstående personer har gjort om honom. En invändning jag har är att boken ibland är lite väl psykologiserande i sin ambition att söka förklaringar till olika fenomen, ställningstaganden och handlingar, men det är ju knappast något ovanligt förekommande i denna typ av biografier.

Det bör också understrykas att man inte alls behöver vara insatt i fransk politik för att kunna tillgodogöra sig bokens innehåll. Ett och annat namn kanske man inte känner igen, men det är ingenting som påverkar textförståelsen i stort. I detta sammanhang har jag en annan invändning och den gäller den svenska översättningen (som har gjorts av två personer med ansvar för var sin del): vissa inslag i det franska skolsystemet (vilket radikalt avviker från det svenska) som berörs borde ha förklarats för att för den svenske läsaren underlätta förståelsen av innehållet, liksom vilka implikationer som är förknippade med vissa läroverk och institutioner inom den högre utbildningen i Frankrike. Vilken utbildning man har och vid vilka läroanstalter man har bedrivit sina studier har en enorm betydelse i Frankrike och är avgörande för yrkesmässig framgång på ett helt annat sätt än i Sverige, vilket också avspeglar sig i detta verk.

Emmanuel Macrons ideal och förebilder

Emmanuel Macron föddes 1977 i staden Amiens i norra Frankrike. Båda föräldrarna (som separerade 1999) var läkare, men ingen av dem tycks ha spelat någon avgörande roll i Macrons liv. Det gjorde däremot hans mormor, Germaine Noguès, som ända fram till sin död 2013 var centralgestalten i hans liv och som han ägnade en veritabel kult. Mormodern uppmuntrade honom, gav honom kärlek och bekräftelse, men hon ställde också höga krav på honom när det gällde studier och bildning (hon var inte för inte f.d. rektor). Den hyperintelligente Emmanuel var hennes utvalda, beundrade barnbarn och mormodern torde starkt ha bidragit till hans tidigt grundmurade självförtroende. Hon var hans vän och förtrogna, hans intellektuella samtalspartner med vilken han diskuterade litteratur och filosofi, de talade samma ”språk”, och det fanns ett oupplösligt band dem emellan. En extraordinär kvinna med ett extraordinärt barnbarn, kanske man skulle kunna säga.

Emmanuel Macron levde för ord och texter, de präglade helt hans uppväxt, och han har själv sagt att han sätter skrivandet högre än allt annat. I god fransk tradition spelade de franska ”klassiska” författarna, som t.ex. Molière, Racine, Gide och Mauriac, en viktig roll för honom. Den största inspirationskällan tycks emellertid ha varit den franske filosofen Paul Ricœur, som bl.a. hävdat att man måste kunna förstå den andres ståndpunkter även om de strider mot ens egna, en princip som Macron enligt egen utsago bemödar sig om att följa i utövandet av sitt presidentskap. Emmanuel Macron tillmäter kulturen ett stort värde då den får oss att växa utöver våra gränser och han sällar sig därmed till den ansenliga skaran av tidigare franska presidenter med starka kulturella intressen.

Emmanuel Macron och ”de äldre”

Macrons intresse för olika kulturyttringar visade sig också under uppväxten, då han ägnade sig åt både pianospel och teater. Det var för övrigt via teaterintresset som han träffade sin fru, Brigitte. Hon undervisade på den skola han gick och han hade henne som teaterlärare. Deras kärlekshistoria är välkänd och vida omskriven och Anne Fulda ägnar deras relation en hel del utrymme i sin bok. Det är väl knappast att förvåna sig över att förhållandet mellan den tonårige Emmanuel och den 24 år äldre Brigitte (en gift och stadgad trebarnsmamma när de träffades) har rönt en enorm uppmärksamhet i alla läger. Det har givetvis inte varit problemfritt för dem, hans föräldrar och hennes familj var knappast nöjda i inledningsskedet men tycks ha fogat sig efter hand (mormodern stödde dock paret, vilket var viktigt för dem). Macron har i sin bok Révolution framhållit att han och Brigitte har fått kämpa för sin kärlek och att deras beslutsamhet och uthållighet har varit avgörande för relationen – men att kampen också har varit lärorik då de lärt sig att ta och övervinna motgångar. Han har också framhållit att det började med en intellektuell samhörighet dem emellan som övergick i passion och att de har ett symbiotiskt förhållande där åldersskillnaden är ovidkommande. Brigitte, å sin sida, har också understrukit att det ingalunda var lätt i början. Enligt egen utsago blev hon helt tagen av Emmanuels enastående intelligens och mognad och inte heller hon tänker på åldersskillnaden, hon ser honom som en jämnårig. Man kan idag konstatera att det, traditionellt sett, ”omaka” presidentparet har gjort succé i Frankrike och att Brigitte har rönt både respekt och uppskattning bland fransmännen: hon får beröm för sitt glada och positiva sätt, sitt aldrig sviktande stöd till maken och även för sin genomtänkta klädstil (Louis Vuitton). Och båda tycks trivas förträffligt i strålglansen kring presidentskapet, påpekar Fulda i sin bok.

Ålder är något av ett tema i boken och Macrons förhållande till äldre personer är onekligen intressant. Han säger sig ha gått direkt från barndom till vuxenliv, vilket han är tacksam för då den osäkra tonårsperioden är något han aldrig har begripit sig på. Hans täta förhållande till två äldre kvinnor, mormodern Germaine och makan Brigitte, har redan berörts, men han har även under sin karriär regelbundet sökt stöd och råd hos äldre män (som ofta har varit smickrade av uppmärksamheten från den extremt begåvade unge mannen). Anne Fulda säger till och med att han ”raggar gamlingar”! När det gäller att bygga upp relationer och skapa nätverk med hjälp av erfarna och inflytelserika personer, har sannolikt Macrons bakgrund och personlighet varit honom till stor hjälp: han är en produkt av det traditionella franska utbildningssystemet och har gått på prestigehögskolorna, han har nya, visionära idéer och står för ett modernt, ungdomligt perspektiv. Och han har, inte minst, visat prov på empati och inlevelseförmåga och är en mycket god lyssnare. Och, kan man tillägga, han har även utseendet för sig, vilket ju knappast är en nackdel. Denna ”mix” har uppenbarligen tilltalat hans tillskyndare, såväl inom bankvärlden där han först arbetade som inom politiken, och han har ingalunda kommit till makten helt för egen maskin, vilket man ibland kan förledas att tro. Macrons välutvecklade kontaktnät, och hans förmåga att dra fördel av det, betonas också i Fuldas bok och framhålls som en viktig förklaring till att en ganska okänd förmåga, med begränsad politisk erfarenhet och med ett helt nybildat, eget parti, En Marche! (numera La République En Marche!), kunde vinna presidentvalet 2017 och eliminera rivalerna, de f.d. presidenterna Sarkozy och Hollande och tunga kandidater som Fillon, Valls och Juppé.

Emmanuel Macron som person

Anne Fulda diskuterar utförligt i sin bok Macrons personlighet ur olika synvinklar. Han är svår att få grepp om, skriver hon, han håller distans och man kommer honom inte in på livet. Samtidigt gör han många ”utryckningar” för att träffa vanligt folk och visar prov på en extraordinär social förmåga. Han är vänlig, tillmötesgående och ger ett avspänt intryck men, påpekar Fulda, under den förbindliga ytan finns en vilja av stål och en stor målmedvetenhet. Han utnyttjar skickligt sina tillgångar och ”styr” media genom att noggrant planera uttalanden och intervjuer. En mångfacetterad person, alltså, som visat sig ha oanade kvaliteter som president. Anne Fulda understryker vid flera tillfällen Macrons vilja att vara till lags, att bli omtyckt och beundrad, vilket hon anser avspeglar sig i hans sätt att utveckla sina kontakter på olika nivåer. Han är en karismatisk person, briljant men samtidigt bra på att ”se” och lyssna på andra, och går medvetet in för att charma sin omgivning och få önskad uppmärksamhet. Men, som sagt, en man med en stark vilja och med bestämda idéer om vad han vill uppnå med sin politik och en förmåga att agera därefter och försvara sina val.

Emmanuel Macron och makten

Macron var underbarnet som blev president, som mycket snabbt växte i presidentkostymen och som förvånade fransmännen med sina presidenttalanger, skriver Fulda. Mannen med det änglalika ansiktet och den ungdomliga, positiva utstrålningen visade sig kapabel att styra landet med fast hand och etablerade sig på kort tid på den internationella arenan. Macrons parti, La République En Marche!, erbjöd ett nytt paradigm, ”lite vänster, lite höger”, och placerade sig således inte på den traditionella vänster-högerskalan. Macron hade (och har) ambitionen att vara en samlande kraft för alla fransmän, att förnya politiken och att ”återupprätta” Frankrike. Uppenbarligen var detta program tilltalande för många fransmän och yngre generationer lockades av hans sätt att ifrågasätta gamla strukturer och etablerade sanningar. Man får naturligtvis inte glömma att han också hade starkt stöd från sina kontakter inom det franska etablissemanget och ”turen” att flera av hans konkurrenter om presidentposten på senare tid hade varit inblandade i amorösa eller ekonomiska ”affärer” (som t.ex. Hollande, Fillon och Sarkozy). Och att många i valet mellan Marine Le Pen och Emmanuel Macron i andra valomgången röstade på Macron eftersom de till varje pris ville undvika att Le Front National kom till makten.

Men Emmanuel Macron är också, sin ungdom och sina moderna idéer till trots, en produkt av det traditionella franska systemet, han representerar en blandning av gammalt och nytt, framhåller Fulda. Macrons politiska förebilder är de Gaulle, Mitterrand och Michel Rocard, den senare en framsynt socialistisk premiärminister under Mitterrand, och även här blandas alltså ”gammalt” och ”nytt”. Macron har naturligtvis en helt annan och modernare framtoning än de Gaulle och Mitterrand – Kennedy, Obama och Trudeau ligger klart närmare i fråga om stil och sätt att föra sig, påpekar Fulda, – men han har samtidigt en auktoritär sida som påminner om de franska föregångarna. Att presidenten står högst och att det är han som bestämmer markerade Macron med all önskvärd tydlighet i samband med den konflikt med försvarsministern som uppstod när Macron aviserade en neddragning av anslagen till försvaret. Även internationellt har Macron visat att han är en viktig spelare och att Frankrike har en given roll att spela, inte minst inom EU. Tämligen omgående inbjöd Macron Trump och därefter Putin på officiellt besök och de mottogs med vederbörlig pompa och ståt. Merkel och även Trudeau träffar han ofta i olika sammanhang och fotografier från de internationella mötena talar sitt tydliga språk om en ny och tydligare positionering av Frankrike i världssamfundet. Macron vill ”Make France Great Again”, vilket också innebär att stärka Frankrikes roll internationellt (att Macron talar engelska flytande är utan tvekan en bonus i sammanhanget). Och, naturligtvis, vill han även reservera en plats i solen för sig själv och man kan förmoda att han inte skulle ha något emot att bli inskriven i historien som en av de stora franska presidenterna. Att han trivs i händelsernas centrum, med att få påverka Frankrikes och världens öden och med den mediala stjärnglansen torde stå utom allt tvivel. 

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Frankrike
• Kritik