• 2019 : Kvartal 1
• Publicerad: 27 april, 2019

Ett slags feministiskt manifest

BOK | Julia Hariz har läst Aase Bergs senaste roman ”Haggan”.

Aase Berg
Haggan
Albert Bonniers

En gift kvinna (Thelma) har en affär med en gift man (Victor) där de båda lovar varandra evig kärlek, kvinnan fullföljer, men, surprise surprise, inte mannen.

Låt mig bara starta denna, ja, vad ska jag kalla det, ventilation, med de färgglada ord som mannens fru, alltså kvinnan som blir bedragen av sin man, blir kallad av Thelma, ehum: Madonna, surfitta, pergamenfitta, pergamenthäxa, klimakteriekeramiker, parasit, kattkärring full av toxoplasmos, pysselkärring, hjärndöd hälsofanatiker… etc.Låt mig bara starta denna, ja, vad ska jag kalla det, ventilation, med de färgglada ord som mannens fru, alltså kvinnan som blir bedragen av sin man, blir kallad av Thelma, ehum: Madonna, surfitta, pergamenfitta, pergamenthäxa, klimakteriekeramiker, parasit, kattkärring full av toxoplasmos, pysselkärring, hjärndöd hälsofanatiker… etc.

Ja ni, jag säger som hennes förläggare ”Herregud. Herre. Gud.” Men måste tyvärr fortsätta med: den tog fan i mig aldrig slut. Likt Aase Berg…eller ”Thelma” eller ”Haggan”, vem det nu är som egentligen står för denna text, så skriver även jag i affekt. Vad läste jag just? En litteraturstudie om ”kvinnofällan”? Ett motsägelsefullt feministmanifest skriven av en hycklare? En krigsförklaring? En kärleksförklaring? En affektspya av olidlig sorg, hat och förnedring inlindat i långsökta långdragna liknelser och analyser om klassförakt med små glimtar av en misslyckad kärlekshistoria i ett upprepande mantra?

Det jag är mest upprörd över är det uppenbara i att detta är ett slags feministiskt manifest där Berg tar upp kvinnors strukturella förtryck som vårdare och omhändertagare, om tystnadskulturen och äktenskapets fasader. SAMTIDIGT pågår det en olidlig och för mina sinnen frustrerande, wife-bashing. Thelma har alltså en affär med en gift man, Victor, denna affär börjar medan även hon själv är gift. De ska skriva en bok tillsammans och umgås i två och ett halvt år. Under denna tid lovar de varandra att skiljas från sina respektive, ett löfte som Thelma håller, men tyvärr inte Victor. Efter detta förvandlas Thelma till den så kallade ”Haggan”.

Aase Berg skriver: ”Långt fram i tiden, när den här boken har blivit utgiven, kommer någon att kritisera den på följande grunder: ’att ge sig på mannen är en sak, det får han ta. Men att ge sig på hustrun, hon har ju inte gjort något ont?’. Nej, individen hustrun har sällan gjort något ont, hon är ju antingen naiv eller bara hemkär, kreativ i sin färgpassningssvurm. Funktionen hustrun, familjefasadförsvararen, har däremot ett finger med i det spel där alla inblandade gör skada.” Det är alltså äktenskapet Haggan är arg på, men hon ger sig ändå på individen gång på gång…på gång. Jag vet inte om det är Haggan eller Thelma (eller Berg?) som sparkar på denna fru som uppenbart redan ligger ner. Enligt Författaren är Thelma och Haggan två olika personer, eller samma person, men Haggan har utvecklats efter detta missöde. Jag vet heller inte om Thelma varit feminist, något som Haggan och Thelma påstår sig vara, innan denna tragiska kärlekshistoria eller om hennes feministtänk föddes efter detta vid 45 års ålder.

Det är hursomhelst många motsägelser, vissa kvinnor är värda att höja, men andra inte. Borgerliga kvinnor som är gifta är tydligen utanför feminismens väggar och verkar inte få ta del av Haggans systerskap. Egentligen det väl frun som hamnat i den största kvinnofällan? Hon har inget jobb, hon har med all säkerhet tagit hand om hem och barn medan Victor varit ute och haft andra. Thelma påstår att hon är manipulativ, att hon ska sluta använda sina tårar som vapen, att hon bara ska släppa taget. Jag säger att den enda boven i detta drama är Victor och hans evinnerliga feghet, otrohet, manipulation, narcissism och egoism, och även fast detta tas upp högt och klart i boken så finns denna avsmak mot Madonnan (Thelmas, Haggans…Bergs? namn till frun. Frun får alltså inget namn, inte ens en pseudonym förutom de påhittiga öknamnen då) med under hela, HELA berättelsen, och det stör mig något enormt. I och med att detta genomsyrade hela boken så var det svårt för mig att inte bli irriterad på de mesta andra också. Som hur huvudpersonen klandrar frun att hålla kvar sin man på grund av den ekonomiska situation frun kommer finna sig i om hon måste skiljas. Thelma resonerar att eftersom Madonnan inte har något jobb så kommer hon alltså få usel pension…Så frun ska alltså bli bedragen i år och dagar av en man hon säkerligen tagit hand om, fött hans barn, tagit hand om dem, hus och hem. Sedan villigt ge upp sitt äktenskap till en kvinna som påstår sig känna Victor, en man Madonnan varit gift med i flera år, bättre än Madonnan själv gör på grund av anledningar som den bedragande mannen Victor tutat i Thelma för egen vinning… Va? Allt Thelma vet om frun är via Victor, andrahandsinformation eller media.

Ett annat citat som är spännande: ”Den väldresserade behagliga äktenskapshustrun[…]Hon hålls tillbaka av skam, kan gå under av skam. Om hon inte lyckas äga mannen och fasaderna är livet meningslöst. Varför inte istället äga världen? Vänskapen? Eller rentav sig själv? Jag frågar – Vad händer om kvinnor placerar sig överst i en egeninrättad hierarki, i stället för att slåss om de lägsta pinnarna i någon annans?” Precis, PRECIS THELMA (Haggan, Berg?), VARFÖR?

Haggan hatar äktenskapet där funktionen frun är en familjefasadförsvarare, och Thelma hatar individen frun för att frun vill ha sitt normala liv tillbaka, med andra ord, svinet till man som råkar vara familjefasadförsvararens make. Det kanske är så det är. Jag försöker desperat finna resonemang.

Varken Thelma eller den nyblivna Haggan är inte de mest konkreta personerna i boken heller. Thelma hatar äktenskapet men vill desperat vara del av ett (men då, enligt Thelma ett äktenskap som skulle bygga på ”FRIHET och KÄRLEK”, inte ”det torftiga tvångsäktenskapet” FAKTISKT!). Thelma hatar människor med pengar men kan ljuga för att få dem (och äger hästar…???). Thelma hatar borgarBRACKOR (brackor, förövrigt hennes favoritord, skulle kunna köra ett drickspel och vara full efter de 10 första sidorna) men älskar Victor och hans gulliga borglighet och möjligheten han ger till fina lägenheter och hotell.

Alltså grejen är denna, hade det varit en bok som endast handlade om en kvinna som blivit djupt sårad av en man så hade jag helt förstått den skit som Madonnan får. Jag vet precis hur det är att hata en före detta flickvän på grund av svartsjuka och man ger sig gärna på den som man vet är ens ”rival” som en form av bearbetning och det erkänner hon själv också. Hon frågar sig själv varför hon förringar frun och inte frågar var Victors ansvar och handlingskraft låg i detta, och det tackar jag henne för. Men att då utifrån detta skriva en feministisk krigsförklaring och försöka skapa något slags systerskap där bara vissa kvinnor får vara med är orimligt, frustrerande och irriterande. Frun om någon bör absolut rekryteras, och att slagen mot henne inte slutar hagla även fast Thelma redan erkänt att hon endast smutskastar frun på grund av hennes plats i detta är märkligt. Det blir töntigt. Det enda jag då hör i hela kråksången om äktenskapsförakt är olidlig svartsjuka och missunnsamhet, både gällande äktenskapet men även deras status, deras pengar och deras kulturfester. Hon fortsätter till och med efter att hon frågat sig själv varför hon lägger allt ansvar på frun genom att säga ”…om frun såg och konfronterade istället för att lydigt knipa och låtsas som om det regnar, då hade Hagga inte behövt bröla ut denna massiva erfarenhet av strukturell förtvivlan.” En tanke som gör mig aningen häpen, varför ska frun behöva göra det? Alltså, att en älskarinna (tyvärr, det var det Thelma var) ens kan ställa krav på frun är lite malplacerat.

Jag håller med om mycket som Berg tar upp i boken, om patriarkatets strukturella förtryck av kvinnan, om hur män säger sig vilja vara ”fria” och ofta sticker när det börjar hetta till, och den oansvarighet som kan råda. Det finns många bra citat och hennes analyser om förtryck är ofta spot on. Men det är så jävla synd att det faller platt när hon är så motsägelsefull.

Det var en tröttsam bok. Jag har säkert missat någon poäng och förblindats av min frustration, men när det står så här på sista sidan av boken (SPOILER ALLERT!):”Och om hon (frun) mot förmodan kliver ur puppan och ringer mig för att få veta namnet på dina nya knullbrudar, så blir det kalla handen: Fråga honom, nej, just det, don’t ask, don’t tell är äktenskapsdealen, nå, som man bäddar får man ligga: Käka konsekvenserna av tystnadskulturen” efter att hon just skrivit ett kvinnohöjande, systerkampsstartande, feministmanifest så känner jag nog att jag kommit fram till rätt slutsats.

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Feminism
• Kritik