• 2019 : Kvartal 1
• Publicerad: 06 mars, 2019

En Landnamabok

BOK | Gunnar Lundin har läst Michael Economous senaste diktbok Christos/Ötzi.

Michael Economou
Christos/Ötzi
Smockadoll

I inledningen till Michael Economous Christos/Ötzi ställs en diagnos. Båda föräldrarna har gått bort. Det råder en känsla av overklighet. De döda hör av sig men något samtal uppstår inte. Vi befinner oss i periferin till en sorg, och boken är en poetisk berättelse om vägen mot centrum.              

   Redan här uppträder en märklig analogi mellan modernitetens naturförstörelse och deformationen av minnet. Den ursprungliga naturen är analog med att vara en uppriktig och sann människa. Hos Economou socialiseras naturen och människan blir socialiserad och hel genom naturen. Det är endast en svensk natur; som son till två grekiska flyktingar som aldrig riktigt kom över kulturkrocken innebär det också att göra det nya landet till ett hem. Christos/Ötzi är en förståelse- och en försoningsprocess, och framför allt ett frihetsarbete.

   Prologen följs av en lång dikt om moderns begravning. ”Vad träden visste om oss fick vi inte veta om dem: ord som lät falska, känslor som inte släppte fram sorgen i vårt innersta betraktades av trädens klokskap som början på en svår gravskändning. Ovan mammas grav skulle därför trädkronorna varken ge svalka eller lindring, för så fungerar naturen när vi inte lever i sann känsla inför de dödas liv i oss.” Hon hade önskat att askan skulle sänkas i Öresund, i havet som är så centralt i grekisk kultur – Homeros ”vinfärgade hav” – och där exilen kunde tänkas uppgå i en annan europeisk och kosmopolitiska mänsklighet. Men pappan – som varit ett stöd för sin oroliga hustru – väljer en vanlig begravning på en svensk kyrkogård.

   I dikten om morsförlusten har Economou funnit en personlig, episk och intellektuellt resonerande form. I nästa dikt är det vinter och sonen är på väg bort i nysnö medan en måne springer mellan träden och leder honom bort från det urbana livets ”Potemkinkuliss”; i naturen finns en väg mot centrum. Det poetiska vildvinet har ersatts av vildsvinet.  Även det gör tjänst i sorgearbetet. Så långt har det alltså gått i naturförstörelse och klimathot att den nye Herkules har att lära och bli vän med ett vildsvin.

   Avsnitten om pappan, Christos, handlar alltså lika mycket om Konsta­tina, mamman. Det är skulden – försummelsen att vara ett stöd för henne – som betalas här. Så följer en invokation till konstnärer och diktare. Det är ett något oklart program som här skisseras. Economou som i romanen van Düren förskräckande skildrat krigets brutalitet förordar här en annan väg: konsten ska ägna sig åt existensen och det arketypiska. När han fördjupar sig i sökandet efter ett autentiskt och innerligt centrum förenar han sig med andra diktare, levande och döda. 

   Så följer tre porträtt. Även dessa dikter är episka och intellektuella, livliga, paradoxala, spirituella. Susanna Roxman är ”en cell för tystnad och uppriktighet”.  Dikten om Majken Johansson blir en lovsång till möjligheten att förena svaghet, ohyvlad uppriktighet med andlig tro. Porträttet av köpenhamns- sedermera lunda­biskopen PederWinstrup har sin udd mot nationalismen. Exilens människor vinner ett hem i det allmänmänskliga. (Och avslutningen Ötzi om en 5000 år gammal mumie blir en variation på temat.)

  Christos/Ötzi är väl strukturerad. Efter att ha fått andligt syre genom Roxman och Majken Johansson, och förnummit nationalismens defekter, är Economou och läsaren redo att på nytt möta hans pappa, Christos. Det episka anslaget övergår här i sex dikter om två treradingar på sex sidor. Den episka forcen ersätts av tomhetens och eftertankens estetik. Och jag tycker nog att Economou går i land – detta är ju en ”landnamabok”  (namnet på historien om de första norrmännen på Island)  – även med detta. I första dikten står fars stödkäpp vid dödsbädden. I den avslutande tar sonen käppen; nu kan han ”gå i minnena”. Och så följer berättelsen om Christos, en ung man som varken fått uppleva demokrati eller välfärdens kommoditeter och som fick sin livskunskap på gatan.  

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Kritik