• 2018:05
• Publicerad: 31 Maj, 2018

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta – Om fascistiskt tankegods

Generationerna efter Andra världskriget ställer sig fortfarande frågan: "Kan det hända igen?" Vanligtvis finns det två sätt att besvara denna fråga på, en inofficiell och en officiell. Den inofficiella är "Låt oss inte tala om det där och istället tänka framåt – på framtiden". Det officiella svaret är "Aldrig igen!"

Vi tror att vi är så mycket klokare idag, att vi har lärt av historien, men har vi det? Vad finns fortfarande kvar av fascistiskt tankegods i dagens moderna samhällen?

Umberto Eco avslöjade fascismens överlevnad i en idag mycket aktuell essä om ”Ur-fascismen”, 1995. Hans tes är att man inte ens behöver se sig själv som fascist för att ändå tänka fascistiskt. Detta beror bland annat på att fascisten omfamnar allmänt accepterade värden som pliktmedveten och ordningsälskande patriotism. Vem och vad är det som hotar den sociala välfärden? Hen fokuserar på samhällsförändringarna, ser de främmande ansiktena, flyktingarna, de som inte tillhör den vanliga umgängeskretsen och frågar sig: ”Varför får de ta för sig i mitt land?” Avunden kryper fram ur sitt näste. Det uppstår ett inre motstånd och en benägenhet att tro på konspirationsteorier. I den situationen är det lätt att utveckla en okritisk hermetisk världssyn.

Men antyder inte denna tanke också att flyktingsituationen hotar den västliga civilisationen? Är inte detta absurda sätt att betrakta sin omvärld egentligen ett argument för att åter börja dela in folk och religioner i (bättre och sämre) kategorier? Hamnar vi i det gamla rastänkandet igen? I rasbiologin? I en elitism utan empati? För livskampen krävs hårdhet, men framförallt likgiltighet.

Den andra fascistiska traditionen är den tydliga manskulten i politiken: Både Donald Trump och Silvio Berlusconi använder sig av Benito Mussolinis politiska hållning och fasoner. Det är inte för inte som Vladimir Putin visar upp sig på samma vis som il Duce, ”ledaren”, en man som är redo att knyta nävarna, en atletisk krigare med naken torso, potent och heroisk. ”Det är männen som gör historia” var Mussolinis trosbekännelse. Fortfarande ”gör män historia” genom att göra politiken till en bisarr maskulin performance. ”Kvinnan räknas inte in i vår stat!” ropade Mussolini. Skulle någon företräda en sådan åsikt i dag, skulle hen till och med gisslas av de ärkekonservativa, även om jämställdhetsproblemen kvarstår.

Om man uppfattar fascismen som patriarkatets desperata protest, då måste man konstatera att den fortfarande lever, nämligen som omedveten könsdiskriminerande manskult. Hur kommer det sig att bänkarna stod tomma när #metoo-uppropen debatterades i riksdagen den 11 december 2017? Bara 17 av riksdagens 349 ledamöter var på plats, varav tre var män.

Sammantaget leder dessa tankar till den tredje slutsatsen, nämligen den, att fascismen är irrationell och ideologiskt godtycklig och står i motsatsförhållande till jämlikheten. Frågan är alltså inte: Kan fascismen uppstå igen? utan: Varför vill så många säkerställa dess överlevnad? Eller med Esaias Tegnérs ord: Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Budapest
• fascism