2018:05
Publicerad: 01 juni, 2018

Jila Mossaed, Vad jag saknades här (Stockholm: Bokförlaget Lejd, 2018).

BOK | Alienering och förfrämligande, avsaknad av plats, en mellanrumstillvaro, möter vi i Jila Mossaeds nya diktsamling Vad jag saknades här. Mossaeds persiska ursprung går igen, men det blir ett saknat ursprung som inte nödvändigtvis är persiskt.

Jila Mossaed
Vad jag saknades här
Bokförlaget Lejd

Alienering och förfrämligande, avsaknad av plats, en mellanrumstillvaro, möter vi i Jila Mossaeds nya diktsamling Vad jag saknades här. Mossaeds persiska ursprung går igen, men det blir ett saknat ursprung som inte nödvändigtvis är persiskt. Visst dansar Dervischen, visst finns mattan med trädgård där och härfågeln kommer och lägger sig under hennes bröst /Dervischen som dansar på hyllan/har lämnat sitt hjärta i Balkh/. Visst finns de åldrade kvinnorna och saknaden efter värmen. Men även om det persiska är starkt närvarande är saknaden, alieneringen, något vi alla kan känna igen oss i. I läsningen av diktsamlingen kände jag mig först förfrämligad, något för mig okänt pockade på en uppmärksamhet jag inte förstod hur jag skulle hantera /Vill tillbaka till den ordlösa tiden/ till tystnadens trädgård/ vill inte kunna så många ord/ bära dem/. Sedan mindes jag Octavio Paz ord om poesin; den är ett möte, ett möte mellan människor. Den enkla sanningen öppnade på nytt mina ögon inför poesin, den enkla sanningen om mötet. Plötsligt tedde sig inte dervischen så främmande, jag kunde se de persiska mattorna och härfågeln och, vilket är viktigare, jag kunde känna saknaden, avsaknaden av platsen, ett här, en närvaro i vilken jag saknades även i min närvaro /Detta hus är fullt av mig/ Jag finns som barn/ gammal/ dröm/ besatt /galen/.

Däri ligger hemligheten med alienationen och förfrämligandet, det som ständigt saknas är jag i min fulla närvaro. Jag märker det i drömmarna, i naturen, hos skuggorna som söker sina kroppar, hos längtan efter det ordlösa, efter rötter som gräver sig ner i marken. Jag saknas på en plats som inte finns, jag befinner mig på en plats som inte är min. Förfrämligandet bjuder in oss, bjuder in oss till poesin, till möten med andra jag som söker sina platser, jag som återfår sina platser just i dikten, just i mötet.

Det är en generös diktsamling vi får, en inbjudan till den platslösa plats poesin utgör, en inbjudan till ett möte, ett möte som visar oss något vi inte kände till, som tar oss ur oss själva och erbjuder, inte en spegel, utan något mycket större, en känsla av alienation och förfrämligande som kan överbryggas precis på den plats vi saknas mest, mötet med/i poesin.

Tre av Mossaeds dikter finns att läsa på lyriksidan, välkomna dit för ett möte.