Ny spännande biografi om Arturo Toscanini

BOK | 864 sidor borde inte avskräcka när författaren är Harvey Sachs och när boken handlar om Arturo Toscanini, den berömde italienske dirigenten, som engagerat författaren under någotsånär 40 år. Berättelsen är så tydlig, flytande och fängslande att man inte hinner tänka på hur många sidor som återstår att läsa.

Harvey Sachs
Toscanini, Musician of Conscience
Liveright Publishing Corporation

Harvey Sachs publicerade redan 1978 en genomgripande biografi om Toscanini. Sedan dess har han upptäckt betydligt viktigare material; inte bara arkiv och dagböcker från personer som höll kontakt med Toscanini, utan även hundratals så kallade “conversation tapes”. Det handlar om bandinspelningar av samtal Toscanini underhöll sina gäster med några år innan han dog. Inspelningarna gjordes i smyg av hans son Walter, eftersom det var det enda sättet att bevara spår av faderns liv – han var helt ointresserad att frambringa material till en egen biografi.

Eftersom allt detta nya material kom fram fick Sachs skriva om biografin. Denna kompletta bild av Toscanini blir nu spännande att ta del av, inte bara för hans beundrare och intresserade av klassisk musik utan, även för vanliga läsare. Det beror på att man kan läsa om hur en sådan berömd dirigents karriär utvecklades och upplevdes, samt om hans uppseendeväckande privatliv.

När det gäller klassisk musik kan man läsa om hur viktiga operor och konserter förbereddes under Toscaninis ledarskap. Bland de mästerverk han dirigerade finns Manon Lescaut, Falstaff, La bohème, Tristan och Isolde, Tannhäuser, Madame Butterfly, Nerone, Un ballo in maschera, Pelléas et Mélisande, med flera. Man kan också läsa om förhållandet till kompositörer (Puccini, Boito,

Verdi...) och musiker (inklusive hetsiga diskussioner, som till ex. dispyten beskrivet på sidan 500), samt med olika stora personligheter: från författare (Thomas Mann, Stefan Zweig, Gabriele d'Annunzio,...) och konstnärer (Bistolfi, Grubicy,...), till fysikern Albert Einstein (hans beudrarsbrev till Toscanini kan läsas på sidan 632). I dessa beskrivningar finns även komiska inslag, som vänskapen med Grubicy (s. 316) och vissa roliga ordväxlingar med Puccini, när de för ett kort period var ovänner: « Panettone sent by mistake », (Puccini), « Panettone eaten by mistake », (Toscanini), s. 323.

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Å andra sidan finns även mindre trevliga inslag om vad som hände Toscanini när han stod emot fascismen. Då blev hans telefonsamtal avlyssnade, de transkriberades och skickades till Mussolini. Som konsekvens fick Toscanini sitt pass beslagtaget (s. 707). Man kan även läsa om när Leo Longanesi slog Toscanini i ansiktet och – tillsammans med andra fascister – förolämpade honom (s. 507), samt om de protestbrev Toscanini skickade till Hitler (s. 543) och andra brev från och till honom.

Vad gäller Toscaninis privatliv, förutom att lära känna sitt tänkande och personliga aspekter – exempelvis att hans attityd om döden, var både ödestroende (s. 649) och vidskepligt –, är biografin pepprad med intima och roliga anekdoter. Läsaren förvånas över alla intriger kring Toscaninis kärleksaffärer; av skandalen som väcktes då hans oäkta son med Rosina Storchio (s. 175) föddes; av vissa oväntade hypoteser som att Vladimir Horowitz var så fascinerad av Toscanini, att han gifte sig med hans dotter Wanda – vars utseende var mycket likt faderns – för att därigenom närma sig honom (s. 561, fotnot); samt amusera sig med både nyfikenheten, som ett icke avsänt argt brev till Stokowski (s. 758, fotnot), och otroliga anekdoter, som att Eleonora von Mendelsshon var så pass besatt av Toscanini att hon klarade att smyga in osedd i Toscaninis villa mitt i natten medan han sov (s. 792).

En sådan kolossal och spektakulär biografi liknar inte många andra.