• 2018:11-12
• Publicerad: 07 december, 2018

Om tillvaron och bildning

Gunnar Lundin undersöker i denna aforismessä vår invecklade levnad, tillvaro och bildning.

Varje tillstånd av upphetsad antipati måste få blåsa förbi. Blås förbi! Där ser man inte sant, inte något att meddela. Där tappar man tonen. Efter några dagar är det mörker.”Go beyond, go beyond!”

Antipatin är också ett utslag av intuitionen. Man ska inte alltid tro den första vågen av entusiasm, men nästan alltid den första antipatin. Det är renhållning. Utan den ingen kontinuitet. ”Man lär bara av det man älskar.”? Ett slitstarkt lärande, ja, förutsatt att man inte efterliknar utan lever efter sin natur. Och vad lära av antipati och hat? Främst hur detta tillstånd ska hanteras. Lämna det! Omvandla det! Tacka det! Det är ett sätt att förstå vad din väg är, och vilka som är dina kamrater på vägen. Carlyle var genom sin grova antiamerikanism på väg att sjunka i Emersons uppskattning, men så snart Emerson öppnar Life of Frederick faller invändningarna som intellektuella käglor för det lugna hjärtats bowlingklot.

Antipatin reser murar. Till kärleken och sympatin: ”Varför öppna en dörr – det finns ju ingen mur!”.

Från ung till gammal, från rå till kokt. Först är man rå, sedan tuktas man och blir kokt (Rumi). Det är en skillnad mellan råa och kokta människor. För den unge revoltören kan den brinnande entusiasmen bli en Nessosmantel! Bildning: viljan att vara en tjänande.

Förnuftet behövs; hur kunde vi annars värdera erfarenhet? Det är förnuftet som ger intuitionen nytt material, och ibland justerar inrikt­ningen. Det bästa är ju att leva utan varför.

Dina polare och vänner, kanske ack så olika i temperament och personlighet, men med en samstämmig inriktning och mottaglighet för samma etisk-estetiska genom­blödning. Utan ambivalensen är det svårt att bevara den sympati – boten mot antipatin – som är så dyrbar. Detsamma gäller relationen till våra närmaste, de som omger oss från dag till dag. I förlusten eller i hotet om förlust upplever vi det värde – oersättligheten – som vanan dolt..

Uppskjut, avstå, vänta. Imperativ som ekar tomma idag, och som kanske alltid har gjort så. Förmågan att känna andlig mättnad, inte ständigt fråga efter mer. ”Kämpa bäst i ett regn av pilar.” (Emerson) Det reder sig så småningom. Som en insekt slog vi mot rutan medan fönstret bredvid stod öppet.

”När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.” (Första Kor. 13:11) Läsningen av Proust fäster Walter Benjamins uppmärksamhet på att den som minns barndomen är en annan än den som erfor den; det är frågan om två medvetanden, barnets och den vuxnes. Minnet är en tredje kategori. Den vuxne förblir vuxen men erinrar sig och finner vila i ett tillstånd som utan religion liknar mystikerns.

De som följer med strömmen, är det bara döda fiskar? Och de som inte? Nej. ”Vi längtar till strömmen”, säger de. ”Det var vår fåfänga som hindrade oss. Vi var inte tillräckligt stora i omtanke. Vi lyssnade inte. Vi talade inte. Vi var inte närvaran­de.” Och en vän. Vännen. Att individer visar sig och försvinner. Men att allt finns kvar. Och du är en del i allt som finns kvar.

Pessimister som Schopenhauer och ”ärlighetspedanter” som håller domedag med sig själva – de förmedlar livsmod. Kanske starkare än några andra.

Den som följer en samvetsförbunden intuition är potentiellt mot de lagar och regelverk som kyrkorna skapat. Paulus: ”Vi lever inte i lagen utan i nåden.”

Undret, lyckan. När jag ligger med gatukorsningsälsklingen vid benen och ser ut genom fönstret på den stora lövskrudade björken, som vinden rör i som i en grön havsyta, och liksom hon – hunden – är tom på planer. Detta tillstånd: Inga avsikter, inga spekulationer. Finnas till.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.