2018:03

LEDARE | 2018:03 | Nästan hemma; allt runt om mig är bekant. Jag känner igen människorna och tingen. En skulle kunna säga att de är mina men det vore att överdriva. De är sina egna tillsammans med mig. Den här morgonen står de ungefär där de vanligtvis står och gör ungefär som de brukar. En brygger kaffe och den andra har kattens uppmärksamhet. Ute är kallt. Jag sträcker på mig under lakanen samtidigt som jag tänker på det min vän sa om diktarna i antikens Grekland. Att de skriver om kroppen, inte som en helhet utan som en samling delar. Jag föreställer mig att det således inom varje del – mellan varje gräns – skapas en plats där kroppens hierarkier tillfälligt kan upphävas. 

En invecklad doft avbryter mina tankar och för mig åter till morgonens tysta rum. Doften av trä, tidningspapper, trycksvärta, kaffe och kex är påtaglig och vänlig. Jag trevar med näsan i luften. Kroppen vaknar så långsamt medan jag sätter mig upp i sängen. Jag låter fötterna landa på det mjuka trägolvet och funderar stilla: hur kan vi förstå våra erfarenheter av/i världen med hjälp av begreppsparet helhet och delar, samt hur kan vi använda dessa för att tala om kroppen som intersubjektivitetens resonansbotten i det relationella fält som uppstår mellan det som är helt och det som är delat. ...

LÄS HELA LEDAREN HÄR