• 2018:03
• Publicerad: 29 mars, 2018

Du och jag är undantag

Om att vara undantag skriver Alekfucksia†Braunisch†Cosmos. Om att ha valt att vara undantag, att endast ha tillgång till andra undantag. Undantaget, en avvikelse men väl i undantaget ter sig regelbundenheten som avvikelse och avvikelsen som regelbundenhet. Ändå finns där en strävan, en motvillig vilja, att regelbundenheten ska träda in som det undantag som ger tillhörighet.

Jag är ett undantag och umgås helst bara med andra undantag. Varje dag tänk om du och jag var undantag. Jag umgås bara med undantag. Så du är alltså också ett undantag. Så ja, jag känner såhär (vad det gäller dig).

En feg passning. Hade kunnat låtsas att ha en förälskelse. Jag är beroende av att få folk att tro att jag är kär i dem.En feg passning. Hade kunnat låtsas att ha en förälskelse. Jag är beroende av att få folk att tro att jag är kär i dem. I nästa sekund känner jag mig krossad och bortgjord för att den andra har förstått att jag är intresserad och de själva är det inte fastän JAG LÅTSADES FRÅN BÖRJAN. Lekte. Jag slutar aldrig leka. De blir svårare. Men man kan inte ta sig ur riktigt. Ut ur vuxenlekarna. Dessutom är de ganska roliga. Till exempel den om att få en annan intresserad av en.

Det är bra att vara söt. Det känns lite skumt att man kommer fram till det till slut. Man är glad för att man har funderat över detaljerna i sina värderingar noga. Tänkt igenom sig själv. Det är bra att vara söt. Det är så mycket roligare att sitta och hata världen och veta att man är söt. Vad jag menar är, att det är trevligt när andra säger att jag är söt. Jag förstår det inte riktigt. Men det känns som att de tar för givet, för säkerhets skull, att jag får höra det hela tiden. Men kom igen, det är sällan, men väldigt, väldigt, uppskattat när det kommer fram. Jag vill vara söt för säkerhets skull.

Deja vu-hallis

Jag drömmer om att gräva upp något stort minne som plötsligt reser sig upp och gör mig smart, mer påläst på något vis. Jag inser plötsligt att jag glömt en stor del, Mycket information. Men jag återfår den och startar upp något helt nytt och fantastiskt. Jag vet inte vad. Inte än. Jag har haft det som en dröm, eller en hallis. En uppenbarelse som en hallucination (det kanske är det som är en uppenbarelse. Du är säkert bättre på sådant). Och jag vet redan nu att det är något jag glömt. Eller något jag kommer att glömma och plötsligt inse nyttan av, men om många år.

Jag har korkat nog under ett badrumsbesök tilldelat mig en hållplats på ödet. Jag vet att det finns där framme. Det är något som jag vet nu, som jag senare kommer att glömma och sedan plötsligt och vackert minnas. Bli klok. Vara säker på sin sak. Satsa pengar. Satsa på sig själv.

Jag försöker komma på om jag gjort något riktigt smart nyligen. Tänker att detta i framtiden ska bli en deja vu. Någon kommer på Något jag gjort som ung och återupplever scenen och idén som en deja vu. Tankegången. Och jag känner att jag borde forma mina tankar bra, i fall att detta skulle bli material för en deja vu. Det där med FRA att man inte behöver oroa sig som oskyldig. Hur är man oskyldig? hur är man egentligen när man tänker på det? Den tankegången känner ni igen. Tänk dig detta. Du pratar i telefon med en god vän. Ni skrattar och har er. Nästan, eller helt enkelt kanske ojar ni er, oj oj oj oj, och suckar och sedan skrattar igen. Ni blir mer och mer löjliga och ni njuter mer och mer av era fjantigare och fjantigare skäl att skratta. En av er kommer att tänka på ett absolut, tvärsäkert dåligt terroristskämt. Ni vet det båda. Just nu är er humor ”och den då?”. Följt av skratt. Och varje gång skrattet är på topp gör någon av er en lätt gest och leder anledningen att få skratta vidare. Så här kommer terroristskämtet. Eller vänta. Ni börjar helt enkelt låtsas vara två terrorister som planerar ett terroristbrott. Men nu var det bara dagar sedan FRA-lagen gick igenom och pang bom, som mitt eventuella i framtiden återuppståndna minne, börjar ni agera er själva. Normala. Ni är oskyldiga och vet det och ska därför självklart inte ha några problem att agera oskyldiga. Frågan är bara hur fan man gör.

Den jävla idiotkampen att få sömn varje natt. Vara vaken en period varje dygn. Ibland är det svårt att komma på varför man inte är inlåst. Inlagd. Inspärrad. Varför man inte är inne. Ibland är det absolut viktigast för mig. Absolut tryggast. Att jag vet att jag kan komma in någonstans där det finns säng, täcke, mat, mediciner. Personal. Jag har inget emot att jag blir nersövd om natten, upptvingad om morgonen. Hur skönt vore det inte att kunna helt förlita sig på någon annan. Hur svårt det än är, hur lite jag än vill, så skulle jag lita på att borde jag gå upp klockan sju, så borde jag, gör jag det inte har de säkert svaret på varför. Tvingar de mig så lyckas de. Misslyckas de kan de helt enkelt tvinga. Det viktiga är att det finns en lösning. Tryggast är att jag ändå är inne. Inlagd, inspärrad, inlåst. 

Så varför är jag inte inne? Jag sover dåligt. Jag behöver nya recept. Nya kakor, morötter, mediciner. Jag blir galen. Blir jag galen söker jag upp dem. Hittar en biljett. En blodig biljett kanske. Jag tänker slå ihjäl dem om de inte kan hjälpa dem. Tvinga dem att tvinga mig. Tvinga fram esset ur rockärmen. 

Den jävla idiotkampen att få sömn varje natt. Vara vaken en period varje dygn. Att lyckas.

Det smakar bara vidrigt och ensamt

Sällan är jag så låst och så kreativ som när jag är Sugen. Jag marscherar runt i lägenheter. Öppnar skåp och lådor. Öppnar kylskåpet. Frysen. Väskor som ligger längst ner. Rotar i korgar. Jag vill ha socker. Eller något som smakar sött. Kanske bara ett tuggummi. En frukt egentligen, men har jag ändå ingen frukt hemma kan jag lika gärna bli Sugen på något annat.

Självdistans

Jag är trött på de som är elaka, som har glömt bort att de är elaka, för att de tar självdistans för givet. Jag är så jävla trött på självdistans. Jag är så jävla trött på att skratta åt mig själv. Jag är hellre humorlös.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.