- 2018:03
- Publicerad:
Personlig berättelse från finska inbördeskriget
BOK | Elisabeth Brännström har läst Maria-Pia Boethius omdiskuterade roman Vitt och rött och möter en berättelse som nystar i den komplexa relationen mellan personlig erfarenhet och det som brukar kallas verkligheten.
Maria-Pia Boëthius
Elisabeth Brännström
Leopard förlag
Författaren och journalisten Maria-Pia Boëthius finlandssvenska mamma, Billie, var en fenomenal berättare och under hela sin barndom matades Maria-Pia med allt ifrån sagor och högläsning ur skönlitterära klassiker till storartade skrönor av mytiska proportioner om familjens heroiska agerande under Finska inbördes-kriget våren 1918 då de, tappert och under stora vedermödor, hade konfronterat de blodtörstiga socialisterna ”De röda” i den lilla borgerliga, staden Björkö högt uppe i Karelen.
Det var inte förrän Maria-Pia som vuxen började läsa på om Finlands historia och samtidigt ägna sig åt släktforskning som hon förstod att Billies version kanske inte helt och hållet stämde överens med verkligheten. Billie hade förlorat sig i en drömvärld, där de borgerliga ”Vita” stod för det goda och ”De Röda” för det onda och där hennes släktingar och grannar hade varit självskrivna hjältar som offrat allt för Finlands frihet. Billie hade bevarat en blind fläck inom sig när det gällde ”Frihetskriget” som hon kallade det och den fläcken skulle hon, till sin dotters förvåning, ha kvar livet ut.
I själva verket låg det till så att ”De Röda” var mycket långt ifrån de monster som Billie målat upp under sina patriotiska berättarkvällar. Den röda sidan var lika mån om Finlands självständighet som ”De Vita” och, trots att ”De Röda” delvis backades av Ryssland, stödde de först och främst en inhemsk revolution i ett självständigt Finland. ”De Röda” led störst förluster och behandlades i slut-ändan mycket illa av sina Vita motståndare som efter tre månaders strider stod som segrare i den blodiga konflikten. Många av ”De Vita”, bland annat Billies pappa, Antti Andersèn, hade tränat i Tyskland och tyskarna hade bidragit med stöd och hjälp som kraftigt hade stärkt den Vita sidan. Efter krigsslutet inter-nerades åttiotusen Röda krigs-fångar och många män, kvinnor och även barn avrättades eller dog av andra orsaker i lägren.
Maria-Pias bok, som det har tagit henne lång tid att skriva och som förmodligen får en uppföljare, innehåller en intressant kombination av hennes egen finlands-svenska släkthistoria och en kortfattad men gedigen genomgång av Finlands historia och bakgrunden till Finska inbördeskriget. Materialet som ligger till grund för berättelsen om den borgerliga familjen Andersèn och deras stora engagemang för ”De Vita” har hämtats från mamma Billies, vältaliga men inte helt trovärdiga, berättelser som Maria-Pia har inspelade på band och från hennes ”mommo” Evas dagboks-anteckningar från det sista året i Björkö .
Stöd Tidningen Kulturen
Stöd oss med en femtiolapp i månaden!
Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.
Maria-Pias reflektioner runt läget och hennes familjs involvering i konflikten ger en balans till den diskrepans som råder mellan Billies hårt försvarade, förgyllda historie-skrivning och den betydligt mindre heroiska verkligheten; i det stora hela är det här en bra, högst personlig skildring av en familj som under generationer vårdat en falsk bild av verkligheten, skriven av en påläst klarsynt journalist som själv är rätt så förvånad över hur lätt hon låtit sig luras.
Text Elisabeth Brännström
 |
|
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera…
Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: |
