Tidigt mynt från Aten, som visar gudinnan Athena med hennes uggla på baksidan.

Humanismens historia



Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.

UR ARKIVET

I läroplanen för den svenska skolan talas om ”den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism”. Där antyds det som anses vara källorna till den västerländska kulturen: Hellas och Israel. I en lärobok från år 1965 skriver författarna:

Betydande religionshistoriker har förklarat sig tro på en framtida enhetlig världsreligion. Men vilken religion skall i så fall vara den som anger grundtonen, ty det är orimligt att tänka sig en världsreligion, sammansatt av alla de motstridiga element, som möter i religionens värld? En religion måste vara den normgivande, men vilken? För en kristen är svaret väl icke svårt. Han ser i det andliga arvet från Palestina och Grekland de viktigaste orsakerna till den västerländska kulturens överlägsenhet. Av grekerna, säger han, har vi lärt oss hur stort det är att tänka och forska fritt. Från evangeliet har vi känslan för människosjälens oändliga värde och synen på mänskligheten som ett enda stort brödraskap. (Beltzén och Pettersson, Religionshistoria för treåriga gymnasier, Stockholm 1965, s 7)

Det är en vanlig uppfattning att Västerlandet genom sina traditioner från Israel och Hellas alltid har varit en förkämpe för humanistiska värderingar. Till dessa hör inte bara respekten för människovärdet utan också friheten att fritt utforska världen. Detta är värden som vi idag slår vakt om. Det är därför frestande för läroplanen att hänvisa till kristendomen och Västerlandets historia för att förankra humanismen i en äldre tradition. Men hur ser historien ut? Varifrån kommer våra värderingar och hur mycket skiljer de sig från andra kulturers?


”Redan de gamla grekerna” är en vanlig inledningsfras i anföranden och historiska översikter. Det ligger något etnocentriskt över uttrycket. Det ger intryck av att Grekland är den globala kulturens vagga och att allt gott har sin upprinnelse där under antiken. Den grekiska kulturen är visserligen betydelsefull för den fortsatta utvecklingen men den uppstod inte i ett vakuum. Det är ingen tillfällighet att Grekland ligger i ett hörn av Europa som gränsar till Afrika och Asien. Kulturen i Grekland är tusentals år yngre än den som uppstod i Egypten och Mesopotamien. Grekisk kultur framträder först på Kreta och bär då tydliga spår av inflytande från Egypten. 

Senare flyttar kulturen över till fastlandet och efter ytterligare tusen år framträder de första filosoferna – bland greker som bor i Mindre Asien. De ställer frågan om konstans och förändring i tillvaron och föresätter sig att studera detta med förnuftets och sinnenas hjälp. På den punkten kan vi se en nyansats. En av de mest inflytelserika filosoferna är Platon som verkade omkring år 400 före vår tideräknings början. Han tänkte sig en andlig värld av oföränderliga och fullkomliga förebilder för allt som existerar. De ofullkomliga avbilderna i den materiella världen strävade efter att komma idealen så nära som möjligt. Det förklarar förändringarna.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Platons verklighetsuppfattning hade en avgörande betydelse för hans humanistiska människosyn. Det finns inget ont enligt honom. Det vi uppfattar som ont är en brist, en avsaknad av det goda. Det finns inga onda människor, men de goda anlagen kan utvecklas i olika grad. Utbildning är avgörande för godhetens tillväxt. Den som vet det rätta gör också det rätta. Platons vördnad för bildning har också en baksida. Han var övertygad om att alla blir lyckliga om de klokaste får bestämma. Därför är Platon ingen anhängare av demokrati, utan av en aristokrati. De bästa skall styra. Bäst är de som studerat mest. De har skådat tillvarons innersta egenskaper.

Under antiken utvecklade också den stoiska filosofin en uppfattning om det goda som väsentligt har bidragit till en humanistisk människosyn. Stoikerna var måna om att följa naturens ordning. De ansåg att naturen markerade alla människors lika värde. Därför får inte samhällets struktur motsäga detta. Det innebär att grundläggande mänskliga rättigheter måste tillerkännas alla.

Kristendomens etik är identisk med judendomens men efter hand kom både Platons och stoikernas tänkande att införlivas med den kristna läran. I Israels gamla religion stod det dubbla kärleksbudet i centrum. Människan skall älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. Detta upprepar Jesus som en sammanfattning av lagen. Under antiken hade judendomen ett högt anseende i både det romerska riket och i Persien. Många beundrade judendomens gudsbild och humanistiska etik men drog sig för att konvertera till judendomen eftersom det innebar krav på manlig omskärelse och anslutning till regler för mat och sabbatsvila.

De som sympatiserade med judendomen anslöt sig hellre till kristendomen. Den uppfattades som en ”judendom light” och erbjöd dessutom en frälsargestalt, en medlare mellan himmel och jord av samma typ som i många andra av antikens frälsningsläror. Redan judendomen hade förkunnat läran om Visheten som förmedlare mellan Gud och den skapade världen. Kristendomen vann många anhängare genom sin likhet med de hellenistiska mysteriekulterna och blev snart den dominerande religionen i det romerska riket.

Rom delades i Västrom och Östrom omkring år 400. I kyrkan uppstod också en västlig och en östlig gren. I Öst kunde den platonska – och senare nyplatonska – tanken på den högre andliga världen införlivas med kristendomen. Människans uppgift på jorden var att växa i andlig mognad för att efter döden övergå till det eviga – eller himmelska – livet. I Västkyrkan fanns mörkare inslag. Den store teologen Augustinus (på 400-talet) utvecklade Tertullianus lära om arvsynden från 200-talet. Den sade att människan var syndig av naturen och endast kunde frälsas genom Guds nåd.

Arvet från grekerna hade redan under antiken förts över till Afrika och Asien. Alexandria i Egypten blev ett centrum för grekisk kultur och vetenskap. Grekisk filosofi var grunden för den kristna debatten om Kristus och treenigheten. Platsen för denna läroutveckling var främst Östrom, Mindre Asien, Syrien och Egypten, kyrkans centrala områden.

Under 400-talet började de germanska folkvandringarna. Hunnerna kom från Centralasien och drev germaner framför sig västerut i Europa. Germanstammar erövrade stora delar av Västrom. Västgoterna skövlade Rom 410 och slog sig sedan ned i Spanien. Vandalerna levde en tid i (V)Andalusien innan de fortsatte till Nordafrika. Europas kultur hotades av dessa folkvandringar. Efter germanernas härjningar var det inte många som kände till antiken och den grekiska kulturen.

På 600-talet erövrade araber Egypten, Mesopotamien och Persien. De tog med stor tacksamhet vara på den grekiska filosofin, som på så sätt räddades till eftervärlden. Araberna anlade staden Bagdad omkring år 760. Dit samlades allt dåtida vetande inklusive den grekiska lärdomen. De lärde i Bagdad kunde vara judar, kristna och muslimer. De kunde härstamma från araberna, perserna eller de centralasiatiska folk som ofta kallas turkiska. I Bagdad samlades vetande från Indien, Kina, Mesopotamien och Grekland. De utvecklade den vidare och förde den tillbaka till Europa under medeltiden, främst via Spanien och Italien.

På så sätt kom grekisk vishet och vetenskap tillbaka till Europa tack vare lärde i muslimska länder. Det är lätt att glömma den långa parentesen i det europeiska kulturlivets utveckling när man säger ”Redan de gamla grekerna”. Det är också lätt att förbise det hängivna intresse för studier och forskning som funnits hos andra folk och världsdelar under tidernas lopp.

”Att tänka och forska fritt” var en grekisk tanke som överlevde och återfördes till Västerlandet genom folk i Afrika och Asien. Hur är det då med de etiska idealen, respekten för människovärdet och vilja till fredlig samexistens mellan jordens invånare? Är det kristendomens bidrag till den Västerländska kulturen? Knappast. Stoikerna och nyplatonismen hade ett stort inflytande på den kristna kyrkans etik under medeltiden. Genom muslimernas insatser blev också Aristoteles känd i Europa under 1100-talet. Grekisk filosofi, Platons, Aristoteles och stoikernas tänkande lades till grund för medeltidens kristna teologi och etik.

Människovärdet var ett viktigt inslag i kristendomen men detta skilde den inte från judendomen och islam. Muslimernas etik liksom den kristna framhävde respekt för människovärdet, solidaritet med de svaga och ansvar för den skapade världen.

Den kristna kyrkans människosyn var både ljus och mörk. Arvsyndsläran hade kritiserats hårt redan på Augustinus tid. Den kompletterades med tanken på den gudomliga nådens verkningar till en lära som gav människan både frihet och ansvar. Under renässansen på 1400-talet uppvärderades människan ytterligare. Michel de Montaigne beundrade folk i andra världsdelar för deras höga moral. Erasmus av Rotterdam prisade människans frihet och medfödda godhet. Hans vän Thomas More gav år 1516 ut boken Utopia: Om en välordnad stat, där han tecknar bilden av ett idealsamhälle. I det är all egendom gemensam och den enskilde har frihet att själv forma sitt liv.

Reformationen innebar delvis en ökad respekt för människan. Martin Luther ville engagera kyrkans medlemmar i kampen mot påven och den katolska kyrkans lära. Alla skulle själva kunna läsa bibeln. Därför översatte han den till tyska och hans lärjunge Olaus Petri bidrog till att vi fick Bibeln på svenska år 1541. Utbildning i kristendom skulle underlättas av enkla sammanfattningar. Så tillkom en i Sverige mycket läst bok: Luthers lilla katekes. Läskunnigheten i Sverige blev också redan på 1600-talet mycket hög.

Jean Calvin gick i Luthers fotspår men ville också forma samhället efter kristna lagar. Han styrde Genève med Bibeln som enda lagbok. I andra länder fick hans anhängare stora problem. Därför har kristna kalvinister tidigt verkat för religionsfrihet – men i kamp mot andra kristna som inte alls delade deras uppfattning. Motståndet var hårt. Furstarna ville bestämma över medborgarnas religion. Fasanfulla krig utspelades och många våldsdåd begicks i religio­nens namn.

I England jagade protestanter av skilda schatteringar oliktänkande över Atlanten. På så sätt fick Nordamerika en befolkning som förenas i hängiven tro på både religion och religionsfrihet. I Sverige infördes luthersk kristendom år 1593. Så sent som år 1860 måste lutheraner lämna landet om de ville byta religion. Senare tilläts man övergå till ”ett av staten godkänt samfund”. Först 1951 fick Sverige religionsfrihet. Då hade landet varit kristet i närmare tusen år.

Den moderna kampen för humanism och mänskliga rättigheter i Europa började i slutet av 1600-talet. En föregångsman är John Locke, som förespråkade frihet, främst på det ekonomiska området. Äganderätten var för honom lika helig som rätten till liv. Alla har frihet att arbeta ihop en förmögenhet. Samhället har därför inga förpliktelser mot sämre lottade. John Lockes tänkande är framsprunget ur den tidens bild av andra länder som en outtömlig skattkista. Ursprungsbefolkningarnas rättigheter var inte lika viktiga.

Den franske filosofen François de Voltaire anses vara den främste företrädaren för den upplysningshumanism som skapat vår nuvarande uppfattning om mänskliga rättigheter. Voltaire var starkt påverkad av kinesisk visdom. Den gudomliga makten kallade han därför alltid ”Himlen”. Från Kina borde vi hämta våra ideal, hävdade han, för att upprätta ett rättfärdigt samhälle. Det allvarligaste hindret utgjordes av den kristna kyrkan. Under slagordet ”Krossa den skändliga!” tog han upp kampen för de mänskliga rättigheterna. Han var övertygad om att de endast kunde förverkligas om kyrkan krossades.

Upplysningen ledde till stora omvälvningar i Europa. Liberalism och socialism bidrog till ökad frihet och växande ekonomisk rättvisa. Kyrkan ställde sig i regel på de konservativas sida. Kritiken mot kyrkan växte och dess makt minskade efter hand. Två former av sekularisering blev följden. Många förlorade kontakten med kyrkan och institutioner som skolväsendet fördes över till samhället. Samtidigt höjdes röster för humanisering på många områden. Kravet på dödsstraffets avskaffande sammanfaller i tiden med kyrkans minskade inflytande.

Vilka krafter är det alltså som skapat viljan att tänka och forska fritt? Varifrån har vi fått tanken på allas lika värde och människans oförytterliga rättigheter? Grekerna och den kristna kyrkan har givit sina bidrag men de hade aldrig lett fram till nutida humanism utan stöd och medverkan av en rad andra krafter. Kyrkan har av och till motverkat vetenskapens arbete men det viktigaste är att arvet från grekerna fördes till Europa av forskare från andra världsdelar. Kyrkans kamp mot mänskliga rättigheter är egentligen viktigare att känna till. Demokrati och människovärde är i dag så uppskattade att många vill ta åt sig äran av deras existens. Historien ger inte den kristna kyrkan någon rätt till detta.

Under en tid var det vanligt att tala om den ”judiskt-kristna etiken”. Det är ett uttryck som troligen myntades under 1930-talet för att markera enheten mellan judendom och kristendom. Det var befogat eftersom många kristna var antisemiter och hyllade Hitler. För kristna som insåg vad nazismen innebar var det angeläget att framhäva den respekt för människovärdet som förenar judisk och kristen etik – även om många brott mot människor under tidernas lopp begåtts i religionens namn.

Talet om den judisk-kristna etiken levde kvar även efter nazismens fall. Det kunde då utnyttjas mot islam för att ge intryck av att judar och kristna hade etiska principer som skilde sig från muslimernas. Denna polemik tålde dock inte en närmare granskning. Det visade sig bland annat då muslimer hyllade den svenska skolans värdegrund och önskade att alla i Sverige skulle följa den i sin behandling av muslimerna. ”Solidaritet med svaga och utsatta” är ett grundläggande etiskt ideal enligt värdegrunden. Alla muslimer tyckte sig inte ha upplevt det.

Muslimer har framhävt allas lika värde och de rikas skyldighet att dela med sig till sämre lottade. De har alltid förkunnat ett ideal som liknar det Johan Ludvig Runeberg beskriver i dikten om bonden Paavo, som efter många barkbrödsvintrar får en fantastisk skörd av brödsäd. Han uppmanar likväl sin hustru: ”Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker!” Det var den solidariteten som Muhammed förkunnade i Mecka på 600-talet. Det gav upphov till en bitter strid med de rika – och till en ny världsreligion.

På så sätt kan man mycket väl tala om en judisk-kristen etik om man bara lägger till islamisk. Sedan det blev uppenbart har uttrycket försvunnit. Det finns fortfarande en tendens att polarisera kristen tradition mot muslimsk. Man kan jämföra Jesus med Muhammed och hävda att den ena var vapenlös vandrarpredikant, den andra en välbeväpnad statsledare som inte drog sig för att genomdriva sin vilja med våld. Vad säger jämförelsen? Inte mycket. Beskrivningen av de båda kan göras mindre polemisk, men religionerna behöver inte ha följt sina stiftares exempel. Många skulle nog säga att de kristna med råge tagit igen vad Jesus saknade i fråga om makt och vilja till våld.

Kampen för fri forskning, mänskliga rättigheter och respekt för människovärdet måste fortsätta i samarbete med alla som strävar åt samma håll. Européer och kristna har hävdat monopol på humanismens idéer för att stärka sitt självförtroende eller motivera kolonialism och maktanspråk. Det har samtidigt skadat möjligheten till samexistens mellan individer med rötterna i olika kulturer. Det finns en gemensam bas för forskning och samhällsbygge i många kulturer. ”Kristen tradition och västerländsk humanism” behöver inte skiljas ut i självbelåten inskränkthet.

Frågan är för viktig för att utnyttjas i mellanmänsklig polemik i stället för medmänskligt samförstånd.

Text Christer Hedin
Bild PHGCOM
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

UTGÅVA 2020:4 | ARKEOLOGI

Foto: jplenio

Dagar i ljus och frihet – Intervju med Nikanor Teratologen

En intervju mellan Freke Räihä och Nikanor Teratologen, tvärs genom "Sveas undermåliga brunhål".

Av: Freke Räihä
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Europa

Kvinnans ställning i de europeiska länderna sedan Upplysning…

Lilian O. Montmar skriver några rader om jämställdhet och könsroller under de senaste århundradena.

Av: Lilian O. Montmar
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Tidigt mynt från Aten, som visar gudinnan Athena med hennes uggla på baksidan.

Humanismens historia

Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.

Av: Christer Hedin
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Calle Kylberg anno 1949. Okänd fotograf, SvD.

Carl Kylberg - Den helige målaren

Lena Månsson skriver om en särling i svenskt 1900-tal, konstnären Carl Kylberg.

Av: Lena Månsson
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Bagarstugan i Björkelund där Eyvind Johnson föddes år 1900. Foto: Xauxa (Håkan Svensson)

Eyvind Johnson : Att läsa, att resa, att skriva

Björn Gustavsson skriver om Eyvind Johnson och hans flykt i resandet.

Av: Björn Gustavsson
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Vy över Rom vid Evolas födelseår 1898. Okänd fotograf.

Julius Evola - från dadaismen till traditionen

Tidningen Kulturens Bo I Cavefors porträtterar Julius Evola, esoterisk författare och dadaavantgardist, fortfarande á part i det dekadenta Europa.

Av: Bo Cavefors
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Miguel Cervantes. Porträtt från år 1600. Möjligen av Juan de Jáuregui.

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feminis…

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman Men vad skulle Cervantes och hans samtid säga? Spelar det någon roll? Vad är viktigast vid läsning av klassiker?

Av: Lidija Praizovic
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 04 mars, 2021

Foto: Sasin Tipchai

Livsfarlig, livsnödvändig läsning

Vad är en klassiker?

Av: Lidija Praizovic
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 04 mars, 2021

Foto: Marcus Bornestav. CC BY-SA 3.0

Rönn (och Oxel)

Det svenska namnet rönn tros helt enkelt betyda röd, eller att ”bli röd”, att rodna, att ”rönna”.

Av: Johannes Söderqvist
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 04 mars, 2021

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag.

När livet gått i stå

BOK | Vad händer när livet rinner ifrån oss? Har vi kraften att förändra och förbättra? Lennart Hagerfors tar oss med på en tur i vårt inre för att rannsaka oss själva...

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

I Prousts ateljé och laboratorium

BOK | Arne Melberg läser ”Mot Sainte-Beuve”, en samling av Prousts anteckningar, skisser och skriverier från perioden före den stora romansviten.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Tänk vad covid-19 kan inspirera oss att göra

BOK | ”Covid-19 demonstrerar för oss vår bristande beredskap inför en eventuellt mycket dödligare pandemi”. Elena Dahl läser Debora MacKenzies ”Pandemiernas tid” med sällsynt optimism.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Odenplan. Foto: Okänd.

Som fond till #MeToo-rörelsen

BOK | ”Skrämmande många detaljer i kvinnornas liv i Stockholm är sig lika.” Sofie Niemi läser ”Norrtullsligan”, Elin Wägners roman om en disparat samling kvinnliga kontorister i slutet av 1800-talet.

Av: Sofie Niemi
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Religion och religiositet i dess vackraste form

BOK | Anna Bergqvist lägger fokus på religiositeten och humanismen i Ola Larsmos utvandrarepos ”Översten”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Eduardo Galeano. Foto: Robert Yabeck

Latinamerikanska dagsedlar

BOK | "Att läsa Galeano är att lämna spelrum för väldigt motstridiga reaktioner". Bengt Berg recenserar "Omfamningarnas bok".

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Mer kritik

Kulturens LYRIK

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens PROSA

Foto: jplenio

Turisterna

En roman av Joakim Muschött som kommer att gå som följetong i TK under året. Kapitel 1.

Av: Joakim Muschött
Kulturens prosa | 08 mars, 2021

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa