Europa

Kvinnans ställning i de europeiska länderna sedan Upplysningen



Lilian O. Montmar skriver några rader om jämställdhet och könsroller under de senaste århundradena.

UR ARKIVET

När jag nu tänker skriva några rader om jämställdhet och könsroller under de senaste århundradena, upptäcker jag att jag efter en stund sitter med en av Sonja Åkessons dikter gnagande i huvudet, nämligen "Vara Vit Mans slav" ur Äktenskapsfrågan. Läser man båda delarna av dikten, inser man att mannen har lika mycket som kvinnan att vinna på jämställdhet mellan könen.

Jean-Jacques Rousseaus radikala idéer inom pedagogiken gällde bara mannen. Kvinnan skulle däremot uppfostras till att behaga och hjälpa honom. Eftersom hennes uppgift i livet bara var att finnas till hands i hemmet och vara underkastad mannen, behövde hon heller inte något större mått av utbildning. "Kvinnorna har alltså eller bör åtminstone ha endast föga frihet", skriver han.

Å andra sidan hävdar många genusforskare och radikalfeminister att det inte finns någon biologisk skillnad mellan könen och att könsrollerna är inlärda. En pojke kan uppfostras till en flicka och en flicka till en pojke.

Under 1700-talet upplöstes den europeiska formen av släktsamhälle i Västeuropa, men en del av patriarkalismens sociala strukturer levde kvar under hela 1800-talet och långt in på 1900-talet, speciellt i den högborgerliga delen i Västeuropa. Historiskt sett var detta ett system som höll kvinnan i egendomslöst tillstånd och tog ifrån henne rätten att gifta sig med vem hon ville. Man försökte ofta förhindra kvinnor att förverkliga sig själva. Det är dessa kvardröjande strukturer som uppfattas som patriarkalism i de historiska beskrivningarna av dessa sekel. Det var främst borgarklassen som bjöd på motstånd. Men borgarklassen var inte extremt patriarkal, kvinnor tilläts ju ärva, även om man försökte kontrollera deras val av make. Emellertid var borgarklassen också starkt puritanskt präglad och det är denna puritanism som ofta förväxlats med patriarkalism. De puritanska värderingarna i ett borgerligt klassperspektiv hade patriarkala uttryck. Särskilt det offentliga rummet dominerades av den borgerliga puritanismen. På ett i det närmaste obegripligt sätt förstod sig männen i denna kultur sig inte på kvinnor. "Vad vill kvinnan egentligen?" frågade sig som bekant Sigmund Freud.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Borgarklassen hade i början av 1800-talet fått större inflytande i samhället och ökat intresse för politisk och social debatt. De politiska ideologierna - konservatismen, liberalismen och socialismen - skapades vid denna tid. Det var också kapitalismens utveckling under 1800-talet som gav upphov till ett ständigt växande behov av yrkesdiversifiering. Det skapades allt fler yrkeskategorier, där även kvinnor behövdes som t ex lärarinnor och sjuksköterskor. Det innebar heller inga större problem för samhällsstrukturen, när kvinnor rekryterades från de lägre samhällsklasserna. Men i överklassen och högre medelklassen ställde puritanismen och de från släktsamhället kvardröjande strukturerna till med svårigheter och försatte kvinnorna i ett slags socialt vakuum. En av det kapitalistiska systemets paradoxer på 1800-talet var arbetarklassens förborgerligande.

Kvinnor som hade råd kunde skaffa sig utbildning, men hade som yrkesarbetande kvinnor mycket svårt att göra sig socialt gällande. För att nå social ställning måste de gifta sig, vilket med naturnödvändighet ledde till att de fick barn, vilket åter blev ett yrkeshinder. Som gifta kunde deras män också utnyttja deras eventuella begåvning för sina syften.

Under 1870-talets långa högkonjunktur steg industriarbetarlönerna äntligen till en nivå, som täckte en familjs levnadskostnader. Det medförde att arbetarfruarna kunde stanna hemma och sköta hem och barn.

1880-talets radikala våg som i grunden var socialistisk, gav också kvinnoemancipationen en skjuts framåt och var huvudsakligen ett resultat av en stigande levnadsstandard och stabilare sociala förhållanden. Men socialismen har delvis av taktiska skäl alltid uppgett sig stöda kvinnornas strävanden efter frihet, men också hävdat att kvinnorna måste underordna sig klasskampen. Kvinnan har betraktats som arbetskraft och valboskap och de styrande har alltså inte varit speciellt angelägna att främja kvinnosaken. I och med att alltfler kvinnor lyckats avancera till maktpositioner har man funnit nya sätt att utnyttja kvinnomassorna politiskt utan att man för den skull avsett att förbättra deras ekonomiska position.

Utvecklingen efter Andra världskriget medförde att kvinnorna behövdes ute i arbetslivet.  Önskan att konsumera ökade så mycket att en arbetares nettointäkt inte längre täckte familjens omkostnader. Det kvinnliga dubbelarbetet började i den lägre samhällsklassen och först när det under senare halvan av 1900-talet nådde upp till övre medelklassen, blev arbetsbelastningen omskriven och uppmärksammad i samhällsdebatten. När hemmafruarna kom ut i arbetslivet ordnades barnavården i offentlig regi.

Alva Myrdal engagerade sig starkt i debatten om kvinnors frigörelse. Hon ville skapa ett samhälle där kvinnor kunde delta på lika villkor i arbetslivet och där männen skulle delta i hemarbetet. Hon menade att ett sådant samhälle också skulle vara till gagn för barnen. Alva Myrdal medverkade i internationella organisationer för yrkeskvinnor (IFBP, International Federation of Business and Professional Women) och för kvinnor inom universitetsvärlden, IFUW (International Federation of University Women). Ett exempel på hennes inlägg i debatten om jämställdhet är boken Kvinnans två roller från år 1957.

I praktiken handlade det om ett "avborgerligande" eller en "reproletarisering", en process som också kom att omfatta medelklassen. Socialdemokraterna och Olof Palme talade inte längre om arbetarklassen, utan om löntagare.

Den moderna utvecklingen har berövat kvinnorna en stor del av deras gamla kunskapsresurser. Den självkänsla dessa kunskaper en gång gav kvinnorna har också tunnats ut och lett till att kvinnorollen hamnat i en fortgående kris. Manskulturen har i form av modern vetenskap kommit att urholka en av den äldre kvinnokulturens medicinska kunskap, som kommit att betecknas som vidskepelse. Med sjuk- och socialvårdens stadiga institutionalisering har kvinnornas traditionella kunskaper även i fråga om födande, skötsel av spädbarn och barnuppfostran begränsats och blivit till manlig expertkunskap. Men kvinnor är samhällets kulturbärare. De läser mest och stödjer kulturlivet med aktivt deltagande. Kvinnors kulturintresse har länge visat sig vara större än mäns.

Simone de Beauvoir var före sin tid. Inte bara för att hon mer än 20 år före den sexuella revolutionen krävde rätten till preventivmedel och abort under en tid då detta ansågs liktydigt med barnamord. Hon hade också en stark känsla för realiteter. I en intervju för mer än 40 år sedan, erkände hon att hon misstagit sig, när hon trott på en seger för kvinnornas likaberättigande. Ännu idag är hennes livsverk högst aktuellt.

I det nya systemet fick kvinnorna konsekvent sämre löner än män i jämförbara sysslor. Det innebar i praktiken att kvinnorna, även om de fick en viss ökad ekonomisk frihet, fortsatte att vara ekonomiskt beroende av männen. Det var en socialistisk regering och riksdag som genomförde detta, ett talande vittnesbörd om att kvinnosaken inte är socialistisk. Faktumet att kvinnor är sämre betalda än män i jämförbara yrken har inte förändrats sedan dess. Det tyder på att detta uppfattas som en struktur, som man inte gärna ruckar på. Egna ekonomiska resurser är en av de avgörande faktorerna för kvinnans jämbördiga ställning i samhället.

Det finns fler. En är att kvinnor konsekvent får sämre läkarvård än män. En annan är att manliga domare i våldtäktsmål genomgående alltid förstår gärningsmännen bättre än offren. Alla dessa strukturer, som svär mot samhällets officiella jämlikhetsideologi, gör det berättigat att fråga om det ändå inte finns ett tvärsocialt manligt förtryck av kvinnorna i samhället. De mest framträdande förtrycksmedlen utgörs av pornografi, prostitution och kvinnomisshandel.

Simone de Beauvoir hade en imponerande diagnosförmåga: "Jag trodde att kvinnornas seger var knuten till socialismen, men socialism är en dröm, den finns ingenstans" sa filosofen i en intervju med franska dagstidningen Le Monde. Det var 1978.

Mycket har förändrats. För hundra år sedan saknade europeiska kvinnor rösträtt. I Schweiz införde man allmän rösträtt i riksvalet 1971. I lokalval i schweiziska Appenzell Innerrhoden fick kvinnor rösträtt först år 1990. Till slut fick även kvinnorna i Liechtenstein rösträtt. Det skedde 1984. För hundra år sedan fanns det ganska många utbildningsvägar för kvinnorna, även om de mest prestigefyllda var stängda. För nästan inga kvinnor hade framträdande positioner i offentligheten. Riksdagens ledamöter bestod enbart av män liksom statsråden i regeringen och kommunalråden i kommunerna.

Idag har alla kvinnor rösträtt. Alla utbildningsvägar är öppna. Av riksdagens ledamöter är 45,3 procent kvinnor. I regeringen är varannan minister kvinna. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun har en majoritet av kvinnor. Samma förhållande gäller för styrelsen i Stockholms läns landsting. Ordförande i LO är en kvinna. Även länspolismästaren i Stockholm är kvinna. Det är en anmärkningsvärd och dramatisk skillnad till förhållandena för hundra år sedan. Den starka kvinnliga närvaron på ledande ställningar handlar mest om politiskt tillsatta tjänster. Ser vi på tillsättningen av höga poster i näringslivet är bilden annorlunda.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att många orättvisor som Simone de Beauvoir omnämner i sitt epokgörande arbete 1949, Det andra könet fortfarande existerar år 2011. Enligt grundlagen är båda könen lika värda, men kvinnor har ofta lägre löner trots bättre meriter och kvinnor på chefstolar i stora företagsstyrelser är mer undantag än regel. I Tyskland har det länge varit en självklarhet att kvinnan stannar hemma och tar hand om barnen. Men kvinnorollen har förändrats dramatiskt och i dag är sysselsättningen bland kvinnor högre än i många andra europeiska länder, praktiskt taget i nivå med EU:s sysselsättningsmål för 2010 på 60 procent. Detta trots att skattesystemet fortfarande gynnar familjer där en part stannar hemma och tar hand om barnen, i regel kvinnan. Och detta trots en barnomsorg, där dagis ofta stänger över lunch och flertalet skolor slutar klockan ett eller två på dagen. Ändå innehas endast tre av hundra topposter av kvinnor och tyska kvinnors löner ligger i Europas bottenliga.

Text Lilian O. Montmar
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

UTGÅVA 2020:4 | ARKEOLOGI

Foto: Sasin Tipchai

Livsfarlig, livsnödvändig läsning

Vad är en klassiker?

Av: Lidija Praizovic
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 04 mars, 2021

Miguel Cervantes. Porträtt från år 1600. Möjligen av Juan de Jáuregui.

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feminis…

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman Men vad skulle Cervantes och hans samtid säga? Spelar det någon roll? Vad är viktigast vid läsning av klassiker?

Av: Lidija Praizovic
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 04 mars, 2021

Foto: Marcus Bornestav. CC BY-SA 3.0

Rönn (och Oxel)

Det svenska namnet rönn tros helt enkelt betyda röd, eller att ”bli röd”, att rodna, att ”rönna”.

Av: Johannes Söderqvist
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 04 mars, 2021

Vy över Rom vid Evolas födelseår 1898. Okänd fotograf.

Julius Evola - från dadaismen till traditionen

Tidningen Kulturens Bo I Cavefors porträtterar Julius Evola, esoterisk författare och dadaavantgardist, fortfarande á part i det dekadenta Europa.

Av: Bo Cavefors
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Calle Kylberg anno 1949. Okänd fotograf, SvD.

Carl Kylberg - Den helige målaren

Lena Månsson skriver om en särling i svenskt 1900-tal, konstnären Carl Kylberg.

Av: Lena Månsson
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Bagarstugan i Björkelund där Eyvind Johnson föddes år 1900. Foto: Xauxa (Håkan Svensson)

Eyvind Johnson : Att läsa, att resa, att skriva

Björn Gustavsson skriver om Eyvind Johnson och hans flykt i resandet.

Av: Björn Gustavsson
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Foto: jplenio

Dagar i ljus och frihet – Intervju med Nikanor Teratologen

En intervju mellan Freke Räihä och Nikanor Teratologen, tvärs genom "Sveas undermåliga brunhål".

Av: Freke Räihä
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Europa

Kvinnans ställning i de europeiska länderna sedan Upplysning…

Lilian O. Montmar skriver några rader om jämställdhet och könsroller under de senaste århundradena.

Av: Lilian O. Montmar
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Tidigt mynt från Aten, som visar gudinnan Athena med hennes uggla på baksidan.

Humanismens historia

Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.

Av: Christer Hedin
2020 | 4 | ARKEOLOGI | 01 mars, 2021

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag.

När livet gått i stå

BOK | Vad händer när livet rinner ifrån oss? Har vi kraften att förändra och förbättra? Lennart Hagerfors tar oss med på en tur i vårt inre för att rannsaka oss själva...

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

I Prousts ateljé och laboratorium

BOK | Arne Melberg läser ”Mot Sainte-Beuve”, en samling av Prousts anteckningar, skisser och skriverier från perioden före den stora romansviten.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Tänk vad covid-19 kan inspirera oss att göra

BOK | ”Covid-19 demonstrerar för oss vår bristande beredskap inför en eventuellt mycket dödligare pandemi”. Elena Dahl läser Debora MacKenzies ”Pandemiernas tid” med sällsynt optimism.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Odenplan. Foto: Okänd.

Som fond till #MeToo-rörelsen

BOK | ”Skrämmande många detaljer i kvinnornas liv i Stockholm är sig lika.” Sofie Niemi läser ”Norrtullsligan”, Elin Wägners roman om en disparat samling kvinnliga kontorister i slutet av 1800-talet.

Av: Sofie Niemi
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Religion och religiositet i dess vackraste form

BOK | Anna Bergqvist lägger fokus på religiositeten och humanismen i Ola Larsmos utvandrarepos ”Översten”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Eduardo Galeano. Foto: Robert Yabeck

Latinamerikanska dagsedlar

BOK | "Att läsa Galeano är att lämna spelrum för väldigt motstridiga reaktioner". Bengt Berg recenserar "Omfamningarnas bok".

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Mer kritik

Kulturens LYRIK

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens PROSA

Foto: jplenio

Turisterna

En roman av Joakim Muschött som kommer att gå som följetong i TK under året. Kapitel 1.

Av: Joakim Muschött
Kulturens prosa | 08 mars, 2021

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa