• 2018:03
• Publicerad: 28 mars, 2018

Mannen utan egenskaper

Vem var Robert Musil? Den störste, menar Carsten Palmer Schale, som här slår ett slag för Mannen utan egenskaper. Verket har intagit en särställning, inte bara i Musils bibliografi utan också i västvärldens litterära kanon. Uppmaningen ljuder, ”Läs den!”

Åtta människor var närvarande vid begravningen av Europas kanske störste författare ö h t under1900-talet. Eller: ”Den mest obekante skriftställaren i vår tid” (Times Literary Supplement october 1949). Likafullt var han – och blev ännu mer – en av de riktigt stora (för mig alltså den störste).

Hans egen roll i detta spektakel, då? Jodå! Han blev aldrig läst av, och är fortfarande föga läst av, den ”stora massan”. Dessutom må han ha påverkats av en del kännares alltför benägna beundran (exempelvis Thomas Mann, redaktörer för olästa tidskrifter). Känner vi igen oss? Ja.

Skall man tolka honom psykoanalytiskt? Det kan man göra, och det finns det de som gjort. Surrealistiskt? Likaså. Själv skrev jag några rader (ca 70 sidor) om honom i form av en C-uppsats på 70-talet, där jag betonade ”möjlighetssinnet” (Ulrich) vs ”verklighetssinnet” (de andra). Men idag? En föregångare. ”Det är inte jag som talar, det är något som talar genom mig”, skrev han själv. Hans (då!) tvetydiga rykte tystnade; och tidningarna och tidskrifterna förstummades. Läsarna kom aldrig till skott, eller betraktade honom som begabbad antinazist. Själv värjde han sig mot denna samlade beklämmande tystnad. Liksom mot jämförelserna med Proust.

”Jag måste nog en gång tala om varför jag har intresse för den ’ytliga´ experimentalpsykologin och inte för Freud, Klages, ja, inte ens för fenomenologin” (Husserl), skrev han själv. Likheten med utvecklingen i ”Buddenbrooks” hade han däremot känsla för. Som son till en rik man som gick bankrutt.

Hans farfar var en klippa. Sönerna (i negativ mening) ”originella”. Modern en ”gråterska”. Hemmet sällsamt borgerligt. Revolutioner betraktade han som otyg.Hans farfar var en klippa. Sönerna (i negativ mening) ”originella”. Modern en ”gråterska”. Hemmet sällsamt borgerligt. Revolutioner betraktade han som otyg. Som ”politisk” var han emellertid på det stora hela ”otillfredsställd”. Kapitalismen och borgerligheten höll, enligt honom, inte måttet. Dock ej heller oppositionen. Österrike var ett provinsiellt gömme. Självkritiken var därutöver monumental. Varför – bland annat – hans livsverk förblev en ”torso”.

Mot sin egensinniga vilja tvingades han dessutom genomföra det ”ontologiska konststycket” att bli levande först som död. Likt Kafka. Han har många gånger – efter sin död – bedömts som en ”modern klassiker”. Och Eschmann skrev (Die Zeit, 1955): ”Vilken författare! Vilken diktare! Vad är Proust, Valéry, Balzac jämfört med honom? De enda man kan jämföra med är Goethe och Dostojevskij”.

Och under 50-talet brast alltså fördämningarna. Franska kritiker (exempelvis Paulhan) menade att det var en rimlig skandal att man varken kände till Benn eller Brosch eller – honom.

Robert Musil, alltså. Om honom har det bland annat sagts, att den formidabla framgången med ett verk kommer alla de andra att falla i glömska. Musil hade skrivit en fem-sex-sju verk mellan 1911 0ch 1930. Beroende på hur man räknar. Inget av dessa verk har dock egentligen gått till historien.

Men 1931 kom alltså den första delen av Der Mann ohne Eigenschaften ut (efter kanske 20 års förberedelser). Och resten är ju – numera, bland en del – historia. Berättelsen är till det yttre måhända en aning mager – men dess inre. WOW! Tyngdpunkten, i det mer betydelsefulla, ligger ju (!) i analysen av det andliga och intellektuella läget runt det första världskriget. Tonen är ironisk. Ulrich, den borne lebemannen, presenteras just som ”mannen utan egenskaper” (i en värld utan man). Det vill säga: han har så MÅNGA egenskaper att de upphäver varandra. För övrigt är han den förvirrade och anonyme företrädaren för sin tid, faktiskt SÅ anonym, att hans efternamn aldrig nämns. Samtidigt finns här en hord av djupt egenartade och ensidiga figurer: kapitalister, militärer, sexualförbrytare, grevar, hakkorsstudenter och så vidare.

Och romanen blev omedelbart uppmärksammad bland tungviktare redan runt 1932–33. Likafullt kom ”romanen” som helhet ut först 1952. Rowohlt var förläggare och volymen omfattade mer än 1600 sidor. LÄS DEN!

PS

Wikipedia skriver NÅGOT oegentligt: ”Handlingen utspelar sig i Wien strax före första världskriget och skildrar med ironi slutskedet av den österrikisk-ungerska monarkin. Huvudperson är den intellektuelle Ulrich, som delvis ställer sig utanför samhällets krav, och hans syster Agathe. Boken utforskar teman om modernitet och människans plats i 1900-talets samhälle. Boken utgavs i två band 1930 och 1933, med ett postumt tilläggsband 1942. Musil arbetade med boken fram till sin död och den färdigställdes aldrig helt.

Vid det första bandets utgivning hyllades Musil av tyska kritiker och likställdes med Marcel Proust och James Joyce. Boken nådde dock ingen större spridning och Musil dog fattig och i landsflykt med sin judiska fru 1942. Bokens rykte växte med åren och 1949 utropades den i den engelska tidningen The Times till århundradets roman. Den har sedan dess ansetts som ett av 1900-talets centralverk.

På svenska utkom Mannen utan egenskaper i fyra volymer 1961, 1963, 1970 och 1983. De tre första delarna var översatta av Irma Nordvang, den fjärde av Lars W Freij (med en ny utökad upplaga av det fjärde bandet 1998).

DS

• BOKTIPS #1 – Böcker av Robert Musil

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Sigmund Freud