• 2019 | Kvartal 3 | DET BOKLIGA
• Publicerad: 27 september, 2019

När det var bättre förr

Det är över femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är lite synd att behöva notera att i det här sammanhanget så var det faktiskt bättre förr.

Månadstidningen ”All världens berättare” (AvB) startades 1945 och fick uppleva tolv årgångar. Tidskriften gjorde verkligen skäl för sitt namn. Författare från hela världen och från alla tänkbara genrer, som mainstream, deckare, skräck, science fiction, humor etc. fyllde sidorna. Bland författarna återfanns Nobelpristagare vid sidan om kioskboksförfattare. Bara de bästa russinen ur allsköns kakor var gott nog.

Även om AvB inte fick någon efterföljare så hade den sina föregångare. Tidigt ute var ”Hemmets Noveller” som kom 1907. De första numren innehöll berättelser av bland andra Anna Branting, Thomas Byrnes, Gustaf Hellström, Luigi Pirandello, Palle Rosenkrantz och Oscar Wilde. Och på 1920-talet kom ”Bonniers Novell Magasin” med författare som Vicki Baum, Conan Doyle, Theodore Dreiser, W. Somerset Maugham, Vladimir Semitjov, Anton Tjechov, Rolf Wiesler, P.G. Wodehouse och Alvar Zacke.

Men inget av dessa och andra tidiga novellmagasin kan mäta sig med AvB i något avseende. Varken innehållsmässigt eller layoutmässigt. Till skillnad från föregångarna som i stort sett höll sig till samtida författare, kunde AvB lite dubbeltydigt ha kallat sig ”Alla tiders Berättare”. AvB rörde sig nämligen fritt i tid och rum. Herodotus och Dashiell Hammett, Augustinus och Ray Bradbury, alla fick de samsas sida vid sida med Rainer Maria Rilke och Lord Byron, med Fritjof Nilsson Piraten och Damon Runyon och Beppe Wolgers. Kända och okända namn trängdes med varandra. Numera bortglömda författare som George Duhamel och Francisco A. Coloane kan fortfarande blända från AvB:s sidor. De samlade numren av AvB i bokhyllan har något tidlöst över sig.

Även om nu denna tidskrift främst var ett novellmagasin, så innehöll den också annat. Inte minst lyrik. Dessutom använde sig redaktionen av en rad skickliga svenska illustratör. Bland omslagstecknarna kan nämnas Torolf Engström, Anders Henschen, Gösta Kriland, Otte Sköld, och Stig Södersten. Insidorna var rikt illustrerade i svart-vitt av Hans Arnold, Folke Dahlberg, Adolf Hallman, Eric Palmquist, Uno Stallarholm, Stig Södersten, etc.

AvB höll i stort sett samma höga klass in i det sista. Tyvärr ändrade man på en del vinnande grepp. Således ersattes omslagen av en rad svenska konstnärer med färgfotografier av författare som dessutom intervjuades inne i tidskriften samtidigt som man recenserade nyutkommen litteratur. Det var i och för sig inget fel, men snöpte magasinet på dess ursprungliga renhet att främst tillhandahålla texter, alltid utomordentligt beledsagade med kort introduktion av författaren.

Initiativet till AvB togs 1945 av Albert Bonnier junior. Som mest fick den en upplaga om 40.000 exemplar. När den lades ned gick det inte spårlöst förbi. I en gemensam ledare skrev huvudredaktören Gert Landin och litteräre redaktören Mårten Edlund att ”det är med en känsla av vemod som vi nödgas ta farväl. Det har sagts mycket, på många håll, om denna nedläggning. Både hätska och besvikna kommentarer har förekommit. Vi skall inte ge ytterligare näring åt diskussionen, bara konstatera att vi, med all respekt för företagsledningens säkerligen väggrundade ekonomiska motiv, anser beslutet olyckligt.”

När AvB startades 1945 med Karl Johan Rådström som redaktör hade förlaget räknat med förlust, men det gick mycket bättre än väntat. Upplagan steg alltså till 40.000 exemplar. 1949 började upplagan att sjunka och föll ned till 14.000 exemplar för att sedan sakta öka igen. Tre månader före nedläggningen var den uppe i 21.000 exemplar för första gången sedan 1951 samtidigt som antalet prenumeranter var 9000, det största antalet prenumeranter i tidningens historia.

I dagens läge, då novellen lever att tillbakadraget liv i smärre genretidskrifter som CDM, Minotauren, Mitrania och Nova Science Fiction, har vi inte något som kan jämföras med AvB. Jämförelseobjekten är närmast föregångarna.

Tomrummet efter AvB har aldrig fyllts. Men än i dag träffar man många gamla läsare som med nostalgisk värme minns denna superba tidskrift.

Vi är nu några miljoner fler människor i Sverige än vi var perioden 1945-1956. Ibland undrar jag om det inte vore dags att återuppliva den formula som gjorde AvB så älskad och uppskattad för femtio år sedan. Eller är tiderna så totalt förändrade och kulturlivet så totalt förslummat av bästsäljarraseri och kändisslafs att en sådan tidskrift är omöjlig i vår oroliga tid? Kanske. Men hittar Du ett ex eller en årgång AvB på ett antikvariat, så tveka inte. Hugg direkt!

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.