• 2019 : Kvartal 2
• Publicerad: 03 juni, 2019

Ett andra anstånd

BOK | Kurt Bäckström har läst Jan Myrdals ärliga och tankeväckande ”Ett andra anstånd”.

Jan Myrdal
Ett andra anstånd
Norstedts

Jan Myrdal, 92, för att använda ett för inte så länge sedan vanligt sätt att presentera en människa, åldern alltså viktig, har skrivit en ny bok, nu om livet efter att ha varit nära döden en andra gång 2015.

Synen på ålder, inte minst ålderdom, har förändrats och gör så fortfarande. För ett drygt decennium sedan fick man inte arbeta vidare även om man ville göra så, till exempel vid universitet. I dag påpekas från vissa politiska håll att det är en nödvändighet att vi verkligen ska fortsätta att vara yrkesverksamma högt upp i åren. Fredrik Reinfeldt har nämnt 75 år som en tänkbar gräns för övergång till rätten att få sin pension. Motreaktioner har givetvis kommit. Självklara argument som rent fysiska hinder för arbete med en gammal och sjuk kropp uttrycks. Men det är en ny tid, vi människor förväntas leva längre och pengar behövs för att upprätthålla samhällets alla krav på pengar till sjukvård, skola och andra nödvändiga faciliteter.

Jan Myrdal har upprepat förklarat att livet för honom är arbete, sanningshalten i den utsagan finns det goda belägg för, inte minst genom det skrivna ordet i ett stort antal böcker och artiklar, till det kan läggas det talade ordet från debatter, föreläsningar och föredrag. Fadern Gunnars stränga krav på barnet Jan har inte glömts. ”Man får inte vara lat och läsa sagoböcker bara för att man snorar”. Klara besked. Pappan såg till att tolvåringen fick läsa annat som skulle vara nyttigare i framtiden. Vilket har sin sanning, sett ur en nyttighetssynvinkel, men något annat och ”onyttigt” kanske också kunde ha haft sitt värde.

Tonen mot fadern är som tidigare dömande och avståndstagande. Så även mot modern Alva.

Kärleken och erotiken har haft och äger fortfarande en central roll i Myrdals liv. I boken skildras allt från tidiga förälskelser och för egen hand framlockade orgasmer till cunnilingus med en svensk kvinna i Tokyo. Han var då gift med Gun Kessle som han levde med i mer än femtio år.

Vid hennes begravning 2007 höll Myrdal ett tal med referenser till Havamal. Begreppet ”död” och dess komparationsgrader, död, dödare, dödast diskuterades. Är man död så är man död, försvunnen, slutgiltigt borta, anser många. Men Myrdal gav i det här fallet en egen tolkning avseende hustruns död och olika grader av ”död”. Samhälleliga dokument och protokoll, det hon ville och skapade, bilder och verk kommer med tiden att förvridas och förvanskas för att så småningom spolas bort i tidens ström på samma sätt som de märkligaste gärningarna i mänsklighetens historia. Han ställer frågan, ”Vilket namn bar mästaren till fångstristningarna vid Storforsen i Umeälven?” Svar på den frågan behöver även den som skriver dessa rader, som stor del av sitt liv bott just vid detta vattendrag.

I dag bor Myrdal i Varberg där det finns ett rikt utrustat Jan Myrdal bibliotek. När han i staden handlar på ICA kan han ibland börja skapa fantasier om kroppsdelar som döljer sig under en kvinnas kjol. Och kemisk hjälp är han inte främmande för om sådan skulle vara nödvändig för att kunna genomföra samlag. Den lusten finns kvar, berättar han öppet. När skilsmässan från den 34 år yngre frun Andrea Gaytán Myrdal var ett faktum men praktiska träffar var nödvändiga blev den sexuella åtrån återväckt. Hos båda två. Författaren beskriver det som ett vanligt fenomen som många par upplever när allt egentligen är slut och juridiskt fastställt.

Myrdal säger att brytningen i äktenskapet inte berodde på någon stor konflikt, det fanns naturliga skäl som förklaring framförallt därför att de bodde på olika platser. Enligt Andrea Gaytan Myrdal var politiska motsättningar tunga och utslagsgivande. Artiklar i högerextrema Ny tid och delade meningar? Men det behövdes en repris på inskickandet av önskan om skilsmässa. Myrdal skriver om konflikter i äktenskapet att de och kärlek finns men går över. Man kan ana att beslutet om skilsmässa inte var lätt, för någon av parterna.

Myrdals uppriktighet i de här nämnda frågorna är trovärdig och värd beröm. När det gäller politiska ämnen är läget ett annat. En ny och ärlig syn, möjligen omvärderad, på vissa tidigare kritiserade ställningstaganden av politisk art hade man gärna velat ta del av. I vilken omfattning den nu finns.

Jan Myrdal är hedersdoktor i såväl Kina som i USA. Filosofie hedersdoktor vid Nankai-Universitet i Tianju i Kina respektive Litterär hedersdoktor vid Upsala Collage i USA.

Referenser till Strindberg görs. Myrdal menar att Strindberg var en radikal som vågade säga sanningar som att samhällssystemet är en lögn; han menar också att Strindberg som ung var radikal, sedan tokig eller religiös på 1890-talet, sedan radikal igen. För sina insatser inom Strindbergforskningen är Myrdal känd och uppskattad. Hans Johan August Strindberg från år 2000 känner vi, andra skrivna och talade arbeten tillkommer. Vid 13th International Strindberg Conference i Linz i oktober 1997 tillhörde Myrdal de uppskattade föreläsarna tillsammans med Ernst Brunner, Friedrich Buchmayr, Björn Meidal, Göran Söderström och många utländska kända forskare.

Värt att nämnas i sammanhanget är att Frida Uhls och Frank Wedekinds son Friedrich fick bära namnet Strindberg, eftersom han föddes medan Uhl och Strindberg fortfarande var lagligt gifta. Strindberg bråkade inte, ty att uppträda gentlemannamässigt var honom inte heller främmande. År 2002 såg Jan Myrdal till att Friedrichs dokumentärroman Under jorden i Berlin, Bonniers, trycktes på svenska.

När det gäller Strindberg, nuläge och framtid menar Myrdal att regissörer håller hans dramer levande men att hans litterära texter måste återvinnas. Allra helst bör de läsas högt. Man känner i munnen hur språket hugger.

Ett andra anstånd är läsvärd och tankeväckande. Boken kan upplevas som något rörig men det kan läsaren säkert överse med. Uppriktighet när det gäller privatliv och känslor upplevs som ärligt skildrade. När det gäller politiska ämnen är läget ett annat, en smula tveksamhet och önskan om en kanske förändrad inställning till livslånga ståndpunkter hade uppskattats. Men författaren ska givetvis själv avgöra.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.

• Kritik