- 2019 : Kvartal 2
- Publicerad:
En mångbottnad berättelse om en kvinna och ett land
BOK | "Överstinnan" är en berättelse om Finland och dess historia. Om ett land som tvingades till strid mot både Ryssland och Tredje Riket. Och om de nationella såren som kanske aldrig kommer att läka.

Rosa Liksom
Översättare: Janina Orlov
Överstinnan
Wahlström & Widstrand
Överstinnan, huvudpersonen i romanen med samma namn av den finländska författaren Rosa Liksom, vaknar i sin stuga på den finska landsbygden en isig morgon på sin ålders höst, tar på sig renskinnstofflorna, sveper in sig i sin döde man Överstens gamla basturock och börjar elda i öppna spisen. Medan röken stiger upp ur skorstenen och formar en pelare mot vinterhimlen slår sig den gamla kvinnan till ro och börjar berätta sin historia, en berättelse som utvecklar sig till en skildring av ondska, där huvudpersonen i sig själv och det land hon representerar, trots allt det fruktansvärda som händer henne inte framstår som något moraliskt föredöme, faktum är att hon saknar moralisk blick och ofta är delaktig i de onda handlingar som drabbar henne själv och hennes landsmän.
När Överstinnans berättelse tar sin början är det trettio-tal, hon är sju år och gläder sig åt att delta i Lottornas Sommarläger i Rovaniemi tillsammans med sin äldre syster Repekka. Hos Lottorna lär sig flickorna bland annat att vara modiga, lydiga och fosterländska och de älskar lägret som deras far, Juha, traktens förste agronom, fått idén till i Tyskland, ett land han beundrar ofantligt. Juha dör bara några år senare och innan kroppen hunnit kallna kommer hans vän Översten in bilden. Översten som är tjugoåtta år äldre än den yngsta dottern, den blivande Överstinnan, tillägnar sig snabbt ett ondskefullt kommando över familjen. Han våldför sig på Repekka och uppvaktar den yngre systern som avgudar honom trots hans dåliga rykte gällande andra kvinnor, det påstås att han genom sin grymhet har förvandlat vackra, livfulla kvinnor till levande vålnader. Hon gifter sig med honom och får genomleva ett typiskt misshandelsförhållande som börjar kärleksfullt men slutar i misshandel och katastrof när han full av raseri piskar ett foster ur kroppen på henne.
Problemet med Överstinnan är att hon järnhårt håller fast vid Översten som liksom hennes far är tyskvänlig och hatar alla minoriteter alltifrån judar till samer, en grupp hon själv delvis tillhör, så pass mycket att han önskar se dem förpassade från jordens yta. Hon ifrågasätter aldrig hans handlingar utan följer med på den destruktiva resa som han och hans anhängare drar både henne och Finland igenom. När Översten till sist dör har både hennes kropp och själ ärrats kraftigt och hon har under många år fått stå ut med hans hån över hennes fysiska och psykiska förfall. Mot slutet av sitt liv träffar hon dock den mycket yngre Tuomas, han är fjorton år när de inleder en sexuell relation, och det finns lite kvar i henne som kan väckas till liv och, liksom Finland, kan hon trots de svåra tiderna resa sig igen och litegrann komma till ro.
Överstinnan är en fantastisk allegori över Finlands historia från och med trettiotalet och framåt och den ständiga misshandel och påhopp som landet fått utstå först och främst från Nazi-Tyskland och Sovjetunionen. Trots att Överstinnan och hennes sargade hemland går igenom ett gemensamt lidande, betraktas de inte av författaren som helt oskyldiga till sin egen plåga. Den mycket svårt sargade Överstinnan är genom sitt medhåll och sin oförmåga att använda sin moraliska kompass lika mycket förövare som offer och detsamma gäller för vissa av hennes landsmän som alltför många gånger öppnat dörren till fårkätten för att släppa in vargarna.
Stöd Tidningen Kulturen
Stöd oss med en femtiolapp i månaden!
Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.
Rosa Liksom skriver både hårt, rakt på sak och poetiskt och läsaren får en djupt sinnlig, detaljerad bild av naturen som med sin skönhet och kraft skapar en fond till de vedervärdiga händelser som utspelar sig hemma hos Överstinnan och i landet i övrigt. En helt underbar, mångbottnad historielektion och kärlekshistoria, där ondskan hos medlöparen löper som en röd tråd genom huvudet på en svårt medberoende och misshandlad kvinna, som i sin tur får symbolisera sitt illa åtgångna fosterland och dess blodiga historia men också, förhoppningsvis, dess ljusare, fredligare framtid.
Text Elisabeth Brännström
![]() |
|
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera…
Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: |























