Foto: Pixabay

Litteratur om pandemiska tider



Erik Cardelus sonderar återigen den litterära terrängen med utgångspunkt i samtiden. Den här gången med särskilt fokus på, som han själv skriver: Dagar då det otänkbara förvandlas till något som tvingar sig fast och vägrar släppa taget.



Det sägs att vi behöver berättandet mer än någonsin i svåra tider. Tider då marken gungar och tillvaron skälver. Dagar då det otänkbara förvandlas till något som tvingar sig fast och vägra släppa taget. Pandemin, det dova och mullrande hotet som omger oss alla.

Mitt i allt detta hamnar många av oss i karantän, i en position då det frigörs tid för att läsa och reflektera.

Mitt i allt detta hamnar många av oss i karantän, i en position då det frigörs tid för att läsa och reflektera. Frågan blir då vad vi ska läsa. Och hur vi ska läsa. Här finns två spår. Antingen undviker vi att läsa om det pandemiska eländet, vilket kan vara högst begripligt. Annars kan vi söka vi en katharsiseffekt, något som ger perspektiv, förståelse och tröst i en dyster tid.

Låt oss följa katharsisspåret och inrikta oss på det mest emblematiskt tragiska verket av alla, Kung Oidipus av Sofokles. Oidipus som förutspåddes dräpa sin far och äkta sin mor, men som ställdes ut i skogen vid födseln för att undkomma sitt öde.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

När dramat inleds rasar pesten i staden Thebe. Ett elände och en förbannelse som det ankommer på kungen att lösa. En utmaning som kung Oidipus inte väjer för. Har har ju varit kung i Thebe under 15 år, en orädd och oförvitlig man.

Redan här iscensätts dramats tragiska fallhöjd. Det berättas om att kungen råkar ha dräpt en man utanför stadens murar, en ganska vanlig händelse i dåtidens brutala samhälle, men samtidigt inget som Kung Oidipus naturligtvis sätter i samband med den förbannelse som drabbat staden.

Resten känner nog de flesta av oss redan till; hur den tragiska hjälten äktar sin mor och samtidigt gör sig blind för sanningen som frambärs av den tvekönade siaren Teiresias, världslitteraturens första och mest kända queerfigur. Men den skoningslösa sanningen hinner till slut ikapp Oidipus, med obarmhärtig kraft. Tillintetgjord sliter han ut sina ögon och ställer sig, blind och blödande inför folket.

En annan klassiker med pandemiskt tema är Boccacios Decamerone. Boccacio som hade egna erfarenheter av pesten, digerdöden. Boken påbörjades år 1348, samma år som pesten tog Florens i sitt dödliga grepp. Så här finns sannolikt mycket verklighetsunderlag.

Sju unga damer och tre ungherrar flyr pesten och sätter sig i karantän på ett lantställe utanför Florens. I Decamerone räknas karantänen till tio dagar, inte de fyrtio dagar som ursprungligen gav upphov till ordet karantän, eller quarentena som det heter på italienska. Begreppet uppkom i Venedig, då ankommande fartyg fick ligga ute på redden i fyrtio dagar för att undvika aktiv smitta.

I Decamerone möter inte heller läsaren sjömän, utan rikemansbarn som har de priviligierades möjligheter att fly eländet i staden:

I vår stad uppdrog man i förväg åt särskilda tjänstemän att rensa gator och torg från all slags smuts och orenlighet; inga redan sjuka tilläts komma innanför murarna; åtskilliga råd och anvisningar gavs för hur man trodde pesten skulle bemötas.”

Nog känns tyvärr mycket av bilderna igen från dagens coronadrabbade Italien. I Decamerone skildras också en karantän, de tio personernas flykt ut på landet. Här hålls humöret uppe genom historieberättande. Det blir en historia vardera under tio dagar, vilket förklarar titeln Decamerone – de tio dagarna. Parallellen till Tusen och en natt är uppenbar.

Men Decamerone förknippas sällan enbart med pesten, utan många tänker på det vågade innehållet. Länge sågs boken som pornografisk, en syndfull läsning enligt de katolska normerna. Idag finns det ytterst få som upprörs av innehållet.

Även i den tyske nobelpristagaren Thomas Manns författarskap spelar pandemier en viktig roll, speciellt i mästerverken Bergtagen och Döden i Venedig.

I Bergtagen tas läsaren med till ett sanatorium i Alperna, i en tid och en plats där tuberkulosen är det stora mörka hotet. Huvudperson är borgarsonen Hans Castorp. Bergtagen är en monumental bildningsroman att sjunka ner i, ett verk som det tog hela elva år att slutföra. Romanen sägs förebåda och skildra den sönderfallande Weimarrepubliken och 1900-talets Europa som glider mot den totalitära avgrunden.

I Döden i Venedig är det pesten som förmörkar himlen, skapar förödelse och förruttnelse. Eller för att dyka ner i texten själv:

”Det hade börjat blåsa en ljum stormvind; det regnade sällan och sparsamt, men luften var tjock och fylld av förruttnelsedunster. Det flaxade, smattrade och susade kring hans öron, och för den under sminket febrige föreföll vindandar av ondskefullt slag driva sitt spel i rymden, illasinnade havsfåglar som river och gnager den dömdes mat i bitar och skändar den med sin smuts.”

Till detta kusliga elände ska läggas den förbjudna och fördärvbringande passionen som romanens huvudperson, Gustav von Aschenbach, känner för den vackre ynglingen Tadzio. Ett homoerotiskt begär som också rev och rasade inom Thomas Mann själv.

En annan välkänd pandemisk klassiker är Pesten. Den skrevs av nobelpristagaren och existentialisten Albert Camus 1947, i andra världskrigets efterdyningar. Romanen läses ofta som en allegori över den människoskapade farsot som drabbade Frankrike under andra världskriget, nämligen naziockupationen. Men idag har läsningen blivit en annan och Pesten har nått en unikt hög försäljning i takt med coronaviruset och dess härjningar. Här är huvudpersonen en läkare som skriver dagbok. Här skildras hur pesten härjar och människor agerar inför detta hot, vissa med flyktbeteenden, andra stannar kvar och kämpar.

En mer nutida variation på det pandemiska temat kan hittas i amerikanen Philip Roths sista roman, Nemesis från 2010. Roth, som till skillnad från Camus (1957) och Mann (1929), aldrig fick nobelpriset, detta trots många förhoppningar och förutsägelser bland kritiker och läsare.

Nemesis utspelas den stekheta krigssommaren 1944, då en polioepidemi drar över USA och östkuststaden Newark. I centrum står den rättrådiga och handlingskraftiga Bucky Cantor, en ung judisk man som arbetar som fritidsledare i staden och som på nära håll upplever hur polion skördar sina offer bland de judiska pojkarna som han dagligen träffar i sitt arbete. Först står Cantor stark i övertygelsen om att förnuftet och rättvisan ska segra, inte paniken, ursinnet och misstänksamheten som rasar i staden. Men sedan börjar tvivlet gnaga: ”Varför slår polio till bara på sommaren? När han stod där på begravningsplatsen, barhuvad sånär som på kalotten, kunde han inte undgå att fråga sig om polio kanske orsakades av själva sommarsolen.”

Ovisshet och oro, panik och vrede sprider sig. Allt sätts på ännu större prov då Bucky Cantor ges möjlighet att ta sig bort från den stekheta poliohärjade staden Newark och istället tjänstgöra på en sommarkoloni på landet. Bucky drabbas av samvetskval. Ska han svika sitt uppdrag och sin omgivning?

Med i beslutet finns också hans fästmö som redan arbetar i den trygga svalkan på sommarkolonin, nära skog, frisk luft och vatten. Som ödesmättad fond rasar det andra världskriget, ett krig från vilket den atletiska och plikttrogne Bucky frikallats på grund av sin dåliga syn. Inför valet att lämna sitt arbete som fritidsledare i staden och förflyttas sig ut på landet, stöter Bucky Cantor på motstånd från sin närmaste chef:

”Va?” fräste O’Gara. ”Ni har inget val, säger ni? Det är klart att ni har ett val. Det ni just gör kallas för att göra ett val. Ni flyr från polion.”

Vid stora kriser skärps det existentiella villkoren. Livet mister sin självklarhet, det invanda och bekväma utmanas. Sofokles, Boccacio, Mann, Camus och Roth – alla har de skrivit odödliga verk som inte bara underhåller, rör och berör i dessa coronatider. Storverk som skildrar en annan tid, men som ger oss speciella och värdefulla perspektiv på nuet och dess svårigheter.

En annan stor författare som skildrar pandemier är Thomas Mann. I både Bergtagen och Döden i Venedig härjar farsoter, tuberkulos respektive pest.

Det mest uppenbara valet blir Pesten, den franske existentialisten Albert Camus klassiker från 1947. Romanen har sedan länge sålt slut i Frankrike, så även här hemma i Sverige. Även på biblioteken är boken svår att få tag på.

I centrum står läkaren Bernard Rieux. I hans dagboksanteckningar skildras ett antal människor och deras reaktioner på pandemin som härjar den nordafrikanska staden Oran, en miljö där Camus föddes och växte upp i ett enkelt arbetarklasshem, långt ifrån de fina salongerna i fastlandets Frankrike. Camus framgång kröntes med nobelpriset i litteratur 1957 och motiveringen ”För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid.”

I boken möter vi en jesuitpater som febrilt försöker finna en Guds mening i allt det hemska, en journalist som väljer att inte bara betrakta och rapportera utan också agera solidariskt tillsammans med andra. Att bara stå bredvid är inget val.

Precis som i paradverket Främlingen imponeras man av gestaltningen hos Camus, sättet som de filosofiska-moraliska resonemangen skildras. Vad ska man som människa göra när katastrofen slår till? Vad har man för ansvar – för sig själv och andra? Boken har tidigare mest läst som en existentialistisk allegori över det naziockuperade Frankrike under andra världskriget, men nu tillkommer nya pandemiska läsningar.

En nutida variation på detta epidemiskt-existentiella tema finns i amerikanen Philip Roths sista roman, Nemesis från 2010. Läsaren tas tillbaka till den heta krigssommaren 1944, då en polioepidemi sveper över USA. Huvudperson är den rättrådiga och handlingskraftiga Bucky Cantor, en ung judisk man som arbetar som fritidsledare i staden och som på nära håll upplever hur polion skördar offer bland de judiska pojkar som han dagligen träffar i sitt arbete. Till en början står Bucky Cantor stark i övertygelsen om att förnuftet och rättvisan ska segra, inte paniken, ursinnet och misstänksamheten som grasserar i staden.

Allt sätts på prov då Bucky Cantor får möjlighet att ta sig bort från den stekheta poliohärjade staden Newark och istället arbeta på en sommarkoloni på landet. Bucky drabbas av samvetskval. Ska han lämna sin plats som fritidsledare? Låta pojkarna insjunkna och dö? Ska han svika dem? Med i beslutet finns också hans fästmö som redan arbetar i svalkan på sommarkolonin, nära skog, frisk luft och vatten. Som ödesmättad fond rasar det andra världskriget, ett krig från vilket den atletiska och plikttrogne Bucky frikallats på grund av sin dåliga syn. Bucky skäms över att inte få göra sin plikt.

I Nemesis upplever läsaren hur en oförvitlig människa bryts ner, trots sina ansträngningar att stå stark och orubblig och hjälpa människor i sin omgivning. Även här ställs moraliska frågor, precis som hos i Pesten hos Camus eller Boccacios Decamerone. Frågor som kommer till oss människor varje gång vi drabbas av pandemier eller något annat svårt.

Referenser
Boccacio, G. (1995) Decamerone. Lund: Studentlitteratur.
Camus, A. (2004). Pesten ; Främlingen. Stockholm: Bonnier.
Roth, P. (2010). Nemesis. Stockholm: Albert Bonniers Förlag.
Text Erik Cardelus
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

UTGÅVA 2020:2 | EXPERIMENT

Foto: Pixabay

Litteratur om pandemiska tider

Erik Cardelus sonderar återigen den litterära terrängen med utgångspunkt i samtiden. Den här gången med särskilt fokus på, som han själv skriver: Dagar då det otänkbara förvandlas till något som...

Av: Erik Cardelus
2020 | 2 | EXPERIMENT | 20 juli, 2020

Foto: Författaren

Sydkinesiska sjön 1976 / Någonstans Nu

Ett prosapoetiskt försök – experiment om ni så vill.

Av: Anneliese Fältström
2020 | 2 | EXPERIMENT | 20 juli, 2020

Fotograf: Författaren

Notis

Ett annat prosapoetiskt försök – experiment om ni så vill.

Av: Anneliese Fältström
2020 | 2 | EXPERIMENT | 20 juli, 2020

Foto: Pixabay

Avsked

Erik Cardelus korskopplar och tar avsked av tre av våra stora författare.

Av: Erik Cardelus
2020 | 2 | EXPERIMENT | 20 juli, 2020

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag

Resa genom den allestädes symboliskt närvarande katastrofen

BOK | Erling Öhrnell läser "Den osynliga staden", Bo Gustavssons senaste diktsamling om Krakow, om religiösa traditioner och alla städers inneboende utopi, den som ständigt rivs och byggs på nytt.

Av: Erling Öhrnell
Kulturens kritik | 23 september, 2020

Detalj ur omslag

Om drömmar som krossas

BOK | ”Alla har vi drömmar. Utan dem, vare sig de är stora eller små, har vi ingen drivkraft i det vi gör. Många drömmar slår aldrig in, men vi värnar om...

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 23 september, 2020

Göran Greider. Foto: Ordfront. (Beskuren)

En ömsint och respektfull skildring

BOK | William Csergö läser Göran Greiders ”Hon vars hjärta var som mitt”, en dokumentärfiktiv roman om relationen mellan författaren Dan Andersson och studentskan Märta Larsson.

Av: William Csergö
Kulturens kritik | 14 september, 2020

Dimitri Plax

Vad ska jag göra för att du ska komma tillbaka?

BOK | "Ett smärtskri som nått sitt syfte." Elena Dahl läser Dmitri Plax bok om sorgen efter sonen Peters tragiska bortgång.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 14 september, 2020

Ludwig Devrient och E. T. A. Hoffmann, omslag till

Förtrollad och förvirrad

BOK | En ny E. T. A. Hoffmann-antologi ger Jesper Bäcklin en snabb glimt in i det outgrundliga.

Av: Jesper Bäcklin
Kulturens kritik | 06 september, 2020

Patrick Modiano. Foto: JF Robert.

Minnet och glömskan som förenliga med varandra

BOK | Anna Bergqvist läser om minnets relativa osäkerhet i ”Ur den djupaste glömska” av Patrick Modiano.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 26 augusti, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
Cron Job Starts