Puk Qvortrup. Foto: Roar Paaske. (Beskuren)

En stjärnas ljusa tröst



BOK | Puk Qvortrups första roman, ”In i en stjärna”, handlar om en djup, påtaglig och personlig sorg. Hans-Evert Renérius recenserar.



Köp In i en stjärna hos bokus.com
Puk Qvortrup
Översättare: Helena Hansson
In i en stjärna
Weyler

Danskan Puk Qvortrups första roman In i en stjärna handlar om en djup, påtaglig personlig sorg efter maken Lasse. Han får hjärtstopp under en löpartävling, en halvmara, där hans kropp plötsligt får ett överraskande anfall, andningen upphör och den pågående räddningsaktionen avslutas i förtvivlan. Hustrun finns vid sidan av som åskådare tillsammans med den tvåårige sonen, som chockeras av händelsen.

Allt är förtvivlan och kaos. Livet, som tidigare handlade om den vanliga familjens rutiner och naturliga möten, faller samman.

Boken inleds med ett citat från den danske lyrikern och motståndsmannen Morten Nielsen. Från hans enda diktsamling Krigere uden Vaaben (1943) citeras orden: ”Natten gör allting nära. / Det är klingande / tomt där i fjärran. / – – Vi går med varandra i handen / in i en stjärna.”

Ordet ”stjärna” blir följaktligen en återkommande symbol för romanens bärande idé. Händelser fokuseras kring stjärnan som bild, vilken ger ett positivt ljus mitt i stunder av sorg och saknad. Berättelsen handlar om att vara tillsammans här och nu, men framför allt om att klara svåra prövningar, där minnen, både glädje och sorg samt inre gemenskap förenar.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Det är den sorts hoppfulla energi som den här romanen förmedlar, d.v.s. att man alltid är tillsammans vad som än sker. Läsaren kan här följa en tredelad händelseutveckling. Det handlar om att inte vara född, det handlar om död och det handlar om att leva här och nu.

Denna självbiografiska roman engagerar starkt och kan för läsaren få stor betydelse i ett personligt sorgearbete. Journalisten Puk själv bildar stommen för det som händer. Hon föder sitt andra barn. Hon vill vara en god mor. Hon vill kunna gå vidare, samtidigt som hon kan ha en inre meningsfull dialog med sin avlidne man.

"Humor och inre tankemönster lyfter berättelsen till en levande verklighet"

Arkitekten Lasse avlider alltså vid 27 års ålder. Tre månader därefter föder hustrun Puk sonen Kaj. De personliga upplevelserna blandas och flätas ihop: sjukhusvistelser, väntan, begravningsentreprenörens närvaro, olika upplevelser av släkt och vänner, och inte minst konflikter. Allt vävs samman och blir en sorts inre monolog där den starka änkan står i centrum, med minnen, svårigheter, sårbarhet och inre trauma. När urnan skall sättas i jorden heter det:

”Jag lade händerna på den och visste inte vad jag skulle känna förutom den klump i bröstet som alltid fanns där nu. Min mun öppnade sig, men jag kunde inte förmå mig att uttala en hälsning, min röst skulle skänka något antingen ohyggligt eller komiskt åt situationen, härinne måste jag vara tyst.” (s. 83)

"Hon vill kunna gå vidare, samtidigt som hon kan ha en inre meningsfull dialog med sin avlidne man."

För Puk blir tiden efter begravningen likväl ett liv tillsammans med sin avlidne make. Han finns där i fiktiv gestalt, konkret, nära, som en ljus skugga, ständigt närvarande. Lasse beskrivs som ”skuggpappan, som är närvarande i Puks liv på kvällen, i sängen vid midnatt; han finns under hennes ögonlock, som ett blekt ljussken; och ljusskenet var hans kärlek som jag fick tillbaka.”

I det åttonde kapitlet finns en fin formulering som beskriver hur den ena dagen går in i den andra, d.v.s. att arbeta med sorg och saknad. Det är att verkligen ta ”ett ögonblick i sänder”, som det heter i en känd begravningspsalm. Här blir det en dag i sänder:

”Dagarna lekte trött tafatt med varandra. De kom hasande över regnvåt asfalt, och måndag lät sin tunga näve falla på tisdags rygg och sa din latmask, din tur, och tisdag blinkade slätt och vände sig om och tittade på måndag, som ryckte på axlarna, och tisdag började leta efter onsdag, som satt försjunken i grubblerier på kanten av en sandlåda. Så gick det på…” (s. 173)

In i en stjärna är en jordnära självbiografisk roman som både ger tröst och insikt i livets svåra stunder. Den ger även hopp mitt i sorgen. Humor och inre tankemönster lyfter berättelsen till en levande verklighet, där sorg, tacksamhet och glädje förenar en familj, som trots allt kan gå vidare och leva tillsammans i en ”stjärnas ljusa framtidshopp”.

Text Hans-Evert Renérius


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Puk Qvortrup. Foto: Roar Paaske. (Beskuren)

En stjärnas ljusa tröst

BOK | Puk Qvortrups första roman, ”In i en stjärna”, handlar om en djup, påtaglig och personlig sorg. Hans-Evert Renérius recenserar.

Av: Hans-Evert Renérius
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Detalj ur omslag

En skärskådan av ensamheten

BOK | Robert Myhreld läser ”Elín, diverse” och hamnar i sin egen barndom.

Av: Robert Myhreld
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Peter Gembäck och Annika Sohlander. Foto: Ekerlids

Ett inifrånperspektiv – där förövaren också är ett offer

BOK | ”Hur är det rimligt att se Åsa Waldau som Kristi brud, trots att ingen egentligen tycker om henne eller ens anser henne frisk?” Anna Bergqvist läser ”Knutby inifrån” av Peter...

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Detalj ur omslag

Turbulent Gotland i "Herrens år 1398"

BOK | Kan bra populärhistoriker bli bra romanförfattare? Lisbeth Ekelöf frågar sig detta när hon läser ”Herrens år 1398” av Dick Harrison.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Thomas Tidholm. Foto: Po Tidholm

En dos anarkism, en dos mysticism och en dos romantik

BOK | ”Tänkvärt men ingen vägledande filosofi”, skriver Anders Tidström om ”Jordlöparens bok”.

Av: Anders Tidström
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Johan Croneman. Foto: Mondial

Lika kongenial som lekfull

BOK | ”Han roterar sitt självmedicinerande liv som en vykortssnurra.” William Csergö om ”Jag är olyckligt här” av Johan Croneman.

Av: William Csergö
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close