• Kulturens kritik
• Publicerad: 31 oktober, 2020

Lika kongenial som lekfull

BOK | ”Han roterar sitt självmedicinerande liv som en vykortssnurra.” William Csergö om ”Jag är olyckligt här” av Johan Croneman.

Johan Croneman
Jag är olyckligt här
Mondial

Titeln, Jag är olyckligt här, är lika kongenial som lekfull. Den anspelar inte bara på tröstlös kärlek – olyckligt kär – utan omvandlar själva varandet till en olycklig omständighet. Tillfällighet, om man så vill.

Den som är klar över sambandet mellan liv och missöde behöver inte ägna problemet någon vidare tanke, tycker man. Författaren kunde nöja sig med att hantera livet som det är, klamra sig fast vid det, hålla fram det för oss och skratta åt det. Och det gör han, med råge dessutom. Men romanens inledande fråga antyder att vemodet kommer från levda erfarenheter: ”När blev jag en riktigt olycklig människa?”

"Jag har länge undrat varför ingen förläggare kastat sig över Johan Croneman"Jag har länge undrat varför ingen förläggare kastat sig över Johan Croneman – om så bara för hans samlade texter. Jag skulle vara den förste att läsa. Som kritiker och krönikör i Dagens Nyheter skriver han inkännande och kunnigt om TV, film och journalistik. Och inte sällan om idrottsvärldens korruption, doping och kapital. Stilistiskt säkra texter med en stark vilja.

Visst kan han röra om, sticka till och väcka känslor, men han är av en särskild sort, kräver allvar, mening och vilja av det han ser och skriver om. Eller som han uttrycker det i romanen: ”Mitt oberoende som skribent har varit starkare än alla mina sammanlagda beroenden.”

När Croneman nu kliver in i en renodlat litterär form behåller han det kortare, avskalade formatet. Han roterar sitt självmedicinerande liv som en vykortssnurra. Scenerna följer tätt efter varandra, sträcker sig vitt och brett över ett liv av alkohol- och spelmissbruk, konflikter och självförakt, ibland framskrivna med en ironi gränsande till självutplåning. När berättaren Croneman tänker på Systembolaget och slinker dit är det en ”vanlig dag på jobbet”. Han letar sig in i katastroferna och arbetar sig ”målmedvetet, envist ner i skiten”.

”Min plats på jorden.”

"En elegant första roman"

Till slut går det inte längre. Alkoholen och spelandet leder till sjuksängar och mottagningar, snart brister aortaväggarna och han blir inlagd på intensivvården. Nu handlar det om att överleva. För sin egen skull, för sonens. Om att klamra sig fast vid det han älskar allra mest och som skänker honom stunder av intensiv lycka – här finns ju barnen, fotbollen och vännerna.

Och dikterna! På nattduksbordet vilar en betryggande trave diktsamlingar – texter lika undanglidande som exakta, alltid tröstande. Stundtals låter han egenskrivet material skina genom textens annars mättade klagosång:

Någon frågar någon annan:

Vad är poesi?

Och någon annan svarar:

Vem finns Gud

Det fina språkarbetet är sedan gammalt. Johan Croneman är en erfaren och skicklig skribent – och han har skrivit en elegant första roman. Man kan önska av texten ett större tålamod, en sammanvävning av alla trådar till ett helt. Men det är som att alla bitar hakar i varandra, en omärklig sammanfogning. Det hindrar inte att jag ibland vill stanna upp och utropa: vänta, fortsätt, mer av det här!

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera... Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.