- Kulturens lyrik
- Publicerad:
Månadens lyrik | 2019:01
Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.
Vart, vart bär minnesstudier
och mystikens flytande kasus hän?
Kärleken som inte vill ont i
idéernas osjälviska tjänst:
människofrågor, trostvivel,
filosofiska grubblerier när
metafysikens som ledde fel
räddhågset vinkas farväl till och
darrar i en älskads frånvaro
lika närvarandes som kunskapens
röda äppelsaft i munnen
blöta läppar av livsrötternas ohämmade
livskraft, så som ljusets morgongåva
en vinternatt i januari och snö är en
snöflinga när tecknet för vitheten
nedtecknades och förevigades
på arabiskans virvlande snurrande
klarhet utan att riktigt förstå hur
den sortens rengörande temporalis
sker i undermedvetna strömmars översättande
spegelspråk och Svarta Madonnas
poesi är evighetens predikande
sanning om hur allting hänger samman
när det osanna faller ihop
Det är bara den vackraste
drömmen om kärleken som
har ett solsken som hindrar
lyckan att försvinna förtvina
i det bottenlösa mörkrets
motsägelsefullhet och rädslorna
tagit makten över det rätta och sanna
för att livslögnerna lärt oss att
lyckan är undantag och att älska
och leva liv så som livet älskar oss
och Gud själv har tänkt ut
Alla namnens ogenomtränglighet
språkets stumma otillräcklighet
bländande ljus i nedstörtade änglars
suddiga tecken, chiffer och modus
klagoropsmurens saffran och myrra
och när Messias återvänder skall
vi fråga vid porten om det är
första eller andra gången
Messias vill döma eller förlåta
och alla bokslut rivas upp
och historien skrivas om
Stenhjärtans hjärtlöshet strömmar
genom ljusets pulserande och taktfasta
skapelsesyns hjärta: vit oblat rött blod
genom årstidernas dagar och nätter
den trofasta kärlekens eviga mysterium
väntar tålmodigt den hållbara grunden
på att fönstren skall öppnas
och livet stänger dörren till
förflutenhetens motsägelsefulla grimaser
i trolösheten avgrunder av likgiltighet
inför det verkliga ljusets ljus
Simmat därifrån som när en
murken bryggbräda går itu
och någon fastnar med foten
och är rädd att falla i sjön, sjunka
fallandet faller föll fallit sjönk
metet i insjön och sjöjungfruns
pärlemorsånger så tänker jag
mig något mycket vacker som
kom över mon med drömmen
det imaginära dröm drömmens
drömmar om verklighet som
är språk spraket sprakar oss
underjordens vägar leder
ledljus eldsljusviskare
underjordens drömspråk
Flyktvägarna ruskade om
sorgearbetets logiska sublimerings
principer och omkullkastade
resan målets och vägens turordning
smält frusit tinat smälter töar
regn snö regnfall snöflingor
som om Gud bryskt klev in och
skrev en rebus i limbiska systemet
skar av förbindelserna och knöt
osynliga irisrötter på ryggraden
när kroppen gav en hastig regnbågsblick
och gick in i mörkrets ingenmansland
med en ljuslykta som slocknade
på bron till andra sidans svar
Som ett själens tysta regnets språk
föll kyrkoårets färger och målade de
gråa hustaken himlen och träden
främlingen som korsade sina spår
satta och räknade livets bitterljuva sanningar
och tände ljus efter ljus
för att se om svage Messias
hade överlevt falska profeters läppbekännelser
självutnämnda hovpredikanter i egots tjänst
vita morgonen
violetta kvällen
gröna ögonblicken
svarta nätter
röda lyckostunderna
Som ett själens tysta regnets språk
pågående begrundan av intet och
varats kris som föder närvaron
och vaknade i existensen
där ingenting fanns kvar mer
än själens tysta regnets språk
och poesin som berättade om
resan vägarna kryckorna och stavarna
Beskära kubiska formers messianska frön
så att ljuset slår rot i markens grödor
inte kväst, inte tuktat, inte aga, inte mejslat
orört ljus utan begärens upptuktelse
regndropparna dropp droppar regn regnar
retuscherar stora större bristers behov
att se mig jag är lustgårdens
höga visa är jag i mitt liv jag
äger livet gör jag i mig
förskönar tillvarons bräckliga fasader
jag äger livets ljus gör jag
historiens änglars tysta tårar
när tidens vålnader och spöken
omedvetna trampade sönder
Messias sådd i upplysta teckens ljus
Ljuset låg och ruvade på de gyllengula äggen
i skuggan av landskapets rastställe
och förelöparen trädde leende ut ur bilden,
vinkade farväl och på återseende med
dikter bilder och toner
ontologiska begär kvider av
heliga eldars lust som dansar
i konens talande stumhet
och kärleken är en komet
som far genom mörkret
rakt in i varat och intets
röda flammande heta hjärta
vita vithetens snöfall kristaller snön faller
ljusets antologi genom sekler
en och samma berättelser
glimtar mellan husen och raderna
i lönndom och uppenbarad
som i folksagan eller en glömd
dikts magnum opus i Samarkand
Omkring ljuset i ljuset
upplöstes grundfärgerna
som om avföring kletade
ner Chagalls vita dukar
och likstankens rosa verklighet
omkring ljuset i ljuset
döda själars demoniska röster
uppenbarade sig i
klara grundfärgerna
i ljuset omkring ljuset
som födelse och död
slutit en pakt i ljuset
omkring ljuset
Tsunamin dödsvågor
krossar allt i sin väg
och sönder borta husen
döda barnen och djuren ligger
på sandstranden och liken guppar
som trasdockor på vågorna
hjärtat är det som ska överleva
bultande trofasta röda hjärta
får inte bli ett sönderslaget hus
som sjunker till havets botten
röda bultande hjärtat får inte
krossas av de väldiga dödsvågorna
rött blod färgar havet och
sen stillade sig havet
dödsvågorna drog sig tillbaka
