Detalj ur omslag

Socialism på jiddisch



BOK | Den socialistiska, judiska arbetarrörelsen Bund är föga känd i Sverige, men får i Håkan Blomqvists senaste bok sin historia berättad. Den ”bidrar med kunskap och till att vårt synfält vidgas”, skriver Thomas Wihlman.



Köp Socialism på jiddisch – Judiska Arbeter Bund i Sverige hos bokus.com
Håkan Blomqvist
Socialism på jiddisch – Judiska Arbeter Bund i Sverige
Carlssons

På TV, för några år sedan, gick ett program om en kibbutz i Falun, Hälsinggården. Jag råkade ramla över det i bläddrandet på förträffliga SVT Play. Denna kibbutz tillkom strax före kriget, när man lyckades rädda över ett antal judiska ungdomar till Sverige. Den hade en klar sionistisk prägel och avsikten var att ungdomarna efterhand skulle resa till Palestina. Så blev det för en del, men inte för alla.

Att jag uppmärksammade detta hade nog att göra med att jag just börjat läsa Håkan Blomqvists bok Socialism på Jiddisch. Den handlar om den judiska arbetarrörelsen Bund, en världsomspännande organisation som några år efter andra världskriget också hade en nära koppling till den svenska socialdemokratin.

Bund tog tydligt ställning för att skapa ett bra, socialistiskt och demokratiskt samhälle med en jiddischidentitet oavsett var judarna befann sig och menade att Israel inte var drömlandet. De som kom till kibbutzen i Falun, å andra sidan, var inställda, i alla fall många av de 30–40, på att bygga upp det nya Israel. Bund däremot avvisade sionismen som en borgerlig och nationalistisk statsutopi.

De här exemplen visar tydligt på faran med att generalisera den judiska befolkningen, vare sig det handlar om politik, drivkrafter eller synen på judendomen som religion.

"Bund avvisade sionismen som en borgerlig och nationalistisk statsutopi."

Ytterligare kopplingar i min tankevärld är jiddisch och klezmermusiken. För en tid sedan skrev jag en artikel om klezmermusik, den östeuropeiska judiska folkmusik som oftast sjungs på jiddisch, efter att ha lyssnat till Stahlhammer Klezmer Band. En kort tid därefter var jag hemma hos violinisten Semmy Stahlhammer för att hämta boken Frisören, som handlar om hans far och dennes liv i Polen. I ”Frisören” tyckte jag mig finna både människor som dras till sionismen och sådana som snarast har en socialistisk samhällssyn, i likhet med Bund-anhängarna.

Det som är fint med Blomqvists bok är att han så respektfullt närmar sig de till Sverige nykomna invånarna. Det märks tydligt på referenserna och noggrannheten att det är en forskare bakom pennan, men ändå lyckas författaren levandegöra dessa människor. Han beskriver hur de levde tillsammans och organiserade sig på olika håll i Sverige, hur många som tillbringade sin första tid efter befrielsen på pensionatet i Mälarbaden utanför Eskilstuna, men också de konflikter som uppstod kring politiken och hur man skulle agera.

Med Mälarbadspensionatet slår dessutom Blomqvist an toner och personliga minnesbilder hos mig, till det Gläntan i Mälarbaden som var min farmors sommarställe på 50-talet. Gläntan var beläget i samma område som pensionatet. Tänk att jag aldrig förstod att det fanns ett pensionat där, med en föreståndare som månade starkt om judarna, trots att deras vanor ibland kolliderade med svenska sedvänjor.

”Således skriver föreståndaren Margit Larsson i ett brev ’att vara i oordning och ej färdigklädd till frukost klockan halv tio var väl verkligen ett oskick’. Men, det måste sägas, Margit Larsson var starkt engagerad i sina gäster och skriver också att det var mycket bra stämning på pensionatet.”

Kanske hörde också min mors bästa väninna på äldre dar, den polska judinnan Halina, till denna grupp som hamnade i Mälarbaden när kriget var slut. Jag vet inte, bara att Halina suttit i Auschwitz och att hon kom till Sverige vid krigsslutet.

"Pensionat låter idylliskt, men man ska nog inte låta sig förledas av detta."

Pensionat låter idylliskt, men man ska nog inte låta sig förledas av detta. Det handlar om människor som fattiga och i mycket dålig fysisk och psykisk kondition kommer till Sverige från koncentrationsläger och andra hemskheter. Att de så snabbt lyckades etablera den politiskt och kulturellt inriktade föreningsverksamhet som Bund utgjorde är värt all beundran.

Bund stod alltså för en demokratisk socialism, vilket i de externa kontakterna markerades bland annat genom att Bund deltog i de socialdemokratiska förstamajtågen och att Bunds centralfigur, Paul Olberg, odlade nära relationer med S-toppen. Men Bund stod också för fest, kultur och sammanhållning, manifesterat bl.a. i det årliga högtidlighållandet av uppropet i Warszawaghettot. Femårsminnet firades t.ex. i Stockholm 1948 inför en fullsatt sal i Folket Hus med tre inbjudna gettokämpar, med recitationer och avslutades med Partisanhymnen ”Zog nisht keyn mol az du geyst dem lesen veg” (Säg aldrig att du går den sista vägen).

"Bund stod också för fest, kultur och sammanhållning".

Vi får i Blomqvists bok också följa hur Bund-anhängarna strider inbördes och hur rörelsen splittras, trots stöd från den stora organisationen Jewish Labor Committee (JLC) i USA. JLC ställer också krav på stöd till judar på flykt i Europa, både ekonomiskt och praktiskt, som svenska Bund, splittrat och svagt ekonomiskt, har svårt att leva upp till. Medlemmarna och lokalavdelningarna blir efterhand allt färre. Fortfarande en bit in på 50-talet firas gettoupproret i Stockholm och Eskilstuna. Dock, kan vi konstatera, lever jiddisch kvar i Sverige som minoritetsspråk, även om det enbart talas av cirka 3000 personer av den judiska befolkningen på 20 000–25 000 personer. Bund kan ha bidragit till jiddischens överlevnad i Sverige.

Det har funnits flera judiska socialistiska rörelser, så Bund var inte den enda, något som fått för lite uppmärksamhet. Inte heller uppmärksammas det judiska livet i Östeuropa före kriget särskilt mycket. Vi översköljs i stället med litteratur och film som skildrar just Förintelsen, men inte det judiska livet som sådant, innan detta hemska drabbade sex miljoner judar. Blomqvists bok bidrar därför med ny kunskap och till att vårt synfält vidgas. Således har nu den socialistiska, judiska arbetarrörelsen Bunds sverigegren, tack vare Håkan Blomqvists väldokumenterade, välskrivna och intressanta bok, fått sin hittills ganska okända historia berättad.

Text Thomas Wihlman


Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Puk Qvortrup. Foto: Roar Paaske. (Beskuren)

En stjärnas ljusa tröst

BOK | Puk Qvortrups första roman, ”In i en stjärna”, handlar om en djup, påtaglig och personlig sorg. Hans-Evert Renérius recenserar.

Av: Hans-Evert Renérius
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Detalj ur omslag

En skärskådan av ensamheten

BOK | Robert Myhreld läser ”Elín, diverse” och hamnar i sin egen barndom.

Av: Robert Myhreld
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Peter Gembäck och Annika Sohlander. Foto: Ekerlids

Ett inifrånperspektiv – där förövaren också är ett offer

BOK | ”Hur är det rimligt att se Åsa Waldau som Kristi brud, trots att ingen egentligen tycker om henne eller ens anser henne frisk?” Anna Bergqvist läser ”Knutby inifrån” av Peter...

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Detalj ur omslag

Turbulent Gotland i "Herrens år 1398"

BOK | Kan bra populärhistoriker bli bra romanförfattare? Lisbeth Ekelöf frågar sig detta när hon läser ”Herrens år 1398” av Dick Harrison.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Thomas Tidholm. Foto: Po Tidholm

En dos anarkism, en dos mysticism och en dos romantik

BOK | ”Tänkvärt men ingen vägledande filosofi”, skriver Anders Tidström om ”Jordlöparens bok”.

Av: Anders Tidström
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Johan Croneman. Foto: Mondial

Lika kongenial som lekfull

BOK | ”Han roterar sitt självmedicinerande liv som en vykortssnurra.” William Csergö om ”Jag är olyckligt här” av Johan Croneman.

Av: William Csergö
Kulturens kritik | 31 oktober, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close