- Kulturens kritik
- Publicerad:
Williams objektiva lyrism
BOK | Äntligen kommer ett fylligt urval på svenska av den amerikanske poeten William Carlos Williams korta dikter. Boken heter "Den röda skottkärran". Översättarna har gjort ett fint jobb för att återge hans speciella tonfall och stil. Det här är poesi som är förankrad i det lokala och det specifikt amerikanska. Samtidigt öppnar den sig för det universella.
William Carlos Williams
Översättare: Eva Ribich och Charlotte Jung
Den röda skottkärran och andra dikter
h:ström
Det är lätt att tycka om den amerikanske poeten William Carlos Williams dikter. Jag har en del favoriter, som till exempel ”The Red Wheel Barrow”, ”This Is Just to Say” och ”Election Day.” De är medtagna i det nyutgivna urvalet ur Williams produktion Den röda skottkärran i översättning av Eva Ribich och Charlotte Jung. Titeln är väl vald eftersom just denna dikt kan sägas sammanfatta Williams metod. Översättarna definierar den som explosioner av livsenergi.
”Den röda skottkärran” återger en snabb iakttagelse som får existentiella konnotationer. Williams var distrikts- och barnläkare vid sidan av sitt författarskap. Under ett av sina hembesök på en bondgård ser han en röd skottkärra och några vita kycklingar. Det resulterade i följande reflektion:
så mycket att bära
för
Stöd Tidningen Kulturen
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...Stöd oss med en femtiolapp i månaden!
Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.
en röd skott-
kärra
täckt av regn-
vatten
vid de vita
kycklingarna
Dikten återger på ett fenomenologiskt sätt själva perceptionsprocessen genom radbrytningen och strofindelningen. Signalfärgerna röd och vit får symboliska undertoner då de proklamerar att det finns mycket som vi måste bära i detta livet. Men där finns också oskuld och renhet antytt genom kycklingarna och regnet. ”Den röda skottkärran” inbjuder till en mängd olika tolkningar i all sin enkelhet.
Williams skriver om vardagen och gärna om vardagliga ting, som en skottkärra. Han talar direkt till läsaren på ett naturligt och enkelt språk. Ändå är det mycket medvetet gjort. Det poetiska hantverket är viktigt för honom. Konsten ligger i att tala förtroligt och rakt på sak om komplikationer i relationer och erfarenheter. Hans poesi kan karakteriseras som objektiv lyrism om livet i Amerika och den amerikanska individen.
Att skriva om amerikanska erfarenheter och om amerikaner kräver en specifikt amerikansk poesi, formad av det lokala som även blir det universella. Därför var Williams en efterföljare till Whitman som såg sig som Amerikas bard. Men Williams kunde även vara kritisk mot vissa aspekter av det amerikanska samhället, som kapitalismen och de sociala klyftorna. Avsaknaden av allmän sjukvård engagerade honom som läkare. På 1950-talet ledde hans radikala åsikter till att han svartlistades och anklagades för att vara kommunist.
Williams var mycket produktiv. Han skrev inte bara poesi, utan även noveller, romaner, pjäser och en självbiografi. Men han är mest känd för sin diktning. Den kan indelas i tre kategorier: korta dikter, längre dikter och eposet Paterson som publicerades i fem delar mellan åren 1946 och 1958. Paterson handlar om Williams hemstad Rutherford i New Jersey vid Passaicfloden. Staden Paterson och dess lokalhistoria får representera Amerika med dess historia och kultur.
På 1910-talet var New York ett kreativt centrum för den tidiga modernismen. Williams deltog i den livliga konstnärliga aktiviteten. Han var vän med poeterna Ezra Pound, H. D. och Marianne Moore, men han umgicks även med avantgardistiska målare som Marcel Duchamp och Man Ray. Intresset för måleri märks i Williams exakta observationsförmåga och färgkänsla. Hans sista bok heter för övrigt Pictures from Brueghel, utgiven 1962. Året därpå dog han 80 år gammal.
Festen i New York tog snart slut då Pound, H. D. och Eliot flyttade till London, som blev den nya metropolen för den poetiska modernismen. Williams stannade kvar i Amerika. När Eliot publicerade Det öde landet 1922 fällde han kommentaren att dikten återvänt till klassrummet. Eliots version av modern poesi byggde på lärdom och myter och den kom att bli dominerande fram till 1950-talet. Det var en intellektuell och opersonlig sorts diktning. Williams kände sig marginaliserad och blev bitter.
Men han fick sin revansch när beatpoeterna återupptäckte honom och därefter genom det positiva mottagandet av Paterson 5. Han skrev förordet till Howl som blev beatgenerationens manifest. Eliots tidigare dominans fick ge vika för Williams dominans då det lokala och det personliga kom att prägla amerikansk poesi för flera generationer av poeter.
Den röda skottkärran består av kortdikter ur Williams omfattande produktion. Det är en underbar bok. Varje dikt är en njutning att läsa. Till det bidrar inte minst den följsamma översättningen, även om den haltar ibland. Man blir glad och positiv av att läsa Williams dikter. Det behövs verkligen i dessa dystra coronatider!
Text Bo Gustavsson
 |
|
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...
Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: |
