Detalj från omslag

I spåren av den litauiska förintelsen



BOK | En skrämmande redovisning om hur man tog livet av judiska män, kvinnor och barn.



Köp Vårt Folk – En resa genom den litauiska förintelsen  hos bokus.com
Efraim Zuroff och Rūta Vanagaitė
Vårt Folk – En resa genom den litauiska förintelsen
Karneval

Att följa i spåren av Förintelsen är en icke ovanlig resa, som företas både i verkligheten och i litteraturen. Det gäller också den del av Förintelsen som försiggick i Östeuropa, där en stor judebefolkning fanns.

Så har till exempel på senare år i litterära sammanhang Augustpris-nominerade Peter Handbergs Världens yttersta platser – Judiska spår uppmärksammat att spåren av Förintelsen i Polen försvinner. Skönlitterärt finner vi förstås också 2018 års nobelpristagare i litteratur, Olga Tokarczuk, med till exempel Jakobsböckerna, med handlingen förlagd till de polsk-litauiska gränstrakterna. Det är också värt att nämna Semmy Stahlhammers för några år sedan utgivna Kodnamn Frisör. I den ger Semmys far sin beskrivning av ett rikt judiskt liv i småstaden Krasnik, av jiddisch och klezmermusik, men också av den polska majoritetsbefolkningens pogromer mot judarna, sitt liv bland partisaner osv. Det finns anledning att tro att förhållandena i litauiska småstäder var likartade de som fadern upplevde.

I Vårt Folk – En resa genom den litauiska förintelsen, av den litauiska journalisten Rūta Vanagaitė och Efraim Zuroff, chef vid Simon Wiesenthal-centret, ges en utförlig redovisning av Förintelsen och av utplånade spår. Med väldigt olika utgångspunkter möts Vanagaitė och Zuroff, de företar en resa genom Litauen till en del av de ca 200 platser där tusentals judar mördats. De möter människor som minns, de diskuterar och de grälar. Rūta hade släktingar som deltog i dödandet och Zuroff, som är av litauisk-judisk härkomst, släktingar som mördades. De har alltså en del att prata om, att se och diskutera.

Fokus i Vanagaitės och Zuroffs bok är alltså Litauen, bland de baltiska staterna det land som hade i särklass störst antal judar (totalt ca tio procent av Litauens befolkning på drygt två miljoner. I stora städer som Vilnius och Kaunas var andelen ännu större). Av Litauens 200 000 judar överlevde bara 8 000 kriget.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Mördandet utfördes till stor del av litauer, inte av tyskar, vilket Vanagaitė med frenesi åskådliggör. Det är en skrämmande redovisning, som upptar ungefär halva boken, som beskriver i detalj hur man tog livet av judiska män, kvinnor och barn. Och det är också kring orsaken till detta och följderna av det som boken handlar, inberäknat att minnet av judarna är i det närmaste utplånat, samt att den egna befolkningens deltagande i Förintelsen så lite uppmärksammas. Detta deltagande har Litauen ej gjort upp med och det är nödvändigt att göra, därom är Vanagaitė och Zuroff eniga. Det går till och med så långt att 27 000 exemplar av den återstående upplagan av Vårt Folk bränns av förlaget, utan någon riktig förklaring – vi anar bara att intrånget i den litauiska självbilden blev för stark. Ändå, det måste sägas, tas boken emot positivt och med engagemang av många, inte minst av ungdomen, och säljer väl innan den försvinner från bokhandelsdiskarna.

I en intervju i Hufvudstadsbladet säger Vanagaitė själv:

”Svartvitheten, tron på sammansvärjningar, att nationella myter är heliga och att individen inte spelar någon roll... Allt detta är en del av sovjetarvet. Ingen kan tro att jag gör detta därför att jag är intresserad av ämnet, att jag tror på yttrandefriheten. Nej, det måste vara någon annan som ligger bakom. Någon som betalar mig bra. Ryssland, Putin eller judarna!”

Varför deltog då bort emot 20 000 litauer i mördandet? Förklaringarna kan vara fler, en antisemitism som fanns redan före kriget, beskrivet i Vårt Folk som ”Ned med judarna-lagen”, men också att många var unga och outbildade. Omständigheter, som att tyskarna, och vänskapen med dem, sågs som en väg till att återupprätta den litauiska självständigheten, kan också ha spelat roll. Särskilt bland militären var tyskarna välkomna.

För judarna blev däremot tyskarna fienden, naturligt nog, och en del av judarna lyckades också fly till Sovjetunionen. Propagandan och vanliga media, i den mån sådant fanns, spädde dock på judehatet hos den litauiska befolkningen. När Sovjetlitauen återupprättades 1944, efter den tyska ockupationen av Litauen, medförde det att judar från andra delar av Sovjetunionen återvände till Litauen (en del av dem då kommunister.) Det var även under den Sovjetlitauiska perioden som en del av de litauiska mördarna dömdes, inte sällan till döden.

Zuroff driver i boken hårt tesen att det är helt nödvändigt för litauerna att göra upp med hur många landsmän agerade under kriget. Det menar även Vanagaitė, men hon söker också nå en förståelse varför det blev så här och pekar också på att en del av dem som ingick i t.ex. Litauiska Aktivistfronten vägrade att delta i mördandet. Tyskarna då? Ja, de verkar mera ha haft rollen av att administrera och övervaka mördandet, än att själva agera med gevär och pistol.

Vårt Folk – En resa genom den litauiska förintelsen, är en skakande och viktig bok därför att den ger ökad kunskap om Förintelsen, men den är också genom sitt upplägg något svårförståelig och rörig. Den inledande beskrivningen av mördandet och citaten från olika personer som sett detta eller medverkat är en gripande läsning, men väl lång. Ändå är detta en väsentlig del av boken, därför att det ger oss en enastående inblick i vad som faktiskt hände och hur de inblandade säger sig ha tänkt och känt.

Referenserna är många, men jag hade gärna sett mer hänvisningar till annat än litauisk litteratur och forskning. Ändå är det lätt att ge rekommendationen: läs boken du som vill få ökad förståelse och kunskap om Förintelsen och om ett av våra grannländer.

Text Thomas Wihlman


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Svartsjukans förödande effekt

BOK | Lisbeth Ekelöf läser om otrohet och besatthet i Julian Barnes roman ”Innan hon träffade mig”.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 19 Maj, 2020

I Schopenhauers närvaro (Detalj ur omslag)

Houellebecqs kreativa pessimism

BOK | "Det enda vi som människor kan använda någorlunda bra är vårt förnuft, vilket bara kan bekräfta att allt är en illusion." Carsten Palmer Schale läser "I Schopenhauers närvaro" av Michel...

Av: Carsten Palmer Schale
Kulturens kritik | 18 Maj, 2020

Detalj ur omslag

Världen är ett utbrett lidande

BOK | Carsten Palmer Schale läser "Hålla sig vid liv", Houellebecqs skrift om klassisk poetik och vårt sätt att leva.

Av: Carsten Palmer Schale
Kulturens kritik | 18 Maj, 2020

Annika Norlin. Foto: Elin Berge

Frågeställningar kring det obekväma

BOK | Tina K. Persson läser Annika Norlins skönlitterära debut ”Jag ser allt du gör”.

Av: Tina K. Persson
Kulturens kritik | 17 Maj, 2020

Isabella Nilsson

Nonsens med en livsviktig funktion

BOK | Julia Hariz läser ”Vårt behov av vers” där Isabella Nilsson bjuder in läsaren till sina demoner på kaffe och kaka.

Av: Julia Hariz
Kulturens kritik | 13 Maj, 2020

Torget. (Detalj ur omslag)

Det upplysta torget

BOK | Poeten, journalisten och läraren Hebert Abimorad har skrivit en diktsamling som både förenar och belyser. Den lever i sin treradiga, koncentrerade form ett eget liv.

Av: Hans-Evert Renérius
Kulturens kritik | 13 Maj, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.