• Kulturens kritik
• Publicerad: 23 september, 2020

Resa genom den allestädes symboliskt närvarande katastrofen

BOK | Erling Öhrnell läser "Den osynliga staden", Bo Gustavssons senaste diktsamling om Krakow, om religiösa traditioner och alla städers inneboende utopi, den som ständigt rivs och byggs på nytt.

Bo Gustavsson
Den osynliga staden
Styx

Bo Gustavsson är författare, översättare och kritiker, hemmahörande i Uppsala. I den författarpresentation som återfinns på Författarcentrums Östs hemsida uttrycker sig Bo Gustavsson på följande sätt om sitt skrivande: ”…min centrala tematik, det vill säga förlusten av värden i vår tid och problematiken att leva i en värld präglad av religiösa och politiska konflikter. Hur skapar vi mening i våra liv är den centrala frågan. Det är en fråga som tidigare har besvarats av religioner, ideologier och filosofier men i vårt sekulära och postideologiska samhälle har den blivit dubbelt akut.” Ett tänkande som genomsyrar hans nya diktsamling Den osynliga staden.

Den osynliga staden är den tredje och avslutande delen i en trilogi som har sin utgångspunkt i tre städer. De två första böckerna har Berlin och Budapest som avstamp – Höst i Berlin och Din vita tystnad MEDIUM. Den osynliga staden rör Krakow.

Texten rör sig på flera plan, ett yttre och ett inre, där dåtid och nutid tillsammans befäster ett nu. I det yttre reser författaren genom det polska landskapet till Krakow, klostret i Częstochowa och till Förintelsen – shoah (hebr. katastrofen) – i Birkenau och Auschwits. Diktarens medvetenhet om den i symbolisk mening pågående katastrofen är ett centralt inslag, som berör oss alla i formandet av det som utgör vår gemensamma livsväv.

”Kring madonnan är väggarna fyllda av upphängda kryckor, käppar och andra offrade gåvor i hopp om bot och en inre frid.”

Den inre resan består delvis av ett sökande bland judiska traditioner och rörelser som chassidism, men också av ett besök i klostret i Częstochowa där författaren förundras i mötet med målningen Svarta Madonnan. En plats fylld av pilgrimer ståendes på knä eller krypandes i bön. Kring madonnan är väggarna fyllda av upphängda kryckor, käppar och andra offrade gåvor i hopp om bot och en inre frid.  

Chassidimismen är, som nämnts, inom judendomen en nyandlig rörelse som växte fram i Östeuropa i slutet av 1700-talet. Vidare förs vi till kabbalans mystik och mötet med Maria. I kabbalan ges förståelse för den gudomliga världen och där gestalten Shekina också förbinds med jungfru Maria.

Den osynliga staden innehåller fyra avdelningar: ”Den inre platsen”, ”Att vara Maria och vara på väg”, ”Råd raserade i alla ting” och ”Vi går runt i cirkel om natten och förtärs av eld (In girum imus nocte et consumimur igni – Djävulens palindrom)”.

Diktsamlingen inleds i Uppsala och med det tillstånd som aktualiseras dagligen i mötet med tidningar och tv. Författarens hemstad är en av alla platser där bilar sätts i brand om natten och skjutningar sker, som gröper ur vår samhälleliga tillit och individens trygghet:

”Samhället är en kluven svart

klippa där staven lämnats kvar. Staven

av det kristallina seendet.”

(Den osynliga staden, sid. 9)

…

”Vi är staven på klippan. Vem lyfter

Staven och slår på kluvenheten…”

(Ibid., sid. 11)

Formmässigt varierar texten genom avsnitt med skiftande radavstånd och där bokstäverna på några ytor blir versala och ger boksidan ett varierat uttryck, vilket för mig förde tankarna till barockens figurdikter och modernismens experimenterande formspråk. Då jag ej finner någon logik i dessa skiftande uttryck, så ställer jag mig frågande till dem. Utgör de en kommunikativ signal till läsaren? Ytterligare en aspekt jag vill beröra är omslaget och då främst ur ett typografiskt perspektiv. Dåligt satt text ställer frågorna: Vem vänder man sig till? Vad signalerar omslaget?

Sammanfattningsvis formas samlingen till en resa där individen bär ett ansvar i motståndet mot shoah, den allestädes symboliskt närvarande katastrofen, och i dess kontrast sökandet efter en livets utopi. Framförallt i ett för individen andligt sökande, men där också ansvaret i ett samhälleligt perspektiv vilar starkt.

”Det förlorade är det som äger oss,

En negation är det som äger oss

…

Vem lyfter

Staven och slår på kluvenheten…”

(Den osynliga staden, sid. 9 och 11)

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.