• Kulturens kritik
• Publicerad: 21 augusti, 2020

Mayröcker och subjektivitetens triumf

BOK | Friederike Mayröcker är ett av den tyskspråkiga litteraturens stora namn. Hon har fått många priser och är flitigt översatt till svenska. Ännu vid 95 års ålder fortsätter hon att skriva sina magiska böcker. Hon är en språkets mästare då hon skapar kollage av disparata erfarenheter.

Friederike Mayröcker
Översättare: Ulla Ekblad-Forsgren
Patos och svala
ellerströms

2019 års Nobelpris i litteratur gick till österrikaren Peter Handke. Men kanske skulle en annan österrikisk författare ha fått priset – Friederike Mayröcker. Hon var nog för gammal. Det verkar finnas en övre åldergräns på 90 år för Nobelpristagare. Mayröcker föddes 1924 i Wien där hon fortfarande bor. Hon har sagt att hon behöver bo i staden för att kunna skriva. Sedan debuten 1946 har hon gett ut ett hundratal böcker, både poesi och prosa. Hon lever i och genom litteraturen, hon andas litteratur. Bland hennes många utmärkelser kan nämnas Trakl-priset och Büchner-priset.

”Mayröcker menar att hon behöver droga sig med Hölderlin för att kunna skriva.”

Åldern spelar ingen roll för Mayröckers flödande kreativitet. Hennes senaste bok Patos och svala gavs ut 2018 när hon var 94. Nu finns den i svensk översättning av Ulla Ekblad-Forsgren som också översatt flera av Mayröckers andra böcker, bland andra Scardanelli som handlar om Hölderlins sjukdomstid i tornet i Tübingen. Mayröcker menar att hon behöver droga sig med Hölderlin för att kunna skriva. Det är lätt att bli hög på hans lyrik. Hon behöver alltså två saker för sitt skrivande: Wien och Hölderlin.

Innan Mayröcker ägnade sig åt sitt författarskap på heltid, försörjde hon sig som lärare i engelska i Wien. På 1950-talet tillhörde hon den avantgardistiska Wiener Gruppe som experimenterade med konkret konst och kollagetekniker. Hennes livskamrat poeten Ernst Jandl var aktiv i samma grupp. Han dog 2000. Kollage och experimentell lust är något som karakteriserar Mayröckers författarskap. Trots att hon genomlevt det turbulenta 1900-talet så handlar hennes böcker varken om politik eller samhälle. De handlar om något annat.

Vad som intresserar Mayröcker är individens förnimmelse- och medvetandeprocesser. Därför spelar språket en sådan viktig roll i hennes författarskap. Hon skapar kollage av erfarenheter och idiom som blir till separata universa: ”hon hade mun som en fisk nämligen, abstrakt trut = Louise Bourgeois = Mumbling Beauty -; omgiven av beiga baskrar, bortblåsta, frisyrer, på molnhjässa, som små uppspända paraplyer = Peter Greenaway. Är bergtagen av mild sorg, eterneller i vasen, …” Kanske är hon trots allt en politisk författare, eftersom hon hävdar individens rätt till ett eget inre liv i ett konservativt och högernationalistiskt Österrike. Hon kan påminna om Thomas Bernhard.

”Bakgrunden till Patos och svala var en vistelse på sjukhus sommaren 2015 i Klostergarten, en psykiatrisk klinik.”

Att öppna en bok av Friederike Mayröcker är att öva sig i ett nytt sätt att förnimma och tänka. Hennes associativa stil är halsbrytande i kombinationen av vardagliga observationer, citat, minnen, drömmar, reflexioner. Hon ställer stora krav på läsaren men ger desto mer tillbaka. Mayröckers litterära värld är unik. Hon har sagt att hon tänker i bilder och när hon skriver träder hon in i dem och vandrar omkring där. Läsaren får då göra henne sällskap.

Bakgrunden till Patos och svala var en vistelse på sjukhus sommaren 2015 i Klostergarten, en psykiatrisk klinik. I den främmande miljön kunde hon inte skriva och istället förde hon protokoll över den enformiga tillvaron. Väl hemma igen fogade hon samman protokollen till den vindlande berättelsen i Patos och svala.

Boken är en blandning av poesi och prosa. Eller det är helt enkelt den mayröckerska genren som befinner sig i gränslandet däremellan. Det är en hallucinatorisk språkvärld där allt kan hända. Hon talar om sitt skrivande som ”synkop-diktande”. Det är ett skrivande som rör sig i blixtsnabba associationsbanor. Då gäller det att ha öppna sinnen för att hänga med. Särskilt starka är avsnitten där hon riktar sig till sin döda mor och minns händelser i barndomen. 

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.