- Kulturens kritik
- Publicerad:
En ömsint och respektfull skildring
BOK | William Csergö läser Göran Greiders ”Hon vars hjärta var som mitt”, en dokumentärfiktiv roman om relationen mellan författaren Dan Andersson och studentskan Märta Larsson.
Göran Greider
Hon vars hjärta var som mitt
Ordfront
Hösten 1914 möts författaren Dan Andersson och studentskan Märta Larsson på en folkhögskola i Dalarna. Det blir också början på ett passionerat förhållande, lika gnistrande ljust som brännande smärtsamt. Även om relationen till en början är horisontell och fri ska det sociala avståndet – och Märtas strikt troende baptiströrelseföräldrar – snart leta sig in i den lystna kärleken och göra den omöjlig.
Märta har en studentexamen. Med familjen slår hon sig ned i den ena vackra stockholmsvåningen efter den andra. Hon är privilegierad, men kvinna: ”Tusen små kedjor band fast henne”. Själv tycker hon att Sverige är ett ”efterblivet land, särskilt för oss kvinnor”. Faderns misstrogna ögon lyser mellan raderna i breven hon skriver. I stället fångar hon glimtar av det som öppnar mot en ljusare framtid. Hon läser Elin Wägner och gläder sig åt Selma Lagerlöfs stol i Akademien. Märta drömmer om att bli journalist.
"Plötsligt skiftar tonen, breven blir elaka och vassa."
Dan å andra sidan kommer från finnmarkerna, från landet och fattigdomen. Ibland känner han sig rentav förminskad av hennes välställda existens, reducerad till ett ekonomiskt problem, en ovärdig. Plötsligt skiftar tonen, breven blir elaka och vassa.
Stöd Tidningen Kulturen
Stöd oss med en femtiolapp i månaden!
Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.
Skildringen är ömsint och respektfull, men alltid ärlig.
Göran Greiders Hon vars hjärta var som mitt är ett slags dokumentärfiktiv roman. Den har ett autentiskt ramverk framväxt ur samtal, forskning och tillgängliga dokument – framför allt breven som Dan Andersson skrev mellan hösten 1914 och vintern 1917. Författarens efterord ger en god bakgrund till historien och det egna skrivandet – det är fint, sorgligt och upplysande.
"Greiders klara, avskalade prosa är som alltid behaglig och tonsäker."
Han är stundtals försiktig med alltför närgångna, utdragna scener. Om inte annat fordrar det dokumentära anspråket en viss distans mellan författare och stoff. Men som läsare kommer jag ändå nära. Det är levande och vackert. Och det beror på att Greider tar sig lustfyllda friheter, att romanen är en produkt av författarens inlevelse och lek, och framför allt: hans språkliga säkerhet.
Greiders klara, avskalade prosa är som alltid behaglig och tonsäker. Han målar med raka okonstlade drag och lyfter föredömligt fram dikter och brev, denna korrespondens från tiotalet, fortfarande lysande av liv. Så vävs det tidiga nittonhundratalet, tidsandan och den allmänna stämningen in i romanen.
Samtidigt med världskriget – avlägset men ändå alldeles nära – tampas det med dyrtider och fattigdom. Arbetarrörelsen väcker sig själv till handling: massrörelse efter massrörelse tar form. Frågan om revolution går inte att avfärda. Men här finns också samhällets språng in i en okänd och förtröstansfull framtid. Allt är fortfarande nytt. Sverige är fortfarande på väg in i det moderna. Dan och Märta måste förhålla sig till traditioner och konventioner som låser in och begränsar, oförmögna att bryta sig fria.
”Min älskade! Du blev tagen ifrån mig, men min kärlek kunde de inte ta. Du har varit så god mot mig, Märta!” skriver Dan i april 1915. Folkhögskoletiden är över och förhållandet måste flyttas in i nya sammanhang. Framtiden ligger öppen för dem, den är deras. Men när de under sensommaren, efter en längre tids brevväxling, sammanstrålar i en ”lång, häftig omfamning”, återstår bara dessa isolerade stunder, några timmar i Stockholm då och då, stulna ögonblick.
Märta låter i stället litteraturen bli en förbindelse. Hon läser hans brev och böcker. Ser honom promenera i texterna, mellan stroferna, och hon möter honom där. För hon ser sig själv, alla spår hon lämnat som bara finns kvar i minne och dikt.
Text William Csergö
![]() |
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.
Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...
Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: |