• Kulturens kritik
• Publicerad: 15 juli, 2020

Minimonologer som gör ett statement

BOK | Nina Hemmingsson skapar och utvecklar sin egen estetik med uttryck av ömhet och utsatthet, trots den skarpa tonen. Bengt Berg recenserar.

Nina Hemmingsson
Vad glad du är som får titta på mig
Kaunitz-Olsson

Gunnar Lundkvist med Klas Katt och Olle Ångest är svartvit, Pirinens Socker-Conny svartvit, och många, många fler. Sara Granér, däremot, sprakar av färg och Nina Hemmingsson, som den här recensionen handlar om, hon sparsmakar på färgen liksom Liv Strömqvist gör det. Bokens titel: Vad glad du är som får titta på mig. I stället för vad glad jag blir när du … Subjekt och objekt i kurragömmalek. Ja, också det kan man fundera på, när tuggummit har tappat smaken. Men det gäller att läsa och se med öppna sinnen!

Jag kan tycka att boken äger karaktär av konstutställning, ett tema med variationer. Egentligen ska man blädderbegrunda väldigt långsamt, sporadiskt, då och ibland, inte slukläsa. Ja, lite som att strosa runt i ett nästan folktomt galleri – under coronans skugga.

Apropå den trista omständigheten, pandemin alltså, så är ju flera uppslag i boken som dagsaktuella kommentarer: ”HAR SÅ HIMLA MÅNGA ARMAR VARAV JAG HÅLLER AV DIG MED EXAKT NOLL STYCKEN. FY FAN!” Och: ”JAG STÅR NÄRA, LUKTAR GOTT OCH TÄNKER.”

Utryckta blad ur skissblock med rundade hörn. En estetik som vi som betraktare vänjer oss vid och växer in i. Tuschpennetexter och kritbilder som är framkomna ur en kreativ leda, kan det tyckas, men där är jag långt ifrån säker på min sak, som inte är någon sak att vara säker på.

Men jag tror att bilderna bygger väldigt mycket på en intuitiv känsla, som färgar det färdiga resultatet. Nina Hemmingsson, och flera av hennes ritande författarkollegor, skapar och utvecklar sin egen estetik och serverar skärvor från den kanske krossade spegel av vårt samhälle av idag och igår. Det är spännande att se vart det hela tar vägen.

Det är frusna situationer som gestaltas och förmedlas i en eller ett par repliker. Eller minimonologer som gör ett statement. Rakt ut i vädret, liksom. Take it or leave it verkar vara den hemmingssonska hållningen.

Här finns uttryck av ömhet och utsatthet, trots den skarpa tonen. Man kan både tappa hakan och tugga på. Livet pågår i direktsändning utanför bilden, men det är jag/du som har huvudrollen i mitt/ditt eget liv – på gott och inte.

Och på det osynliga plakatet kan vi läsa: Vi behöver nog varann, trots allt!

• KÖP BOKEN via bokus.com

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera… Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.