Reportage

Kvinnorna i ljuset. Något om indiska kvinnor och ickevåldets apostel

Reportage – Kulturreportage

Skrivet av Annakarin Svedberg

dec132014

Sita Rövas bort indiskt vykortVilka historier! Sita var Ramas hustru, rövades bort till Sri Lanka av kung Ravana, men lyckades fly med hjälp av en apa (Hanuman, Ramas general) bara för att stötas bort av Rama, som inte trodde henne mer än jämt när hon försäkrade att hon aldrig haft sex med Ravana. Hon blev dock med barn (Rama var pappa) som hon födde i skogen. Försmådd av Rama sjönk hon in i jorden, som hon fötts från.

Detta är, i korthet, innehållet i Ramayana, det ena av två indiska national-epos. Det andra: Mahabharata, visar också upp märkliga beteenden vad beträffar kvinnors roll i berättelserna. Vad sägs t.ex. om Gandhari , inkarnation av ”intelligensens gudinna”, som själv låtsas vara blind och knyter en bindel framför ögonen när hennes make förlorar synen. En kvinna bör nämligen inte vara mer klarsynt än sin make!

En annan historia handlar om Draupadi, underskön kvinna som lyckas behålla sin kyskhet genom att vara just kysk. Ren. Trots männens lystnad. Denna lystnad förvandlades nämligen till vördnad bara av en enda ren blick från felfria Draupadi.

En äkta Härjedals jul

Reportage – Kulturreportage

Skrivet av Belinda Graham

dec102014

I stugorna bakas och äts det tunnbrödJamtli har en stor, känd julmarknad. Men söder om Jämtland ligger Härjedalen och på Gammelgården i Sveg finns en liten, fin julmarknad som hålls varje år, helgen kring andra advent. Då kommer lokala hantverkare med sin hemslöjd och fäbodar med sin mat och dryck, för att sälja sina hemproducerade godsaker. Här finns allt från fårskinn med hundmönster på till ostar som nästan kryper iväg av sig själva. Man kan också passa på att gå in i många av de gamla husen, titta på möbler och bonader och beundra en minnessten som rests för att minnas alla de som emigrerat från Härjedalen till Amerika.

Tradition på julmarknaden är kolbulle, gum, flötgröt och tunnbröd. Men här finns också vanlig korv med bröd och festis, och kaffe med traditionella hembakade julkakor.

De biologiska föräldrarna. Mötet.

Reportage – Allmänna reportage

Skrivet av Linda Marie Jum Soon Johansson

dec012014

Ekan och solenJag hade ont överallt. Ont i kroppen av min utbrändhet. Det gjorde ondare än förut, det brände sår, i min hud. Jag kände en enorm hopplöshet, kunde inte fokusera på någonting annat än smärtan, som exploderade inom mig. Jag försökte meditera mig bort från min verklighet, bort från mitt helvete, genom att bara tänka mig någon annstans,

Då såg jag det framför mig. Det var en stark solnedgång. En oändlig sandstrand, jag lyssnade på vågorna, och plötsligt, låg jag där. Jag låg med benet uppdraget på ena sidan, och iklädd en vit heldräkt. Jag lät vågorna rulla emot mig, det var en söt hundvalp bredvid mig. Han lekte i sanden. Jag lyssnade på vågorna, det rullade mot stranden, och en mycket stark sol, tornade upp sig i bakgrunden. Plötsligt, framför den oändliga solen, i det glittrande vattnet, kom en äldre asiatisk man roende, han stod upp, i en gammal sliten träeka, och han rodde med bara en enda åra, långsamt framåt, mot solen. Han vände sig emot mig, och vinkade långsamt. Och jag tänkte; farfar.

Vår Gud är oss en väldig borg

Reportage – Kulturreportage

Skrivet av Annakarin Svedberg

dec012014

Jakobs kyrka och Molins fontän i Stockholm (Denna borg fann jag i Buddhismens Vänners vårblad 1973. Buddhistnunnan Amita

Nisatta berättar där något som hände i hennes liv vid tidig ålder.)

Nästan ordagrant återgivet. (Utdrag):

Fingrarna spelar på den vita sängens spjälor. Det var en barnsäng. Tryggt intill tronade föräldrarnas dubbelsäng. Också vit, prydligt bäddad med vitt överkast. Rummet andades ro och stillhet i sin enkla jugendstil. Det som bröt stilen var en snirklig toalettbyrå i valnöt, som hade placerats mitt emot den vita barnsängen.

Barnets intresse för pinnspelet minskade när blicken plötsligt gled över byrån och dess prydnadshärligheter.

I den översta smala lådan fanns en bok. Denna bok hade många gånger tilldragit sig den lilla människans intresse. Boken innehöll sånger som de vuxna kallade psalmer. Barnet visste väl inte riktigt vad det var, men modern öppnade ibland boken och sjöng några av texterna i barnets sällskap.

En höstdag då skyarna låg tunga över staden, hördes plötsligt ”Vår gud är oss en väldig borg . . .” Borg borg. Fingerborg. Vaddå? Kan gud vara borg? Kan man sätta gud på syfingret? Fingerborg.

Barnet visste nu att psalmerna hörde kyrkan till. —–

Prästen vet! Han som lär om Gud och talar om Gud. Kyrkan var gammal och fin och kallades Guds hus. Vad många hus Gud har. Vi har bara ETT. Men han vill ju ha så många barn så han måste ha många hus.

Ett nytt hål i röven

Reportage – Allmänna reportage

Skrivet av PH Bartholdsson

nov212014

Utställningen Vidkärrs barnhem. Foto PH Bartoldsson Jag går runt på utställningarna ”Hitta hem” och ”Vidkärrs barnhem” på Göteborgs stadsmuseum, när det futtiga i utställningarna övermannar mig. ”Vad är det för människor? Vad är det för människor som tror att det här räcker?” I samma stund som jag ställer mig frågan, kommer svaret för mig. ”Samma som det alltid har varit.”

Det var så vi hamnade här. Man lät det helt otillräckliga vara gott nog. Ständigt denna liknöjda otillräcklighet. I alla skeden; otillräcklighetsfundamentalism. Utställningen ”Hitta hem” hade utan vidare rymts i mitt kök. Utan vidare. Utställningen ”Vidkärrs barnhem” i mitt vardagsrum. Utan vidare. Så ser en nationell upprättelse ut. Det bidde en tumme.